Vaknade till perfekt snömängd för tolkning! Upp till stallet, på med grejorna på Lukas, vara arg på Lukas som skulle dumma sig och vägra gå från gårdsplanen och sedan trav längs med hela biskopsmålavägen. Den vägen är bilväg med asfalt, men var idag täckt av ett lager tillplattad snö och perfekt att tolka på. När jag vände stack jag in på en oplogad väg för en galopp och det var jobbigt i djupsnön för både mig och Lukas. På hemvägen är Lukas pigg och travar på för att sedan gå in i galopp. Jag låter honom hållas men plötsligt hörs det ett högt ljud till höger om oss och Lukas blir livrädd och skenar iväg.  Så där skenade vi fram längs med vägen, jag kunde inte bromsa och tackade skyarna för att det inte hände i djupsnö för då hade jag ramlat snabbt. Nu satt jag dock fast med draglinorna i midjan med ett bälte och övervägde hastigt om jag skulle lossa det ifall jag skulle ramla. Det skulle göra ont om jag trillade insåg jag också. Jag kom fram till att jag måste försöka stanna genom att svänga. Underlaget var så glatt att jag gled en aning fortare än vad Lukas sprang så jag åkte på hans högersida, tryckte på rumpan med vänsterhanden och drog i högertygel. Galoppen sidledes fick honom att sakta ner och vi lyckades stanna med mig på benen. Stackarn var verkligen rädd och blåste oroligt åt hållet vi kom ifrån. Han lugnade ner sig och vi travade vidare hemåt. Väl hemma stod han stilla i stallgången med hängande huvud, trött och varm.