Det är så härligt att våren kom samtidigt som jag fick börja med det mesta igen i stallväg. Efter nästan 7v utan ridning är motivationen på topp helt klart. Nangijala verkar nöjd med livet just nu och lunkar numera snällt mellan hagarna hage/stall så att till och med Nova kan leda henne igen! 

 

Eftersom hon varit skadad så länge är jag noga med att inte rida mer än 2 dagar i rad och att varva mellan dressyr, tömkörning och skogen. Ett pass på ridbanan varar ca20min vilket är lagom för att inte fresta på ligamentet och inte trötta ut henne. Hon är inte så stark att hon orkar bära sig själv och gå i form, men hon försöker korta stunder. Just nu är galoppen jobbig. Hon har ingen styrka så hon drar ner huvudet, tar långa snabba kliv och "tippar" fram. 

 

Jag och Nova red Lommaklint i söndags. Gick jättebra tills lilla backen efter galoppen för där for hon iväg i bocksprång. Vanligtvis brukar det bara bli några stycken innan jag får upp huvudet och kan driva på. Men i söndags upptäckte jag hur svag vänsterhanden är för jag hade fullt sjå att hålla kvar i tygeln. När jag försökt dra blev det bockningar på tvären (höger hand hade ju kraften) och jag började sitta riktigt löst för hon bockade konstant. Tack och lov stannade Nova så att ponnyn lugnade sig!.