Fina Nangijala!
Red dressyr med fina fröken idag (kan knappt kalla henne Trollet/Trollungen längre, det passar inte riktigt längre) och hon var så fin! Vill jag bromsa eller göra halt behövs bara en liten lätt halvhalt och att jag spänner till för att hon ska göra det jag ber om. Har även börjar med skänkelvikning i skritt och med ytterst lite skänkel tvärar hon i en riktigt skänkelvikning. Formen kommer mer och mer även om högervarvet är svagare än vänster. I högervarvet blir galoppen fortfarande på en äggformad oval sak medan hon numera är ute i hörnorna i vänstervarvet. I högervarvet går hon dessutom gärna utåtställt och genar i någon slags sluta genom hörnen om jag inte passar henne, men även det har börjat lossna.
Ju mer jag rider min prinsessa, desto mer älskar jag att sitta på hennes rygg. Det är helt otroligt men det verkar som om jag fick allt som jag önskade mig i henne för hon passar mig som handen i handsken.
Slutet med ridlektionerna
Efter jul bestämde jag mig för att jag ville prova att gå Mariaträningarna med Lady. I med att vi kommit upp i 85-90 höjder igen kändes det som att det skulle funka rätt okey att gå i samma grupp som Celina. Problemet var att Lady snabbt tröttnade på att hoppa en gång i veckan. Jag trodde det skulle göra henne lugnare och mer lättbromsad, men i stället började hon vägra hoppa allt mer och det spred sig till alla lektioner. Innan hon blev halt för en månad sedan kunde hon vägra lite närsom kändes det som och jag trillade av ett par gånger i hennes nitar.
Igår var det hoppning igen för första gången på en månad och i framhoppningen tyckte hon det var jättekul och ville bara springa. Sen blev hon lite trött och hindrena höjdes till 70cm och då ville hon inte mer. Det blev flera stopp i den rundan och sista hindret lade hon in backen på halvvägs fram. Andra rundan började med ett stopp och sedan gav någon mig ett spö vilket visserligen fick henne att hoppa, men av mer tvång än glädje. Hon bara rusade på utan hejd och tog dem på fart istället.
Så eftersom det är kö till Mariaträningarna sa jag upp min plats och planen är att Nangijala nu får hänga med i stället bäst hon kan. Lady har aldrig varit någon tränings och tävlingsponny och jag ska inte tvinga henne att vara med resten av terminen om hon inte behöver. Vill jag så kan hon hänga med innan sommarlovet.
Jag minns hur jag i höstas tyckte det avr så sorgligt att tänka att jag inte skulle ha Lady till hösten igen för jag älskar verkligen att rida henne. Men efter att ha haft med N två gånger medan Lady varit halt så känns det vara roligt så det blir nog bra i slutändan. Lady kommer säkert tycka det är skönt och bli gladare när hon ser mig för sen senaste månaden bara blänger hon på mig och försöker gå när jag ska fånga i hagen. Just fångandet i hagen har ändrats i vår också. Jag har fått jaga henne en hel del.
Utritt i solnedgången
För första på något som känns som evigheter red jag ut med någon tillsammans med Nangijala. Jag och Celina red lommaklint och Nangjala älskade att få en kompis att springa med. I skritten envisades hon med att försöka bita Dante i rumpan och sura och i galoppen ville hon om hela tiden. Även om jag galpperade med skräckblandad förtjusning (vem vet om hon sticker eller tar en avfart från vägen) så var det jättekul. Lite mer ridande med några så kommer jag nog lita på att N sköter sig där med.
Min galenpanna
Shoppade loss på GHS häromveckan och nu ståtar Nangijala med ett cremefärgad pärlpannband, havsgrönblått schabrak och en förbygel med martingal. Just den senaste var nog mitt bästa köp för jag kan inte beskriva hur skönt och tryggt det är att rida sedan den kom på. Jag vet att, hur mycket N än skakar på huvudet, så håller sig tyglarna på plats. Det var ju aldrig så att det hände något när hon skakade en tygelände till ex mellan öronen, men osäkerheten vad som skulle ha hänt om hon då bestämt sig för att bocka, var ganska jobbig. Nu kan hon skaka och busa omkring hur mycket som helst och jag känner mig hur trygg som helst. Nu börjar kondisen att öka upp igen och även om hon inte orkar mycket galopp, så kommer hon ofta hem i samma takt vi gav oss av i. Dessutom har hon fått mer steg i takt med att orken ökat. Steget är inte så släpande mjukt längre utan lagom.
När Nova försökte rida Nangijala
Nangijala har ridits en vecka och varit precis som hon brukar vara. Efter att ha ridit 10min på ridbanan i onsdags bestämde jag mig för att Nova kunde få testa rida henne. Att ledas runt på ridbanan med en sjuåring på ryggen och matte som leder skulle vara en lagom lätt, tråkig sak för N. Jag menar, Celina har ridit 3ggr utan problem. Maja kunde både skritta och trava i somras utan problem. Så jag lovade Josse att Nangijala var jättesäker... och fick verkligen äta upp mina ord.
Red henne 30min i skogen. Eftersom jag varit sjuk har hon stått 2 dagar men förutom att hon var lite extra harig imellanåt var hon jätteduktig. Pigg men fullt nöjd med att lyssna på mig. Hade snurrat ihop tiden med Nova så kom tillbaka för tidigt så vi fick vänta en stund och gå en promenad på 10min till (utan mig på ryggen).
Så kom Nova och när hon ställer sig bredvid Nangijala ställer sig ponnyn och sniffar förvånat på henne. Sen lyfter Josse upp henne och vi börjar gå. Efter en långsida börjar hon stressa runt mig i en cirkel och ju mer jag ptroar, desto mer snurrar hon. Efter att ha lättat fram drar jag ner henne och får snabbt ner Nova. Jag känner mig väldigt förvirrad eftersom jag aldrig har sett henne bete sig så och funderar på om hon kan ha reagerat på Novas jacka. När N var yngre var hon rädd för reflexjackor kom jag på, och Novas jacka är ljust neongrön och knallrosa. Eftersom Nangijala lugnar sig så fort hon hoppat av provar vi att ta väck hennes jacka och lyfta upp henne igen. Nangijala börjar genast snurra runt och Nova får hoppa av direkt. Ännu mer förvirrad sadlar jag av och leder henne till hagen. Nova går på andra sidan och Nangijala är så snäll att hon går och hotar henne med bakåtstrukna öron och ruskande huvud (?!)
Jag förstår inte alls vad som hände och önskar att jag tänkt på att prova att hoppa upp själv direkt efter. Som jag kan se det finns det tre förklaringar till vad som hänt eftersom min häst bevisligen har klarat andra ryttare innan, men uppförde sig som om hon aldrig haft ryttare på ryggen idag.
1. Nangijala hade en dålig dag (fast bra dag med mig i skogen?) och det var ren otur att det blev såhär.
2. Nangijala blev faktiskt rädd för jackan/något annat och kopplade sedan det till Nova.
3. Nangijala gjorde samma sak som med sadelutprovaren: hon ville bara inte och dummade sig. Låter väldigt långsökt, men inte osannolikt med tanke på hur hon var efteråt mot hagen.
För att utersluta gissning 3 får jag ta och slänge upp Celina på henne i veckan... fast, egentligen borde jag nog slänge upp någon som inte känner henne så väl eller ridit henne innan. Mamma, är du kanske frivillig?
Irländsk martingal
Fick improvisera eftee att tyglarna hamnat mellan öronen.
Slut på vintervila!
Igår tog Nangijalas vila slut, lagom tills ridbanan nästan är helt torr. Skrittade ut 15min men på den korta stunden hanns det med både några bocksprång och massa ruskande på huvudet. Ena tygeländen hamnade mellan öronen vid en ruskning, hoppas jag klrar mig i två veckor till gtb horse shows mässa!
Tordagslektioner x2
Celina var dålig och eftersom hon ska till Dubai i helgen blev det så att jag fick rida dubbla lektioner. Först på Dante som var jättehärlig att rida. Men han var duktig på att dra in nosen och släppa kontakten samtidigt som jag fick bära upp honom i bettet. Men jag har iallfall bestämt mig för att tävla honom nästa vecka på dressyren.
Lady var sur, grinig och stel eftersom hon ridits dåligt de senaste 3v. Först skadade sig mamma, sen fick jag den konstiga åksjukan/yrseln och efter det fick jag inte svettas eftersom jag fick pricktestplåster på ryggen. Så kondisen är inte den bästa och hon är inte samarbetsvillig eftersom det är stelt och jobbigt. Men skillnaden från Dante är att Lady bryter sig ur formen när hon inte vill/orkar medan Dante knäpper av och går bakom lod. När Lady går på tygel gör hon det utan att jag behöver göra annat en att bibehålla en lätt kontakt med tyglarna.
Nangijala
Mamma sparkad och jag åksjuk
Igår blev mamma sparkad av Nangijala och fick åka till Karlskrona där de konstaterae att revbenen tagit smällen. Turligt nog var jag hemma eftersom jag känt mig åksjuk i flera dagar (virus på balanssinnet?), annars hade jag befunnit mig med cykel på brännis.
Fotodags igen
Helt snurrig vilken dag det är
Det är otroligt förvirrande att rida på torsdagar. Har ju ridit i flera år på måndagar nu ju (så måndagarna känns ju helskumma de med). I torsdags var det dressyr och Lady var nog lite mör efter tisdagens hoppträning fortfarande för hon var lite seg. Lite tjabbig i början med men sedan jag började använda ps-tränset och novbettet vet jag att tjabbigheten lossnar efter en stund. Hade det varit varnligt bett/träns hade hon varit så hela lektionen. I slutet var hon som en dröm att rida i traven, helt underbar!
Red utan stigbyglar större delen av lektionen. Har ju alltid suttit en aning snett till höger men strax innan sommaren hade jag börjat sitta snett åt vänster istället. I skritt, trav och vänster galopp sitter jag bra, men i höger galopp sitter jag så att jag själv får kramp/mjölksyra i höger ben och höft. På något vis hamnar jag över på vänster sidan och sitter som om jag höll på att glida av vilket betyder att jag trycker ner höger sittben samtidigt som jag viker mig i högersidan. Hemskt och jättesvårt att fixa till. Ibland hittar jag rätt för att i nästa sekund tappa det igen.
Hoppträning
Denna terminen blir det hoppning för Maria varannan tisdag! I höstas var jag lite småsugen, men kände att det låg dåligt till då det var dage efter min vanliga lektion samt att jag hoppade lägre än Celina. Men framemot jul började jag hoppa banor i samma höjd soom "förr", dvs 85-90cm. Då kändes det som att jag skulle kunna gå med i Celinas grupp, hur som helst är väl det nästan sista året jag kommer kunna hoppa så högt med Lady. Damen fyller ju 18 i år och kommer väl knappast känna sig smidig nog att hoppa så högt, så himla länge till. Dessutom måste jag ju rida Nangijala på min ridlektion om ett år. Usch, hemska tanke! Älskar att rida Lady i både hoppning och dressyr och det känns i hjärtat när jag tänker på att vår lektionstid snart är slut... tänk att jag ridit henne i 4år på lektion. Vart tog den tiden vägen?!
Igår var hon hursomhelst jättefin! De var tre olika gymnastikhoppningskombinationer och jag kan säga att jag var ganska skeptiskt till räcket som låg på minst 80 som vi skulle komma in i trav på (och som jag skulle rida in i snigelfart mot)... men det gick utan problem! Andra kombinationen låg mitt fokus att komma in i samlad galopp för det låg bommar både innan, mellan och efter de två hindrena. Tror det var därför att jag glömde titta på hinderhöjden när jag hoppade sista gången. Det var först efter hoppet som jag insåg att det låg på närmare 1m. Celina sa efteråt att hon trodde att jag typ höll på att dö av skräck och vill banga ur haha!
Jag travade av en stund innan de andra, den sista tog musten ur henne och i med att det höjdes till de andra skulle vi bara få stopp.
Årsresumé
Vad är ditt bästa hästminne 2014?
Svar: När jag började "rida" Nangijala i januari.
Ditt sämsta minne?
Svar: Att Madicken fick avlivas.
Hur har du utvecklats som ryttare under 2014?
Svar: Blivit säkrare i sadeln igen när ponnyn fjantar runt. Ridit för lite på Lady när jag började jobba heltid och hade bara snälla Chip så jag fick någon mesighet plötsligt.
Hur har dina hästar utvecklats?
Svar: Nangijala har vuxit i kroppen och blivit så stor att det går att rida på henne. Har klarat av det bra och inte haft några egentliga trotsigheter för sig. Mot mig iallafall.
Har någon häst varit sjuk eller skadad 2014?
Svar: Madicken bara.
Vilken tävling har varit den bästa?
Svar: Definitivt inte den lokala dressyr med lady i höst haha!
Har du förändrat något under 2014 i ditt träningsupplägg?
Svar: Tränat dressyr under sommarlovet!
Har du förändrats mentalt något under året?
Svar: Varit osäker i vissa situationer efter sparken förra året. Börjar glömma det och inte gå och fundera på alla situationer jag riskerar bli sparkad eller skada mig..
Vad var ditt dyraste inköp?
Svar: PS-tränset, men väl värt det!
Vad har du köpt mest av, alltså i kvantitet?
Svar: hästgodis.
Dina tre mest använda produkter 2014?
Svar: Ps-tränset, magic brush och pälsglans.
Någon ny produkt som du börjat använda under året?
Svar: PS-tränset.
Vad är det högsta du tävlat under 2014?
Svar: LC
Vad kommer du sakna från 2014?
Svar: Madicken
Vad har du för mål med vardera häst 2015?
Svar: Nangijala: utbilda Nangijala och börja hoppa pay and jumper på ridklubben i höst. Lady: hoppa 90 banor, få ordning på vänstergaloppen och galoppfattningarna.
Vad är ditt mål som ryttare 2015?
Svar: Fortsätta utvecklas.
Hur kommer ditt häst-år se ut 2015?
Svar: Det kommer bli jätteroligt eftersom Nangjala ska ridas mer och utbildas. Nova kommer förhoppningsvis rida Lukas mycket så att jag hjälper henne. Celina lär väl tävla en hel del.
Gapskratt och shettisbus
Iskalla dagar sedan juldagen när det krupit ner till mer än -10. Lukas lagrar energi och omvandlar det till pigghet så efter skritt och litetravturer. Idag var andra dagen barbacka och så fort Nova hoppade upp for Lukas glatt in på ridbanan längs med medellinjen. Av någon anledning skulle han längst bort på ridbanan och Nova och han snurrade i mer än 5min medan jag gapskrattande stod vid grindhålet och tittade på skådespelet. Varenda gång Nova fick han på rätt köl med nosen pekandes mot grinden kom de ett par meter fram innan han svängde vänster och drog iväg åt motsatt håll.
Mycket motionerande i julhelgen
Nu sedan det bev jullov har jag hjälpt Nova mycket med Lukas. Hon har ridit de flesta dagar och jag har hängt på och sprungit bredvid när hon travat eller galopperat. Efter 3 dagars 1,5h ridturer vet jag intevem som var mörast, jag eller Nova. Mina ben vägde dock dubbelt mot vad de brukade :)
Ungen är dock fylld med energi och älskar av någon anledning att packa höpåsar?! Så efter ridning har hon mockat Lukas box och sedan packat Lukas och Nangijalas natthö (hon ska absolut ha Nangijala med) och sedan vill hon packa massa påsar för höet i hagen. Nova är rätt förtjust i Nangijala och tycker faktiskt att hon är sötare än Lukas. Jag lovade att hon skulle få prova att rida på henne på ridbanan någon gång. Några varv med mig som ledare i skritt och trav fungerar Nangijala bra till. Ridbanan är ju så tråkig!
Igår åkte jag ensam till ridhuset med fröken N. Gick ganska lätt att lasta henne förutom att hon såklart drar till bakåt så att mammas lädergrimma går sönder (hennes egen passade knappt längre såg jag) och att framdörren i släpet hade frusit fast. Men dit kom vi och fick gå in i stora ridhuset för första gången eftersom en andra treåring behövde lilla ridhuset. Storögt tittade Nangijala sig omkring, skyltar, fler speglar, granris på läktaren... det enda hon faktiskt inte tittade på var bommarna och hinderstöden i mitten av ridhuset. Tillslut, efter många varv i skritt, kunde vi trava runt och efter 15min trav kunde vi nästan trava förbi spegeln på långsidan (hon stannade bara upp lite grann) och trava rakt på spåret i vänster varv längs med granriset. I högervarv sprang hon dock med på tvären haha. Lastningen var dock inte rolig. Hon stället sig tjurskalligt halvvägs upp på lämmen och gav mig sin tjurigablick och ville inte alls samarbeta. Med en hyrares hjälp kom hon tillslut in iallafall.
Ungen är dock fylld med energi och älskar av någon anledning att packa höpåsar?! Så efter ridning har hon mockat Lukas box och sedan packat Lukas och Nangijalas natthö (hon ska absolut ha Nangijala med) och sedan vill hon packa massa påsar för höet i hagen. Nova är rätt förtjust i Nangijala och tycker faktiskt att hon är sötare än Lukas. Jag lovade att hon skulle få prova att rida på henne på ridbanan någon gång. Några varv med mig som ledare i skritt och trav fungerar Nangijala bra till. Ridbanan är ju så tråkig!
Igår åkte jag ensam till ridhuset med fröken N. Gick ganska lätt att lasta henne förutom att hon såklart drar till bakåt så att mammas lädergrimma går sönder (hennes egen passade knappt längre såg jag) och att framdörren i släpet hade frusit fast. Men dit kom vi och fick gå in i stora ridhuset för första gången eftersom en andra treåring behövde lilla ridhuset. Storögt tittade Nangijala sig omkring, skyltar, fler speglar, granris på läktaren... det enda hon faktiskt inte tittade på var bommarna och hinderstöden i mitten av ridhuset. Tillslut, efter många varv i skritt, kunde vi trava runt och efter 15min trav kunde vi nästan trava förbi spegeln på långsidan (hon stannade bara upp lite grann) och trava rakt på spåret i vänster varv längs med granriset. I högervarv sprang hon dock med på tvären haha. Lastningen var dock inte rolig. Hon stället sig tjurskalligt halvvägs upp på lämmen och gav mig sin tjurigablick och ville inte alls samarbeta. Med en hyrares hjälp kom hon tillslut in iallafall.
Den här underbara hästen alltså
Första dagen på jullovet dag och jag använde den till att vara 8h i stallet. Kom dit vid halv åtta och cyklade hem vid halv fyra. Var dock väldigt trött när jag kom dit så efter att ha släppt ut hästarna lade jag tre lager med filtar på golvet, tog ett fleecetäcke som huvudkudde och sov sedan en timme på golvet. Vid 10 kom Nova och vi var ute i skogen i 1,5h innan det var dags för lunchhö. Jösses vilken energi ungen har, ville helst trava, galopper eller hoppa hela tiden :) men det gick bra fastän Nova fick ta en dust med Lukas eftersom han var oense om vägvalet. Men hon vann rätt snabbt.
Nangijala och jag red Surkrringen själva, allra första ridturen där runt och vi överlevde några skogshuggare med maskiner som högg träd vid stigen. Damen var taggad och viftade ofta på huvudet och travade i rask takt. Idag drog hon hela tiden ner huvudet dessutom, måste kommit underfunt med att jag skulle få svårare att protestera mot glädjefnatten...
En vilovecka
Har varit så mycket med all luciaförberedelse (legat och sjungit jullåtar i sömnen) att Nangijala fått vila en vecka. Planen är att åka till ridhuset ett par tre gånger i jul och sedan låta henne vila när jullovet slutar. Minst 6v vila ska hon ha i alla fall, antagligen sätter jag inte igång henne igen förrän v.10, efter Gtb horse show.
Sadeln ligger i alla fall bra och den glider inte när hon bockar. Bockar gör hon faktiskt mycket mindre numera, istället satsar hon på farten mer :)
Foton från helgen
Halvvild ridtur med Nangijala
Igår red jag och Celina rådjursrundan tillsammans (hur härligt är det inte att ha en egen sadel nu!). Både hästarna var pigga så jag bad att vi skulle försöka skritta/trava till botten om backen och sedan fatta galopp. Kände att risken fanns att Nangijala valde höger längs med ån och inte uppåt. Det gick inte som planerat för min häst fattade galopp och försökte smita före Dante. Så han fattade med galopp och sedan var det typ kört. Full fart uppför de första och jag fick hojta till Celina att hon måste försöka bromsa för jag visste inte om jag kunde stanna + att hon galopperade äckligt nära kanten. Vi överlevde och det var i efterhand väldigt roligt.
