Equterapeuten var ute i måndags och fixade till efter Nangijalas andra sträckning. Jovisst fick hon reda upp låsningar på precis samma ställe som sist (men extra i ländryggen) och så massa laser på det. Ponnyn var på sitt värsta humör och flög i luften när Marianne skulle peta på henne. Efter 4 tjut med sparkningar och arga rytningar från Marianne gav hon med sig och stod still - med bakåtstrukna ögonen och den suraste blicken jag nog har sett. I lasern somnade hon till och vaknade glad. Promenad dagen efter, tömkörning i skritt och trav på onsdagen. Vila med hovslagare på torsdagen och så var det dags för tömkörning igår igen. När jag tog första bort-tagen sa min magkänsla att något inte var som det skulle (dessutom gick hon in i stallet så sakta). N stod och såg så sur ut, ville inte bli borstad i flanken eller på bakbenen men det var inget speciellt under tömkörningen. Mer än att något kändes fel liksom. Tänkte att jag väl överreagerar och bestämde mig för att rida idag. Visst, hon var inte direkt sur men kändes väl inte direkt glad heller. Men på de 15min vi red i skogen stannade hon och ville vända bak huvudet... provade några varv med trav på ridbanan och hon gick knappt fram och så fort jag bröt av till skritt stannade hon och vände bak huvudet. 

 

Jag ska ringa och prata med Marianne på måndag men även om alla hästarna varit tokpigga och härjat i hagen denna veckan, känns sannolikheten för att hon ska ha sträckt upp sig ännu en gång, väldigt låg. Så det blir väl att boka tid till veterinären nu...

Räknade häromdagen efter hur mycket Nangijala egentligen har stått i år. Kom fram till att av årets 9 gångna månader har hon vilat 5 av dem. Vintervila i januari och februari. Sträckningen i juni och juli och så den månad hon har stått nu sedan hon sträckte upp ryggen (låter helt sjukt att hon kommer ha stått en månad på måndag när eq. kommer!). Nåja, jag kan rida Lady på vardagarna med Nova och på ett sätt har det varit ganska skönt att bara ha en häst att rida nu när sjukdomarna härjat på jobbet och man själv känt sig småkrasslig.

 

Nangijala har fått komma in och borstas några dagar i veckan och ofta har Nova hjälpt mig med henne. De senaste gångerna har hon under min övervakning fått borsta hela Nangijala (förutom området vid flanken) och kratsa alla fyra hovarna och ponnyn är snäll! Har bara tagit sisådär ett års bekantskap för att komma hit.

 

Dante är inne i en konstig period där han är tittig på allt möjligt inklusive hinder. På deras första dressyrtävling i helgen blev han istället extremt seg så Celina var förbannad och ledsen på honom. I första klassen fick de 65,66% så det får ändå räknas som okey, i andra klassen fick de 61,4%.

 

Idag är det dessutom exakt två år sedan jag blev sparkad i ansiktet av Madicken och fick åka och sy, helt otroligt att det gått så lång tid! Känns bara som om det hände förra året! Ärren är inget som stör mig idag, det är sällan jag tänker på dem faktiskt. Visst är underläppen större på ena sidan och visst ser man en bula i underläppen när jag ler men om jag inte berättar om ärren för någon verkar ingen se dem. En både fördel och nackdel med vänstra halvan av underläppen är att jag inte har någon vidare känsel kvar i den (och den lär nog inte bli bättre heller). Jag känner inte om mat fastnar där, men å andra sidan gör det inte heller ont när jag biter ett hack i läppen. 

 

Tre år sedan det här fotot togs!

4 veckor efter andra EQ behandlingen lyckades hon skaffa sig ett sår 1dm ovanför hasen. Hasen svullnade upp och svullnadan spreds ner till kotan så det tog 4 dagar innan den började lägga sig. En vecka efter skadan tömkörde jag i skritt och trav. Dagen efter red jag ett kort pass i skritt och trav och på fredagen blev det en lätt skogstur. Sedan var det en dags vila och när jag sedan tog in henne på söndagen var hon dögrinig. Jag fick inte borsta, inte kratsa hovar och hon bara surade fram och bak tills jag rutit åt henne några gånger. Hinner rida 20min dressyr innan hon börjar stanna och vända nosen mot min vänsterfot. Inom några minuter kan jag inte knappt skritta henne så jag hoppar av. Testar dagen efter igen men då är hon sur när jag hoppar upp. Kunde rida en kort tur i skogen, men inne på banan ville hon inte ens skritta. I med symptomen är samma har hon väl sträckt upp ryggen igen, kanske i samband med att hon skadade benet. 

 

Josse kom när jag stod och funderade om den kunde vara skadan på benet hon reagerade på. Så Josse ska känna och jag ser hur min hästs ögon ploppar ut - "ska HON känna på MIG?!". Så hon tjöt och sparkade som hon tenderar göra när nya personer petar på henne. "hon har ont" , säger Josse då. "Njäää..." säger jag och provar själv. Jag fick peta och klämma hur mycket jag ville och hon såg bara glad ut. Så nu får hon vila någon vecka och så ser vi vad vi kan göra fram tills eq kommer 5 oktober.

I söndags körde jag och Celina upp till ridhuset med våra hästar. Celina skulle rida dressyr och jag och Nangijala skulle trava över bommar (förra lektionen på stora sandbanan vilel hon inte alls ju) samt bara träna på att vara iväg. Hon går ju på helspänn så fort vi åker någonvart... 

 

Som vanligt var Nangijala spänd och mer intresserad av allt runt omkring än att bara lyssna på matte. Det blir helt klart mycket bättre inomhus men det är inte förrän i slutet som hon slappnar av och söker sig i form. I galoppen siktar hon på att gasa och gena så att hon kommer ikapp hästen framför. Travbommarna var inga problem, hon tvekade något i anridningen men jag tryckte på så gick hon över. Jag hade även byggt upp en litet kryss på 30cm som vi hoppade i både trav och galopp. De sista sprången var piggare än de första för då började hon tycka att det var kul. 

 

Åka transport har hon blivit väldigt duktig på. De senaste gångerna har hon nöjt sig med att nos på lämmen och sedan kliva på utan att jag pekade med spöet vid magen. På hemvägen i söndag hamnade jag på efterkälken så hon gick in i transporten själv så att jag kunde stänga där bak direkt.

Igår var Nova och tävlade 40 & 50cm på pay and jumpen i Karlshamn. Deras första pay and jump i näsum gick ju jättebra och gårdagen gick inte så mycket sämre! Lukas fick som vanligt traska omkring på tävlingsplatsen och såg glatt på allt och alla. När de fick startsignalen i första höjden skulle Nova rida förbi hinder nummer 2, Lukas började då tramsa och vägra gå eftersom han tyckte att den öppna transporten som fungerade som sekreteriat var läskig. Den stod en bit från staketet och inuti den fanns ett bord med fasttejpade papper som flaxade i vinden. Men förbi kom hon ganska snabbt. När de sedan kom till hinder 2 började Lukas dra åt vänster igen pga transporten, men Nova lyckades styra över honom ändå. Man såg att Lukas tvekade något i anridningen mot ett par hinder men då dängde Nova till lite med skänkeln och han hoppade snällt.

 

I 50cm började Lukas glo på transporten igen och sprang därför förbi hinder nummer två flera gånger. Denna gången drog han så åt vänster att de var en bra bit från hindret och det avr inte förrän en tjej ställde sig i vägen som han hoppade. Resten av rundan gick utan problem. 

 

Lukas var mycket nöjd och vägrade gå in i transporten, precis som vanligt!

 

Nästa tävling blir en riktig i Östra Göinge. De två lägsta klasserna där är LE (40) och LD+5 (55) i slutet av september.

Nangijala har varit igång i drygt 3 veckor nu. Första veckan ägnades åt skritt och trav som sakta trappades upp. Nangijala var trött och slö efter all vila och lyfte knappt på fötterna. Efter en vecka var det dags för galopp och samtidigt hade hon piggnat till i ridningen. Två galoppsträckor i skogen gick bra medan hon gjorde rodeo i tredje. Rodeon varade i ca 15m och när jag fick upp huvudet var hon så trött att hon bara suckade tungt och saktade av till skritt. Som vanligt efter vila blir hon så exalterad över att få galoppera att det blir bockningar i varje fattning de första veckorna. Nu har hon galopperat i 1,5v och fortfarande så kör hon rodeo. Hade det här varit i våras hade jag nog dött av skräck och varit orolig för varje galopppfattning i skogen. Nu är jag så van att jag bara sitter på och tjuter lite när hon tar i lite extra. För det är inte de där snälla bocksprången som Maddan gjorde. Här är det huvudet rakt ner och rejäla bockningar, det är så att jag är lite osäker på om Celina skulle kunna rida henne och hålla sig kvar haha. 

Äntligen var eq. semester slut. Hon klämde och kände på Nangijala och sa sen att hon hade fruktansvärt mycket låsningar på båda sidor men främst höger ländrygg. Vänstersidan lossnade efter en stunds arbete men hur hon än knådade högersidan ville det inte lossna. Så där fick hon ta lasern en stund och sedan knåda lite till innan allt var borta. Under tiden ägnade Nangijala nästan en timme åt att slicka på lickit-stenen. 

 

Innan behandlingen började longerade jag en till synes trött och stel häst. Det var dessutom en svag hälta i höger bak. Efter att alla låsningar lossats longerade jag henne igen och då blev hon plötsligt sig vanliga, pigga och busiga jag som skuttade runt och ville gå över i galopp. Eq. sa att låsningarna inte orsakats av en illasittande sadel utan av att hon antagligen gått omkull i hagen och sträckt sig rejält eller att det eventuellt bottnade i en ledskada. Hon ordinerade två dagar promenad á 30min, om hennes tillstånd inte försämrades skulle jag börja rida henne igen den tredje dagen. 

 

Dagen efter eq:s besök var hon pigg och glad när vi tog vår promenad. Dag 2 var hon sitt vanliga, stoiga jag som skulle hota Nova och som viftade runt med hovarna när något inte passade. Min ponny är helt klart smått knäpp, hennes beteende som skadad är snällare än hennes vanliga haha.

Idag var Nova och Lukas anmälda till den öppna banhoppningen i näsum. Nova har varit väldigt nervös i början av veckan men såg fram emot det idag tillslut. Lukas brukar fatta snabbt att det är tävling pågång men han halvsov ända tills vi lastade ur honom. Då började han titta sig omkring och tänka "okey, var är vi? vad ska vi göra här?!". Han fick gå en sväng innan vi traskade bort till framridningen. Vi stannade utanför framridningen och strax därefter sattes musiken på. Lukas hajade till och insåg nog plötsligt att det faktiskt var en riktig tävling! Seg på framridningen som vanligt och seg de första hindrena innan han ökade takten. Första rundan låg på 40cm vilket blev felfritt. Svårigheterna blev inte hindrena utan svängarna när Lukas skulle åt helt andra hållet. Till runda 2 på 50cm var Nova mer nervös. Nu var det högt tyckte hon och brett med oxrarna. Men bästa grabben uppförde sig jättebra. Denna gången tittade han lite på ett ljusrosa vågigt plank men hoppade kvickt över när Nova skänklade på. De fick ett stopp på hinder 5 och det verkade som om det orsakades av att Lukas lade fokus på något annat för han verkade riktigt förvånad över att det stod ett hinder i vägen.

Besökte Ekeryd för att ha ponnyridning för fritidsbarnen häromveckan. Förskolebarnen hälsade vi ju såkalrt också på och en av fröknarna berättade att en liten pojke hade sett oss genom fönstret och ropat "Mjölk!". Höjdpunkten för samma barn var när Lukas ställde sig för att kissa. Ögonen på barnen blev klotrunda!

I helgen skulle jag och Nova rida ut barbacka på Nangijala och Lukas. N var jättetaggad och både taktade, kastade med huvudet och lättade där fram ett flertal gånger. Men så kom vi till Backen Upp och innan jag hinner reagera gör hon sitt kråkhopp som är en blandning av bock, stegring och capriole. Tänk dig att hästen drar ner huvudet  i ett bocksprång samtidigt som framdelen lättar och det bakbenen hoppar uppåt. Jag flög iallafall av men lyckades hålla kvar i tygeln. Lukas for glatt iväg i galopp med Nova på sned, tjutandes åt honom att stanna. I någon sekund försvann de bakom en buske och på andra sidan kommer Lukas ut utan ryttare. Dock tar det bara en sekund eller två innan något rosa kommer springande efter honom i full fart samtidigt som den hojtar "stanna Lukas!". Som jag och Nova skrattade när Lukas var infångad.

 

Igår lyckades jag dessutom flyga av igen (tredje gången totalt) eftersom hon gjorde sina knasiga grodhopp igen. Jag bara stutsade upp och av och landade prydligt på marken stående. Så skönt att sadelprovare kommer idag!

 

Nangijala har vilat i två veckor nu och jag ahr fortfarande inte fått tag i sadelprovaren. Jag längtar efter att sätta igång henne igen, men inser ju att det är lika bra att hon får ta sin 4-5veckors vila nu när hon redan gjort halva, än att sätta igång och sedan ställa av igen. Ville ju ha vilan under värmen i juli, men nåja. Jag tänker iallafall tömköra, löshoppa och gå promenader under vilan så hon håller sig lite i form.

 

Det går bra för Lukas och Nova nu. Han har slutat dra in i hörnorna, Nova kan sadla och tränsa helt själv och tycker bara det är kul de gånger han sticker i skogen. På dagridlägret ska han följa med henne och jag tror han kommer sköta sig bra. Egentligen var planen att vi skulle ta Lukas och Nangijala på pay and jump sista helgen i juni, men av förklarliga skäl får Nangijala avstå. Men det blir lika bra för då kan jag hjälpa Nova istället. Igår pratade vi tävlingar med mamman och hon sa att om det gick bra såg hon gärna att de två åkte ut och tävlade på riktigt. Vad kul det hade varit! (om han sköter sig förstås).

 

Något har känts konstigt med Nangijala ända sedan det blev problem på ridlektionen, kanske lite innan dess med. Trodde det var för att jag högt sidostyckens för i samband med det blev hon väldigt stum i munnen och dragit i galoppen. Inte varit några problem att rida ut men i söndags när jag skulle rida över bommar stannar hon efter ca 20min och vrider bak huvudet så att mulen nuddar min vänstra fot. Hela tiden när jag ber henne trava och det spelar ingen roll vilket varv vi är i. Sedan dess har hon vilat medan jag försökt få tag i sadelprovaren - utan att lyckas. Tycker hon är som vanligt i tömkörning så förhoppningsvis är det bara sadeln eller kanske någon låsning. Ska prova att rida barbacka imorgon och se om det ger någon reaktion.

 

 

 

 

Mamma och Nova hoppade idag, samma bana som sist men förra gången gick det bättre, iallafall för mamma. Lukas var pigg och glad och Nova var som alltid duktig på att ha honom i ett bra tempo.

 

Två av hindrena stod kvar efter att de andra två hade hoppat och jag tänkte ta några språng och sedan rida dressyr då hon i torsdags bara sprang rakt fram i fri form. Innan när jag ridit dressyr har hon börjat söka sig neråt ju mer volter/bågar jag ridit, men inte idag. Hon kändes ganska stum. När jag sedan fattade galopp drog hon iväg i full fart utan att bry sig om mina bromsande tygeltag. Dessutom drog hon huvudet framåt så jag drogs med och sedan hängde hon där. Detta är inte alls likt henne och jag hade stora svårigheter att bromsa. Jag som annars bara behövt ta lite lite grann och så har hon lyssnat direkt.Jag funderade på om det kanske är så att hon vuxit ur sitt novabett, det börjar se lite litet ut tycker jag. Eller så kanske hon håller på att tappa tänder? Eller så spökar vargtänderna plötsligt? Det skulle ju kunna vara sadeln med egentligen, den är ju inte kollad sedan november, men det känns inte som om hon borde bli stum i munnen då...

Tror inte jag skrivit mycket om de båda så får väl ta en update på hur det ligger till för dem båda nu!

 

Skogen: Jag och Nova har ridit ut tillsammans sedan några veckor. I tisdags provade vi Knorren och det (liksom lommaklint och rådjursbacken) fungerar fint. Minns första dagen vi red ut. Jag lät henne galoppera först uppför rådjursbacken och Lady efter och eftersom dagen var varm gick det inte särskilt fort. Fast det tyckte ju Nova som bara galopperat när jag sprungit efter. Nova är inte jättestadig i sadeln, men orädd och gillar farten så nu ska hon snart få hänga med till Skyesjön.

 

Ridbanan: Lukas bråkar om två hörnor när han har för mycket energi i början av passet, men har börjat lugna sig med det. Hoppningen går stadigt framåt och hon är fruktansvärt bra på att hålla igång honom. Fråna att ha skumpat runt i galoppen med stygbyglarna vid ankeln och tårna pekandes neråt så galopperar hon nu rak i ryggen med hälen nedtrampad. Hon har blivit mycket bättre på att rida dressyrvägarna och vägarna till olika hinder. Det som behöver tränas på är att svänga i tid och inte för hastigt. I hoppningen hoppar de lätt 50-55 banor med enstaka hopp på 60cm. 

 

 

Igår hoppade jag med Nangijala för första gången! Oturligt nog var det ridning på stora sandbanan och jag kände hur min ponny var som en tickande bomb, redo att explodera. Det hann bli lite miniexplosioner när de andra började trava och jag kände att kontrollen var i stort sett lika med noll. Trodde inte det kunde bli värre men när Geisha och Lisa kom skrittande slog det totalt slint i huvudet på N och det enda hon verkade kunna se var hur en fläckig "ko" närmade sig henne alltmer. Så hon fick panik och for runt och iväg så jag fick hoppa av två gånger innan hon coolade ner sig och kände igen Lisa. Lagom tills koskräcken dämpat sig skulle vi trava över bommar men överraskande nog var bommarna och hindrena inte ett dugg läskiga så det gick bra. Sedan fick jag börja hoppa. 30cm, 50 och sedan 60cm i trav. Visst var väl N lite smått förbryllad över att hon skulle över med mig på men hon hoppade snällt och utan att vara rädd. Sammanlagt under lektionen blev det nog runt 8 språng på en oxer och ett räcke och jag var sååå nöjd med henne. Hon lugnade sig efter halva lektionen och blev kontaktbar igen tack och lov.

 

Målet innan 1 månads sommarvila är att komma iväg på en pay and jump i Mörrum i slutet av juni. Lägsta höjden var 20cm och det bör vi ju klara. Nova och Lukas ska hänga med som stöd och sällskap dessutom.