Det finns ju borde trevliga och otrevliga banbyggare och jag och Celina har träffat på några olika hittils. Den "roligaste" banbyggaren var helt klart den som var på sista tävlingen i höstens ponnyallsvenska. När Celinas lag kom till omhoppning gnällde han över att det var så jobbigt att ha en shettis med i tävlingen :P Tvärtom tycker ju normalt de flesta

Den värsta banbyggaren hittils var på andra allsvenskeomgången i höstas för han byggde ENORMT breda oxrar. Jag kan svära på att två var nästan en meter breda och det är första gången Lukas har vägrat ut sig. Den gången tog han i allt vad han kunde men kunde inte nå över, men det förstår väl vem som helst när shettisen nästan är lika lång som hindret.

Idag insåg vi till vår fasa att det var den hemska banbyggaren med de breda oxarna. Denna gången var de ju inte enorma men minst 1dm bredare än vad de är på andra tävlingar. Så jag gick fram till mannen och fick bråka en lång stund med honom om hindrens bredd. Han påstod att hindren fick vara upp till 75cm breda när hindret var 55cm högt och att han var tvungen att ha minst fyra hinder som var 65-70cm brett. Jag protesterade och sa att det faktiskt inte var rättvist och att det aldrig är så på andra tävlingar och efter en stund ändrade han sig plötsligt och sa att han kunde minska dem 1dm. Sen gick han och jag stod och tittade förvirrat efter honom. Stötte ihop med han till andra klassen och då var han riktigt trevlig och skojade med mig. Nej, vi ska helt klart undvika tävlingar där han bygger banan...