Anledningen till att skaffa svanskappa

Herregud vad längesedan jag skrev. Men så har det väl itne hänt mycket intressant sedan sist. Nangijala har ju stått 6,5v pga att hon troligtvis blivit sparkad strax under hasen. Det blev ett fint överben med en svullnad som tog tid på sig att lägga sig. Förra veckan kunde jag äntligen börja rida henne och hon har både växt till 143 och grovnat under dessa veckor!
 
Idag red jag ut i skogen med Ladys sadel. Har varierat och tagit Dantes sadel ibland som numera ligger väldigt bra på Nangijala, nästan bättre än Ladys tycker jag. Idag travade jag och Nangijala längs emd hindersträckan i skogen men för ovanlighetens skull vände jag och skulle trava tillbaka istället för att rida rundan runt. Det började i en pigg glad häst som travade på i rask takt och det slutade med att jag for ner med en duns i backen. Därimellan hade hon hunnit ta ett hopp över ett av de minsta hindrena (att hon faktiskt hoppade och inte sprang bredvid förvånar mig än) och det var så roligt att hon drog ner huvudet för att bocka lite... och då var det kört för sadeln gled fram över halsen rejält. Tack och lov stutsade hon bara några meter tillbaka innan hon stannade och såg lite olyckligt undrande ut med sadeln halvvägs över halsen, Även om jag var utrustad med säkerhetsväst så trillade jag ju såklart och slog i där den slutade, strax ovanför vänster höft. Gjorde ont några minuter och känns nu mest obehagligt så blir väl lite stel imorgon. Sadlade om, hoppade upp och red tillbaka. Försökte galoppera på ridbanan men antingen inbillade jag mig eller så kasade sadeln fram när jag red där.
 
 

Finns det några snygga killar här?

Jag har sagt i många år att jag någon gång skulle vilja komma igång med dressyren såpass att jag och Lady skulle kunna tävl en lokal dressyrtävling bland storhästar. I år har jag varit lite extra motiverad till det och faktiskt tränat mer dressyr än vanligt vilket också gett utdelning... så jag anmälde mig till en LB:1 när vi hade tävling på ORK. Red igenom Lady igår och kände att ja, det här känns riktigt bra! Imorse fick Lady knoppar och var så söt. Kommer nästan kräkfärdig av nervositet till ridskolan, hoppar upp och... HÄSTEN VÄGRAR GÅ. Ladys högsta önskan är att en snygg, villig hingst skulle kommer indansande i ridhuset och var inte alls intresserad av att gå framåt. Jag får knappt igång henne i en superseg trav och sitter och bankar med skänklarna för att försöka öka takten men det hjälper inte. När jag travade runt sån en stund blir jag allt mer förtvivlad och full i skratt. Det här kommer inte alls gå, jag får vara glad om vi lyckas snigla oss runt programmet utan några avbrott. 
 
Snart övergår jag till galopp där jag rider på och faktiskt lyckas få igång henne en aning. Resten av framåtbjudningen går sådär. Ibland känns det som om hon piggnar på lite medan hon  nästa sekund vägrar byta gångart. Inne på kollektingring skrittar hon knappt men tack och lov kissar hon strax innan ekipaget före var klart och blev mer framåt. 
 
Programmet då... det enda jag kunde fokusera på var att hålla igång Lady vilket inte var lätt när jag inte kunde dunka till henne ibland. Det blev till att sitta och nöta och jag drev så att armarna började sticka och domna, så antagligen glömde jag andas mitt i allt. Halten med hälsningen gick inte så bra, men hon kom faktiskt igång snabbare än vad jag väntat mig och fram till skritten var det rätt okey. Tja, förutom den ökade traven då, hon ökade pyttelite halv diagonalen innan hon ansåg att det var dags att bromsa ner och då kunde jag trycka på bäst jag ville. Sen blev det skritt och Lady dog och tyckte att vi nog gått kunde ha stannat helt. Knappt ville hon komma fram i trav och galopp var hon inte intresserad av så det blev en jätteful fattning. Det som gick bra var otroligt nog mellangaloppen som alltid brukar gå så dåligt! Varvbyte och ny galopp och nu börjar Lade dö totalt. Jag driver och driver och driver och känner att snart, snart bryter hon av. Mirakulöst galopperar vi klart, bryter av till trav och uppridningen och halten går allra bäst. Procenten blev dock inget att hurra för. 55%, det har vi inte haft sen jag började tävla dressyr med henne.
 
 

Dantes ål

 
 

Trollungen

 

RSS 2.0