Present till Camilla

Gick och gav Camilla det här i måndags, en akvarell på Madicken som jag blev vansinnigt nöjd med.
 
 

Madicken 2000-2014

Blir väldit tomt utan vår svarta madame. Även om det var mer än 3 år sedan jag var fodervärd på henne känns det rejält i hjärtat. Madicken har trots funnit i stallet så länge vi funnits där. Hon fanns där för mig när Amy dog och jag knappt orkade ta mig ur sängen de första dagarna. Även om det är vädigt sorgligt gör det inte lika hjärtkrossande ont som när Amy dog. Men känslan av overklighet är detsamma.
 
Madicken <3
 
 

Madicken sämre?

Mötte Camilla igår som sa att Madicken vägrat låta henne borsta högersidan av kroppen. Vänster hade gått jättebra men på högersidan hade hon börjat hugga redan vid halsen. På bogen fick hon inte alls och ju längre bak hon kom desto mer hotade hon att sparka, så hon fick avbryta borstningen. De symptomen fick hon ju för två år sedan när ryggproblemen orsakade förändring i höften så får hoppas att det bara är något tillfälligt. För är det ryggen som skapar problem finns det tyvärr inget att göra,,,

Sommarvärmen har anlänt

Nangijala får stå mest. Är minst 26 grader i skuggan varje dag och inte många grader svalare på nätterna. Det enda tidpunkten man orkar dra sig dit är när myggorna kryper fram ur sina gömseln och vill knapra på en. Igår gick jag upp till stallet halv sju och svetten lackade när jag hade borstat av Nangijala så jag gick hem och kom tillbaka efter åtta och red dressyr med Lady i 45min. Jobbade vidare med att behålla formen vid galoppfattningar och avbrott till trav och det börjar faktiskt lätta nu i båda varven. Fick till några riktigt hyfsade avbrott till trav innan jag avslutade och kände mig klar för dagen.
 
Just det. Pratat med några som sagt att Madicken troligtvis är svart och inte mörkbrun som vi alltid sagt. En brun och en fux kan tydligen få en svart, det beror på om avkomman ärvde den dominanta bruna genen eller den ickedominanta. Så nu inser jag att Nangijala kanske inte har en fuxgen som jag hade tänkt utan är homozygot svart (två svarta gener) och det känns lite blä, jag som gärna skulle velat ha en fux den dagen hon ska betäckas...

Betesridning

Chip red till betet i torsdags (tja, han fick förstås åka sista biten) och verkade mycket glad när han släpptes i en hage full med gott gräs. Nu får han det lugnt under sommaren, han ska nog få vila några hela perioderoch sen ridas lite i skogen med Sara ibland också. Så nu har jag en häst mindre i några månader så då tänkte jag att Madicken ska få motioneras istället!
 
Min skriknisse till häst och jag tog en kort skogstur häromdagen. För första gången såg jag hennes nerviga, Ladylika sida. Jag red så att ja skulle trava förbi Celinas skogshinder, men Nangijala bara glodde med stora ögon och tog sig stelbent förbi dem (nätt och jämnt). Till saken hör att jag red förbi alla (fast åt andra hållet) förra veckan och då var det inget konstigt....
 
Madicken har ju inga muskler alls utan är mest slapp och dallrig i kroppen. Hoppas kunna tömköra/longera/promenara henne varannan dag iallafall, men vi får väl se. Idag blev det ett lätt 25min tömkörningspass och hon orkade knappt trav i 10min. Men hon är en klippa att tömköra verkligen!
 
Lady och jag skulle rida Surkärringen ikväll. Nu har hon börjat ridas som vanligt igen, men i med att hon inte varit iväg på de längre rundorna på nån månad, så var det otroligt läskigt idag. Skulle skritta biskopsmålavägen bortåt och hon gick så sakta, så sakta... staket läskigt. Får läskigt. Får bräker läskigt. Häck läskigt. Fågel läskigt... ja ni fattar. Sen svängde vi åt höger och skulle skritta 100m tills vi skulle svännga vänster in på skogsstig. Efter 10min där var jag irriterad. Efter 50m vägrar ponnyn att gå och vi backar ner i diket och slingrar oss fram till slut. Sen bara släppte det när vi svängde av och så gick det bra tills vi var halvvägs uppför en backe. Då tvärvänder hon mitt i steget så att jag nästan far av och jag kan absolut inte få henne att gå utan får hoppa av och leda, suck... Sen nöjde hon sig med att hoppa och tvärnita för läskiga saker resten av rundan.
 
 
 

Bilder från dagens gymkana, hoppning och löshoppning

 

Julaftonsmorgon i stallet

Halv åtta var jag, Celina och Maja uppe i Nogelid för att ha vår sedvanliga julaftonsmorgon i stallet. Eller ja, det var ju Majas första gång och min och Celinas... 5:e? Vad blir det egentligen? Jag hade en med Amy och henne köpte jag februari 08 så 2009 var väl första gången. Jo, då blir det femte gången i år!
 
Som vanligt hade jag gjort havregrynsgröt och vi bjöd på den tillsammans med pepparkaka, apelsin, mjukt bröd och morötter. Inatt hade alla hästarna sovit inne i med att stallet har byggt om lite. Lukas har halva stallgången som sin, gulligt! Hästarna smaskade glatt i sig godsakerna och såg ut att tycka att det alltid borde vara såhär på morgonen. Som alltid tycker ju inte alla om allt vi bjuder på. Lukas och Madicken var galen i gröten. Lady åt några skedar men ville inte ha mer sen och Nangijala tog tveksamma tuggor. Pepparkakan spottade Nangijala ut tillsammans med det mjuka brödet. Lukas tycker pepparkaka är konstigt och äter nog mest bara för att det bjuds. De andra tre gillar pepparkakor, särskilt Dante. Apelsinen är den de gillar minst. Lukas, Nangijala och Dante bara smakade och åt en, eller spottade ut sin.
 
Efter de ätit frukosthöet och vi ätit vår medhavda frukost sadlade vi hästarna och gav oss ut i skogen. Detta är första året det var så här bra ridunderlag, hittills har vi haft is och snö, blasksnö med regn (2ggr), kramsnö och en pudersnö (var iskall det året). Lukas fick ha gummiebandet på för att hindra honom från att sticka och Maja sa att det hjälpte skönt nog!
 
När hästarna var i hagen igen mockade vi och fixade stallet inför kvällen. I år hade dessutom tomten varit i stallet under natten. Satt en lapp på sadelkammardörren där det stod att det fanns paket gömda på logen. De var från Maja som tack för i år tror jag :)
 
Trollungens första jul när hon knappt nådde över boxdörren.
 
 

Veckan som har gått

Madicken
Madickens ben blir allt bättre, slutade stoppa in fingarna i såret i onsdags men fortsätter tvätta och bandagera. Camilla skulle byta bandage själv på torsdagen och när jag kom till stallet igår fick jag mig ett skratt. Det skyddade inte såret alls utan satt snyggt och prydligt nere över kotan så det är nog tur att jag kan fixa det nästan alla dagar haha ;)
 
Lady
Fick rida Lady igårkväll med Maja, vi red Lommaklint på kvällen och fick en mysig tur trots att vi hamnade i en regnskur. När vi skulle ta en galopp uppför rådjursbackarna vek Lukas av åt höger medan jag fortsatte uppåt. Tack och lov satt Maja kvar även om det nog var nära att hon flög av.
 
Dante
Celina blev sjuk i torsdags men eftersom Dante fick en vilodag igår red jag honom inte förrän idag. Har inte ridit på honom sedan första provridningen så det var roligt! Red ett dressyrpass på banan och försökte känna in mig på honom. Han är trevlig men behöver mer dressyrträning för att bli stadigare. Han är ganska pigg och springig och till skillnad från Lady bör man inte bromsa särskilt mycket med handen. Ju hårdare man blir där desto mer springer han, men han lyssnar samtidigt inte endast på sätet. Det är en balansgång mellan allt och vissa stunder funkade det bra medan han i andra stunder bara sprang på. Just nu har han svårt att fatta vänster galopp så jag tränade lite extra på galoppfattningar från alla gångarter. När jag ska fatta vänster galopp måste jag först göra honom rak och sedan ställa honom i halsen, när det är fixat flyttar man för att ge galoppskänkel men då trillar baken ut från spåret. Det var klurigt att försöka hålla allting på plats men jag tog det lugnt, var tålmodig och väntade till allt stämde och belöningen var att det mest blev rätt galopp.
 
Hopplektion idag
Mamma och Maja hoppade "snurran" idag. Fyra räcken stod mitt i ridbanan i en cirkel så att två hoppades när man svängde upp från långsidan/två från kortsidan. Rolig övning som är enkel att bygga upp och som kan göras svår eller lätt. Mamma och Maja fick jobba på, särskilt Maja som hade en ganska seg Lukas, men de lyckades rätt bra.
 

Uäk!

Upp till Nogelid halv 8 imorse för att rengöra Maddans sår. Inga plasthandskar hade vi så jag fick göra det utan. Skrubbade rent med såpa och vatten och skulle sedan stoppa fingret i sårfickan. Kände hur tandköttet typ vitnade i munnen och jag fick en smak av metall på tungan. Fick försöka ignorera känslan men det är baske min inte lätt när man försöker stoppa in ett finder i en hästs bakben! Fick till råga på allt bara in en fingertopp när jag försökte ibörjan, tror det var levrat blod och var ivägen, huh! Tryckte till tillslut och då fick jag in hela fingret. Det slaskande ljudet fick Camilla att må lite illa och jag fick stoppa in fingret flera gånger för att få ut all vätska, blodigt och härligt finger fick man av det. Uäk! Bandagerade om och sedan fick Camilla ge henne sprutan med pencillinet. Maddis mår mycket bättre idag och senare under dagen bajsade hon äntligen lite.
 
På kvällen skulle vi göra om rengöringsprocessen, denna gång med Maja, Calle, Ludde och Oscar som åskådare. Madicken är fruktansvärt snäll som bara rister lite på benet ibland och tack och lov var det inget äckligt i såret nu. Hade plasthandske och den kom ut ren.

Sjuk Maddis

Dante och Madicken rök ihop lite i söndags när vi tränade på att låta dem gå ihop och för ovanlighetens skull var det Maddan som åkte på stryk. Har aldrig sett henne stå och tycka så synd om sig själv! Det blev ett rätt ytligt sår i samma storlek som en tia och trots att benet dagen efter svullnat upp ganska rejält var vi inte oroliga. Det var inte särskilt varmt, såret såg rätt fint ut och hon haltade inte i skritt även om hon inte ville springa. Svullnaden började bli bättre tills igår men då blev hon väldigt hängig, ville inte äta eller dricka och ville bara ligga ner trots att hon inte hade feber. Så på kvällen ringde vi till distrikt som sa att det nog var kolik. Vi nämnde benet men hon sa att den delen inte är särskilt infektionskänsligt så att det knappast berodde på det. Camilla var ute och gick med Madicken och kollade sedan till henne under natten. Det var svårt att säga hur ont hon hade för hon visade bara att hon mådde dåligt genom att stå och hänga i ett hörn i vindskyddet. Imorse verkade hon lite bättre men under dagen blev det värre igen. Vid 18 kom distriktveterinären. Det var såret från sparken som var boven iallafall. Det hade bildats en rejäl sårficka som fick skäras upp och tömmas. Koliken var en sekundär reaktion från såret så efter att sårfickan tömts, rengjorts, bandagerats och efter flera sprutor fick Maddan en slang ner till magen med 12l oljevatten. Det har gjort susen och hon har piggnat till rejält på ett par timmar.
 
Camilla tycker inte om blod så när såret skars upp fick både hon och mamma titta bort medan Celina nyfiket tittade på. Jag stod vid huvudet så jag såg ingenting och det var nog lika bra för jag är rätt osäker på hur mycket jag tål utan att svimma. Jag tror det bara är skador på mig själv och så nålar som jag kan riskera svimma av, men jag är inte säker haha. Men varje dag tills sårfickan har läkt ska jag alltså sticka in ett finger i den för att tömma varet, och hela pekfingret går in ska jag tala om! Fick testa det med veterinären och det var... skumt. Men Camilla ska iallafall ge Madicken sprutan med pencillinen varje dag för det vet jag inte om jag hade klarat, ryser av blotta tanken. Såret ska tvättas 2gg/dag de närmsta dagarna och sedan 1gång/dag så det blir till att stiga upp tidigare denna veckan.
 
 

Helgens stora motionerande

Nu är allt som vanligt igen, har cyklat 45-50min per dag mellan ridskolan och stallet, ridit Chip 45min båda dagarna och motionerat Lukas och Nangijala. Nangijala har en svullnad under hasen som är en bula. Hon är inte varm, svullen eller halt och yttersåret läker fint så jag hoppas svullnaden lägger sig också.
 
Ludde red Lukas idag och grabben minns mycket trots det var längesen. En liten bana efter framridningen och avslutar med galopp och lite voltige så var han ganska mör i benen.
 
Maja red konditionsträning med jockeyläder igår och gjorde sin femtondeavtrillning och landade med armbågen bland nässlor. En stund senare höll hon på att flyga in i hela nässelsnåret och dessförinnan hade Lukas även krupit under nedersta linan i grinden och sprungit ner till stallet med Maja på ryggen.
 
Chip sköter sig och ska få börja galoppera nästa vecka om allt går bra. Jojje ska dock ringa till veterinären imorgon eftersom Chip linkar till ibland i traven. Jag har känt det sedan han började travas direkt efter förra vet-besöket, men det är så oregelbundet och få steg att jag inte vetat om jag inbillar mig eller om han bara klivit på en sten. Veterinären hade sagt att det kan hända han haltar lite, men att det inte ska bli värre. Idag skulle vi longera han för att se att galoppen var okey så att vi skulle kunna börja galoppen imorgon. Jodå, det var okey och han for iväg och började bocka lite i ren glädje. Men det där linkandet fanns i traven i vänster varv... fortfarande bara något steg då och då, men det syntes så innan vi rider vidare ska vi prata med Björn för säkerhets skull.
 
Idag släppte vi in Maddan till Dante i stallhagen och stod sedan beväpnade med piskor inuti för att jaga iväg Maddan om hon blev vrålarg. Döm av vår förvåning när Maddan bara tittar på han, stryker öronen bakåt och sedan går in och ställer sig i vindskyddet. Kvar stod vi och undrade vad som hände?

Maddan är nu triangelmärkt

 
 

Tömkörning Madicken

Jag och Camilla gjorde ett byte idag. Hon tog ut Lukas på 1h promenad (där han fick småtrava hela rundan) mot att jag tömkörde Maddis. Eftersom Celina ridit ett kort markarbetspass med Dante över bommar slapp jag släpa ut bommar. Jag lade ut bommar så att en låg mitt över  ridbanan så att det gick att trava över dem som en åtta. Några bommar låg på ena kortsidan på en 10m volt.
 
Madicken var verkligen jätteduktig. Det var en gång hon blev arg och skulle sparka men det slutade snabbt. I en skrittpaus övade vi på skänkelvikning längs med staketlångsidan. Jag hade en longerpisk som jag gick och petade lätt på hennes rumpa och när hon tröttnade på petandet och flyttade ut rumpan slutade jag och berömde.

Kvällen

Nangijala fick gå runt med båda skaklarna några minuter och sedan tränsade jag på och tog en kort tömkörningsrunda. Den blev väldigt kort för damen var inte på humör och det kändes meningslöst att bråka bara för att hon var pigg. Väl hemma tog jag väck grejorna och släppte henne på ridbanan, fyllde fickorna med hästgodis och lade ut en bom på marken. Det var roligt att se att poletten hade trillat ner för hon gick gärna över bommen imed att hon alltid fick en godisbit efteråt. Vi sprang runt lite också och lekte följa john vilket aldrig riktigt fungerat innan.
 
Näst på tur var lerhögen Madicken som var i stort behov av en rengöring. Jag satte på henne longeringsgrejorna men valde att skritta fram för hand en bra stund först. Då provade jag även att ta med en skakel för att se vad madamen skulle hitta på. Men det var bara att hänga på och så gå runt i alla möjliga cirklar. Helt cool var hon otroligt nog. Om bara Nangijala vore hälften så duktig haha. Nej, men nu går tanken i riktningen att köra in henne och se om det går... när jag longerade henne i alla gångarter var hon så pigg och glad att det inte gick att se att hon faktiskt är skadad i ryggen.
 
 
 
 

Ett tungt beslut

Madicken kommer att få somna in någon gång i sommar. Jag och Camilla enades om att det mest humana är att låta henne få lämna oss innan smärtan blir en vardag för henne. Visst kan man prova att behandla och muskla upp henne, men tll vilket pris? För det första måste hon ridas och redan nu går det inte att sitta upp på henne. Det betyder att hon måste äta smärtstillande och antiinflammatoriskt för att vi ska kunna hoppa upp och rida henne. Maddis hade ont sista veckan hon åt smärtstillande så det är ingen garanti att hon inte skulle ha ont. Det finns heller inget större hopp om att hon, när hon väl är musklad i ryggen, kommer vara smärtfri. Hur värdigt vore hennes hästliv om hon konstant skulle gå och ha ont i ryggen och att det antagligen blev värre? Är det verkligen humant att vi ska låta henne gå igenom allt det bara så att vi får behålla henne lite till? Det är ingen lösning utan bara ett sätt att skjuta upp problemen och beslutet om att hon ska få somna in...

Så overkligt

Stod och tittade på Madicken och Nangijala som gick och betade i hagen och försökte föreställa mig hur framtiden blir utan Madicken. Nangijala förlorar sin mamma och Lady kommer vara helt förstörd i början eftersom hon är totalt beroende av Maddis. Lukas... ja han kommer nog sakna henne med. De har trots allt gått ihop i 6år nu.
 
Det känns så overkligt att tänka att Maddan kommer vara borta inom ett halvår. Det kommer inte längre vara svårt att lista ut vem som är vem av de svarta hästarna i hagen, för det kommer bara finnas en. Inget matvrak kommer humma åt en när man kliver in i stallet på morgonen. Lady kommer inte vara full av sår från de dagar då Madicken är på extremt dåligt humör. Vi kommer inte ha en bufflig häst som jämt ska smälla till oss när hon börjar veva med huvudet. Ponnyn med de mjuka gångarterna kommer aldrig mer ge oss mysiga barbackaturer i skogen, inga bocksprång som får oss att tjuta av skratt. Inga ilska sparkar i paddocken när hon tycker det blir för jobbigt... gud, jag kommer gråta floder när det är dags.
 
Vi intalar oss att inget är bestämt, men vi vet alla hur det kommer sluta. För Madickens skull är det nog bäst hon får sluta sina dagar innan hon börjar få ont. Jag hoppas bara att hon kan få några sista underbara sommarmånader hos oss.
 
 

Veterinärens dom för Madicken.

Madicken kommer aldrig kunna bli bra.

Ryggen röntgades och då fann man att ryggkotorna där sadeln läggs, ligger mycket trångt. Så trångt att det har blivit förslitningar mellan dessa. Men det värre var att de utskott/facetter (eller vad de kallades) under dessa kotor var mycket förändrade (4-5st). Troligtvis har hon haft ont i ryggen ett bra tag och de problem som varit de senaste 9 månaderna har kommit utav detta. Dessa kommer aldrig kunna bli friska utan det enda som går att göra är att försöka spruta och sedan försöka träna upp ryggen och hoppas att det ska göra atrosen något bättre. MEN, rids hon inte hela tiden med den särskilda träningen (bla. värmas upp utan ryttare) så kommer ryggen fortsätta att försämras (vilket den nog oavsett  kommer göra). Madicken kommer inte kunna hoppa eller tränas hårt utan det är möjligtvis då den speciella ridträningen - promenadridning. Denna trångheten i ryggkotorna kan vara ärftligt vilket gör att hon inte borde användas till avel. Därför måste jag röntga Nangijala nästa år för att se om hon med har fått det. Har hon det kommer jag med största sannolikhet kunna förebygga att hon får samma förslitning som Madicken genom att träns upp muskelaturen i ryggen.

Madicken kommer kräva ständig träning på särskilt sätt. Tyvärr måste vi vara realistiska och inse att vi aldrig kommer kunna ge henne den träningen under vinterhalvåret när allt är fruset. Celina älskar henne men hon vill inte ha en häst som inte kommer kunna ridas ordentligt och Camilla har alltid sagt att hon inte kommer ha kvar Maddan om hon inte har en fodervärd på henne. Och vem vill köpa en häst som har artros i ryggen och som kräver särskild träning för att inte ha ont? Och som kanske måste sprutas med jämna mellanrum? Just nu lider hon inte, men Björn tror at detta ryggproblem har funnits där hela tiden och orsakat de andra problemen. Men att det inte märktes så tydligt (mer än när ledskadan kom) eftersom hon var musklad då. Nu när hon tappat muskler har ryggen gradvis blivit sämre och det är därför ryggproblemen plötsligt dök upp.

Inget är bestämt för vi är alla ledsna, men tyvärr lutar det åt att hon nog kommer få somna in. Hemska, hemska tanke :'(

 
 
 
 

En tråkig sak och en rolig sak

Tråkiga saken: Madicken fick börja ridas idag men började sparka så fort Celina satte vikten i stigbyglarna för att hoppa upp.
 
Roliga saken: Cookie flyttade hit för sommaren och hon och Lukas släpptes ihop helt utan någon dramatik. Lukas gick nyfiket runt medan Cookie intresserade sig för gräset.

Cookie

På måndag flyttar Cookie hit! Hon ska bo här under sommaren, men hur länge är osäkert då hon ska sättas ut på annons i mitten av sommaren. För att förhindra skador ska hon få gå med Lukas som ju är den enda som går att skilja ut från de andra utan att han eller någon annan sörjer ihjäl sig.
 
Tanken är ju att jag och Celina ska dela lite på Cookie och Madicken i sommar men den senaste tiden har det ju inte känt så lovande från Maddans sida. Men idag hängde hon vid grinden, busade runt i hagen och till och med SÅG annorlunda. Konstigt men sant så hoppas, hoppas, hoppas hon blir helt kry nu!
 

SL-leden

Equiterapeuten kom idag, kände igenom Madicken och hittade en punkt rätt långt bak på ländryggen som hon ömmade i. Det gamla var borta - skönt nog - och Anna-Lena sa att det verkade som att SL-leden hade hoppat ur sin plats igen. Hon fick trycka tillbaka den efter fästingsjukdommarna för några år sedan, men när hon behandlade Madicken för 3 veckor sedan kände hon inte av den. Men, menade hon på, så var väl kanske även SL-leden urhoppad, men smärtan från sträckningen var så mycket större att den försvann i den liksom. Anna-Lena ställde sig på en hink, satte handen typ på höften och tryckte till. Ett högt, äckligt knakande ljud hördes, Madicken höjde huvudet och glodde bakåt och sparkade så att Anna-Lena fick kasta sig bakåt in i boxen. Man kan inte se om SL-leden är på sin plats, men tydligen försvinner smärtan så fort den är på sin plats igen och Madicken reagerade inte längre för tryck på ryggen.
 
Nu ska damen vila veckan ut för att sedan börja sättas igång på måndag. Och med "sättas igång" innebär igångsättning som om hon haft en semester: skritt, trav och galopp. Inget avancerat och ute i skogen mest. Jag litar på Anna-Lena men det känns onekligen en aning konstigt att hon ska ridas igång som vanligt igen. Dock är SL-leden jobbig ibland så det kan råka hoppa ur igen, därför vilan. Därför var det lagom kul när Nangijala stimmade upp alla hästarna till vilda galopper i hagen några timmar efter, grundorsaken var att Lady fick på sig sitt flugtäcke. Förra året blev Madicken totalt galen och jagade henne så att vi fick stoppa dem i separata hagar. I år var det lugnt tills den överpigga Nangijala började löpa amok.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0