Chip red till betet i torsdags (tja, han fick förstås åka sista biten) och verkade mycket glad när han släpptes i en hage full med gott gräs. Nu får han det lugnt under sommaren, han ska nog få vila några hela perioderoch sen ridas lite i skogen med Sara ibland också. Så nu har jag en häst mindre i några månader så då tänkte jag att Madicken ska få motioneras istället!

 

Min skriknisse till häst och jag tog en kort skogstur häromdagen. För första gången såg jag hennes nerviga, Ladylika sida. Jag red så att ja skulle trava förbi Celinas skogshinder, men Nangijala bara glodde med stora ögon och tog sig stelbent förbi dem (nätt och jämnt). Till saken hör att jag red förbi alla (fast åt andra hållet) förra veckan och då var det inget konstigt....

 

Madicken har ju inga muskler alls utan är mest slapp och dallrig i kroppen. Hoppas kunna tömköra/longera/promenara henne varannan dag iallafall, men vi får väl se. Idag blev det ett lätt 25min tömkörningspass och hon orkade knappt trav i 10min. Men hon är en klippa att tömköra verkligen!

 

Lady och jag skulle rida Surkärringen ikväll. Nu har hon börjat ridas som vanligt igen, men i med att hon inte varit iväg på de längre rundorna på nån månad, så var det otroligt läskigt idag. Skulle skritta biskopsmålavägen bortåt och hon gick så sakta, så sakta... staket läskigt. Får läskigt. Får bräker läskigt. Häck läskigt. Fågel läskigt... ja ni fattar. Sen svängde vi åt höger och skulle skritta 100m tills vi skulle svännga vänster in på skogsstig. Efter 10min där var jag irriterad. Efter 50m vägrar ponnyn att gå och vi backar ner i diket och slingrar oss fram till slut. Sen bara släppte det när vi svängde av och så gick det bra tills vi var halvvägs uppför en backe. Då tvärvänder hon mitt i steget så att jag nästan far av och jag kan absolut inte få henne att gå utan får hoppa av och leda, suck... Sen nöjde hon sig med att hoppa och tvärnita för läskiga saker resten av rundan.