Född: 4 juli 2011
u: Madicken VI (New forest)
e: Speyksbousch Dancer RNP (Welsh partbreed)
Ras: Welsh partbreed
Främsta intressen:bli kliad, äta och göra något med matte

Nangijala är min egen uppfödning som föddes sommar 2011. Jag fick låna Madicken av stallets ägare för att ta föl och tanken är att behålla henne för all framtid. Nangijala, eller Trollungen/Trollet som jag ofta kallar henne, är ett svart sto utan vita tecken med en fluffig man och pannlugg. Båda föräldrarna är maxade d-ponnyer och troligtvis kommer Nangijala bli ca 146-148cm. Vilken höjd hon slutar på spelar ingen roll för mig då jag är för gammal för att tävla ponny, men inte vill gå över till stor häst.

Nangijala är social och kommer nästan alltid när jag ropar på henne, oftast får jag dessutom en gnäggning som hälsning. Hon älskar att bli kliad och kliar snällt tillbaka vilket gör att jag ibland får blåmärken när hon glömmer bort hur hårt hon kan klia. Ända sedan hon föddes har hon fått mycket uppmärksamhet vilket gör att hon förväntar sig att stå i centrum, åtminstone av mig i alla fall. Om jag av någon anledning skulle ignorera henne i hagen och göra något med en annan häst blir hon avundsjuk och gör allt för att få min uppmärksamhet. Hon ställer sig i vägen, stryker sig mot en som en katt, knuffas, kliar en eller ger tillslut ett litet nyp om det andra inte hjälper. Det är väl hittills det enda egentliga negativa med henne: att hon är väldigt uppmärksamhets krävande. Annars är Nangijala mycket snäll och sammarbetsvillig och är sällan trotsig, vid de enstaka tillfällena handlar trotset om att hon ignorerar mig i hagen när jag ropar på henne.

Att jag har funnits i Nangijalas liv sedan dag 1 har bidragit till att det har bildats ett särskilt band mellan oss som bara växer. Det ska bli väldigt spännande att följa och träna Nangijala när hon blir äldre även om jag älskar att bara gå promenader, mysa och göra andra småsaker nu när hon inte är så gammal ännu.

Född: 16 maj 2000
u: Majsan II (New forest, ue: Hiawatha)
e: Värends Pedro (New forest)
Ras: New forest
Mankhöjd: slutmätt 146cm (147,5cm som 6-åring dock)
Färg: Mörkbrun
Smeknamn: Maddan, Maddis

Madicken ägs av Camilla som även äger stallet tillsammans med sin man. Hon köpte Madicken 2007 och var då styvdottern Amandas häst. Tyvärr hann de bara äga Madicken i ett år innan det konstaterades att hon lyckats dra på sig både Borelia och Erlichias vilket gjorde att hon var sjuk i 1 1/2 år. Under den perioden hade hon ont i kroppen och hennes tyrannighet mot hästarna i hagen förvärrades. Det var svårt för oss människor att ha att göra med henne också och man behövde ha ett spö att hota med om man ville flytta på henne. November 2009 började min syster Celina rida henne försiktigt och 3 veckor senare vågade jag och Amanda rida henne. Efter att jag haft henne varannan vecka fram tills februari/mars när Amanda bodde hos sin mamma, fick jag henne tillslut på heltid då Amanda insett att hon tröttnat på hästar. När min ponny Amy (helsyster till Madicken) dog i maj några månader senare fick jag henne på foder och betäckte henne samma sommar. Jag hade henne på foder fram tills hennes stoföl Nangijala föddes. När det sedan var dags att sätta igång henne igen var det Celina som hade henne på foder istället då hon växte ur Lukas i samma veva. 

Innan Maddan flyttade till stallet hoppade hon LA- höjder, men på grund av sjukdom och fölning är vi inte uppe på de höjderna nu. 

Madicken är ett egensinnigt och viljestarkt sto med mycket humör. Hon är hagens tyrann och är väldigt ilsk mot andra hästar förutom Nangijala som hon tvärtom är mycket mesig mot. Maddan testar nya människor och kan försöka både bitas och sparkas om hon tror hon kan skrämma någon. Annars är hon väldigt burdus och bufflig och struntar fullständigt i om hon springer rätt över någon. I ridning är hon för det mesta seg och kräver mycket drivning. I skogen om vintrarna kan hon bli riktigt pigg och bocka glatt, men tack vare hennes mjuka gångarter är det lätt att sitta kvar. Hon avskyr dressyr och maskar allt vad hon kan till skillnad från hoppning som hon tycker är roligt. På tävlingar står hon och småstegrar, bockar eller hoppar omkring innan hon fått starsignal och ibland undrar man om det verkligen är Madicken som vi har med oss.