Mamma och Nova hoppade idag, samma bana som sist men förra gången gick det bättre, iallafall för mamma. Lukas var pigg och glad och Nova var som alltid duktig på att ha honom i ett bra tempo.

 

Två av hindrena stod kvar efter att de andra två hade hoppat och jag tänkte ta några språng och sedan rida dressyr då hon i torsdags bara sprang rakt fram i fri form. Innan när jag ridit dressyr har hon börjat söka sig neråt ju mer volter/bågar jag ridit, men inte idag. Hon kändes ganska stum. När jag sedan fattade galopp drog hon iväg i full fart utan att bry sig om mina bromsande tygeltag. Dessutom drog hon huvudet framåt så jag drogs med och sedan hängde hon där. Detta är inte alls likt henne och jag hade stora svårigheter att bromsa. Jag som annars bara behövt ta lite lite grann och så har hon lyssnat direkt.Jag funderade på om det kanske är så att hon vuxit ur sitt novabett, det börjar se lite litet ut tycker jag. Eller så kanske hon håller på att tappa tänder? Eller så spökar vargtänderna plötsligt? Det skulle ju kunna vara sadeln med egentligen, den är ju inte kollad sedan november, men det känns inte som om hon borde bli stum i munnen då...

Efter jul bestämde jag mig för att jag ville prova att gå Mariaträningarna med Lady. I med att vi kommit upp i 85-90 höjder igen kändes det som att det skulle funka rätt okey att gå i samma grupp som Celina. Problemet var att Lady snabbt tröttnade på att hoppa en gång i veckan. Jag trodde det skulle göra henne lugnare och mer lättbromsad, men i stället började hon vägra hoppa allt mer och det spred sig till alla lektioner. Innan hon blev halt för en månad sedan kunde hon vägra lite närsom kändes det som och jag trillade av ett par gånger i hennes nitar. 

 

Igår var det hoppning igen för första gången på en månad och i framhoppningen tyckte hon det var jättekul och ville bara springa. Sen blev hon lite trött och hindrena höjdes till 70cm och då ville hon inte mer. Det blev flera stopp i den rundan och sista hindret lade hon in backen på halvvägs fram. Andra rundan började med ett stopp och sedan gav någon mig ett spö vilket visserligen fick henne att hoppa, men av mer tvång än glädje. Hon bara rusade på utan hejd och tog dem på fart istället.

 

Så eftersom det är kö till Mariaträningarna sa jag upp min plats och planen är att Nangijala nu får hänga med i stället bäst hon kan. Lady har aldrig varit någon tränings och tävlingsponny och jag ska inte tvinga henne att vara med resten av terminen om hon inte behöver. Vill jag så kan hon hänga med innan sommarlovet. 

 

Jag minns hur jag i höstas tyckte det avr så sorgligt att tänka att jag inte skulle ha Lady till hösten igen för jag älskar verkligen att rida henne. Men efter att ha haft med N två gånger medan Lady varit halt så känns det vara roligt så det blir nog bra i slutändan. Lady kommer säkert tycka det är skönt och bli gladare när hon ser mig för sen senaste månaden bara blänger hon på mig och försöker gå när jag ska fånga i hagen. Just fångandet i hagen har ändrats i vår också. Jag har fått jaga henne en hel del.

 

Celina var dålig och eftersom hon ska till Dubai i helgen blev det så att jag fick rida dubbla lektioner. Först på Dante som var jättehärlig att rida. Men han var duktig på att dra in nosen och släppa kontakten samtidigt som jag fick bära upp honom i bettet. Men jag har iallfall bestämt mig för att tävla honom nästa vecka på dressyren.

 

Lady var sur, grinig och stel eftersom hon ridits dåligt de senaste 3v. Först skadade sig mamma, sen fick jag den konstiga åksjukan/yrseln och efter det fick jag inte svettas eftersom jag fick pricktestplåster på ryggen. Så kondisen är inte den bästa och hon är inte samarbetsvillig eftersom det är stelt och jobbigt. Men skillnaden från Dante är att Lady bryter sig ur formen när hon inte vill/orkar medan Dante knäpper av och går bakom lod. När Lady går på tygel gör hon det utan att jag behöver göra annat en att bibehålla en lätt kontakt med tyglarna. 

Det är otroligt förvirrande att rida på torsdagar. Har ju ridit i flera år på måndagar nu ju (så måndagarna känns ju helskumma de med). I torsdags var det dressyr och Lady var nog lite mör efter tisdagens hoppträning fortfarande för hon var lite seg. Lite tjabbig i början med men sedan jag började använda ps-tränset och novbettet vet jag att tjabbigheten lossnar efter en stund. Hade det varit varnligt bett/träns hade hon varit så hela lektionen. I slutet var hon som en dröm att rida i traven, helt underbar!

 

Red utan stigbyglar större delen av lektionen. Har ju alltid suttit en aning snett till höger men strax innan sommaren hade jag börjat sitta snett åt vänster istället. I skritt, trav och vänster galopp sitter jag bra, men i höger galopp sitter jag så att jag själv får kramp/mjölksyra i höger ben och höft. På något vis hamnar jag över på vänster sidan och sitter som om jag höll på att glida av vilket betyder att jag trycker ner höger sittben samtidigt som jag viker mig i högersidan. Hemskt och jättesvårt att fixa till. Ibland hittar jag rätt för att i nästa sekund tappa det igen.

 

 

Denna terminen blir det hoppning för Maria varannan tisdag! I höstas var jag lite småsugen, men kände att det låg dåligt till då det var dage efter min vanliga lektion samt att jag hoppade lägre än Celina. Men framemot jul började jag hoppa banor i samma höjd soom "förr", dvs 85-90cm. Då kändes det som att jag skulle kunna gå med i Celinas grupp, hur som helst är väl det nästan sista året jag kommer kunna hoppa så högt med Lady. Damen fyller ju 18 i år och kommer väl knappast känna sig smidig nog att hoppa så högt, så himla länge till. Dessutom måste jag ju rida Nangijala på min ridlektion om ett år. Usch, hemska tanke! Älskar att rida Lady i både hoppning och dressyr och det känns i hjärtat när jag tänker på att vår lektionstid snart är slut... tänk att jag ridit henne i 4år på lektion. Vart tog den tiden vägen?!

 

Igår var hon hursomhelst jättefin! De var tre olika gymnastikhoppningskombinationer och jag kan säga att jag var ganska skeptiskt till räcket som låg på minst 80 som vi skulle komma in i trav på (och som jag skulle rida in i snigelfart mot)... men det gick utan problem! Andra kombinationen låg mitt fokus att komma in i samlad galopp för det låg bommar både innan, mellan och efter de två hindrena. Tror det var därför att jag glömde titta på hinderhöjden när jag hoppade sista gången. Det var först efter hoppet som jag insåg att det låg på närmare 1m. Celina sa efteråt att hon trodde att jag typ höll på att dö av skräck och vill banga ur haha!

Jag travade av en stund innan de andra, den sista tog musten ur henne och i med att det höjdes till de andra skulle vi bara få stopp.

I måndags var Celina sjuk och därför fick jag rida två hopplektioner. 

 

Först var det hoppning med Dante och med tanke på att jag hoppat honom en gång och det var i somras var det spännande. Kan säga att hoppningen kändes som hans gångarter, skuttig och ponnyaktig och inte riktigt som att han tog i (låg visserligen bara på 70cm). Han ser lätt ut att hoppa och visst, jag kände mig helt trygg med honom men jag kan inte säga att vi hade något bra flyt. Han flöt iväg för mig ganska ofta och jag hade svårt att parera utan att vingla själv.

När jag började nästa lektion med Lady kände jag mig hemma och jag kände såå stor skillnad från Dante. Lady är mer power, främst i hoppningen men också i hennes gångarter. Lektionen gick riktigt bra och vi avslutade med en runda på 90cm. När det var så högt fokuserade jag på en kratta för att inte fega ur inombords på oxern och då kunde Lady välja tempo och vägen blev bra.

Igår hoppade jag LD och LC på klubbtävlingen och ärligt talat minns jag inte när jag gjorde det sist. Har länge bara gjort dressyren för att det kändes lite jobbigt att köra dubbla gånger på tävlingen om jag nu med skulle med. Då var det roligare att titta och hjälpa Maja och Celina. Egentligen skulle jag hoppat på pay and jumpen, men eftersom Lukas praktiskt taget inte gått de senaste två veckorna (samt mycket lite veckorna innan det) fick han inte tävla för mig. En orastad Lukas är inte rolig att ha att göra med... men antagligen skulle han snarare inte orkat hoppa för han har nog tappat kondition rejält på denna tiden. 

 

Lady var på sitt pigga humör och bara drog så sprången blev rätt konstiga och knyckiga. Tredje hindret var en blå oxer som hon faktiskt kändes sugen på att vägra på, men jag dängde till henne med skänklarna och vi kom över. 

Mitt enda mål var att ta mig runt banan, oavsett antal fel så jag höll faktiskt nervositeten i schack och kunde därför rida ordentligt. Dock tappade jag bort hjärnan någonstans för plötsligt visste jag inte vart jag skulle längre. Galopperade och kände att hm, inte sa jag väl hoppa åttan igen? Vilket nummer är jag på? Är jag i omhoppning? Stannar, tittar mig omkring och ropar förvirrat "Vart ska jag?". Visade sig att jag hade ridit förbi hindre haha.

 

I LC:n vägrade vi ut oss på tredje hindret som var en oxer. Jag gjorde allt jag förmådde, galopperade på och sket i att vara nervös och bara red men det hjälpte inte. Lady ville inte så vi avslutade på ett räcke och gick ut. Konditionen tryter nog lite. 

Jag har sagt i många år att jag någon gång skulle vilja komma igång med dressyren såpass att jag och Lady skulle kunna tävl en lokal dressyrtävling bland storhästar. I år har jag varit lite extra motiverad till det och faktiskt tränat mer dressyr än vanligt vilket också gett utdelning... så jag anmälde mig till en LB:1 när vi hade tävling på ORK. Red igenom Lady igår och kände att ja, det här känns riktigt bra! Imorse fick Lady knoppar och var så söt. Kommer nästan kräkfärdig av nervositet till ridskolan, hoppar upp och... HÄSTEN VÄGRAR GÅ. Ladys högsta önskan är att en snygg, villig hingst skulle kommer indansande i ridhuset och var inte alls intresserad av att gå framåt. Jag får knappt igång henne i en superseg trav och sitter och bankar med skänklarna för att försöka öka takten men det hjälper inte. När jag travade runt sån en stund blir jag allt mer förtvivlad och full i skratt. Det här kommer inte alls gå, jag får vara glad om vi lyckas snigla oss runt programmet utan några avbrott. 

 

Snart övergår jag till galopp där jag rider på och faktiskt lyckas få igång henne en aning. Resten av framåtbjudningen går sådär. Ibland känns det som om hon piggnar på lite medan hon  nästa sekund vägrar byta gångart. Inne på kollektingring skrittar hon knappt men tack och lov kissar hon strax innan ekipaget före var klart och blev mer framåt. 

 

Programmet då... det enda jag kunde fokusera på var att hålla igång Lady vilket inte var lätt när jag inte kunde dunka till henne ibland. Det blev till att sitta och nöta och jag drev så att armarna började sticka och domna, så antagligen glömde jag andas mitt i allt. Halten med hälsningen gick inte så bra, men hon kom faktiskt igång snabbare än vad jag väntat mig och fram till skritten var det rätt okey. Tja, förutom den ökade traven då, hon ökade pyttelite halv diagonalen innan hon ansåg att det var dags att bromsa ner och då kunde jag trycka på bäst jag ville. Sen blev det skritt och Lady dog och tyckte att vi nog gått kunde ha stannat helt. Knappt ville hon komma fram i trav och galopp var hon inte intresserad av så det blev en jätteful fattning. Det som gick bra var otroligt nog mellangaloppen som alltid brukar gå så dåligt! Varvbyte och ny galopp och nu börjar Lade dö totalt. Jag driver och driver och driver och känner att snart, snart bryter hon av. Mirakulöst galopperar vi klart, bryter av till trav och uppridningen och halten går allra bäst. Procenten blev dock inget att hurra för. 55%, det har vi inte haft sen jag började tävla dressyr med henne.

 

Lukas

Tömkörd i 45min och bestämde mig för första gången för att lägga upp 4 stuts i rad på ena långsidan. Började galoppera över dem som galoppbommar innan jag lade upp två till hinder. Jag var helt säker på att Lukas skulle försöka smita förbi så jag var superkoncentrerad på honom ch inte på vägen jag tog. Det är när jag börjar snubbla över bommarna som jag inser att jag måste hoppa över stutsen och det blev nog en rolig syn det haha. 

 

Nangijala

Skrittade en vända med backar i skogen, travade lite och red sedan in på ridbanan när jag  kom hem för att trava en stund. Var ett tag sedn nu men kändes att tömkörningen har gett resultat för det var lättare att styra. Så himla roligt att rida henne igen!

 

Lady

Red dressyr och övade halter och galopp. Fast när vi började med galoppen så var det antingen full fart eller tvärtnit och spark med bakbenet under magen och ryckande med huvud, så jag hoppar av och tar väk sadel. Då blev det bättre och jag red vidare. Var förvånad att det nte kändes stutsigare och halare än det gjorde, så längesen som jag red barbacka sist. Lady var nog irriterad på lite myggbett och ganska kissenödig för hon stannat  backen för att kissa :)

Varje sommar i... 4år? Visst är det väl fyra år sedan Amy dog och Lady kom? Jaja, i 4 år har jag sagt att jag ska träna dressyr minst en gång per vecka. Har jag någonsin gjort det? Nix, det har kanske blivit en gång i månaden snarare. Men i år har jag minsann gjort det vilket är helt otroligt haha! Varenda dressyrrpass har vi jobbat på formen i galoppfattningar, galopp och avbrott och jag blir lyckligare för varje ridpass för det börjar ge med sig! Idag hoppade jag Lady vilket kändes bra, men det som gjorde mig glad var galoppfattningarna, avbrotten till trav och galoppen vid framridningen.  I höger varv behållar hon formen i fattningen och det är det galoppen hon är mest stabil i förutom vid avbrotten då jag har svårt att bromsa upp henne med yttertygeln (min vänsterhand). Vänster galopp börjar komma allt mer och även om hon inte riktigt behåller formen helt och alltid så har det blivit otroligt mycket bättre i allt. Det är också det varvet jag har lättast att samla upp och bryta av till trav.

 

Hoppningen idag då? Hon var piggare idag och piggnade till mer och mer så vi avslutade med att bara försöka att hitta flytet mot ett räcke. 

 

Jag fick även prov att hoppa Dante ett par språng eftersom vi haft han i ett år och jag aldrig fått göra det innan. Det kändes... ponnyaktigt haha

Nangijala får stå mest. Är minst 26 grader i skuggan varje dag och inte många grader svalare på nätterna. Det enda tidpunkten man orkar dra sig dit är när myggorna kryper fram ur sina gömseln och vill knapra på en. Igår gick jag upp till stallet halv sju och svetten lackade när jag hade borstat av Nangijala så jag gick hem och kom tillbaka efter åtta och red dressyr med Lady i 45min. Jobbade vidare med att behålla formen vid galoppfattningar och avbrott till trav och det börjar faktiskt lätta nu i båda varven. Fick till några riktigt hyfsade avbrott till trav innan jag avslutade och kände mig klar för dagen.

 

Just det. Pratat med några som sagt att Madicken troligtvis är svart och inte mörkbrun som vi alltid sagt. En brun och en fux kan tydligen få en svart, det beror på om avkomman ärvde den dominanta bruna genen eller den ickedominanta. Så nu inser jag att Nangijala kanske inte har en fuxgen som jag hade tänkt utan är homozygot svart (två svarta gener) och det känns lite blä, jag som gärna skulle velat ha en fux den dagen hon ska betäckas...

Skulle rida den otroligt brunstiga och tokpigga Lady i skogen ikväll. När piggheten kryper  kroppen tar nerverna över och jag hann inte komma långt från gården innan jag plötsligt gjorde en volt och landade på marken eftersom Lady gjort en 180graders helomvändning från sakta trav. Längde läderna, hoppade upp och red rådjursbackarna två gånger varav jag höll på att flyga av ytterligare två gånger första galoppvändan.

Chip red till betet i torsdags (tja, han fick förstås åka sista biten) och verkade mycket glad när han släpptes i en hage full med gott gräs. Nu får han det lugnt under sommaren, han ska nog få vila några hela perioderoch sen ridas lite i skogen med Sara ibland också. Så nu har jag en häst mindre i några månader så då tänkte jag att Madicken ska få motioneras istället!

 

Min skriknisse till häst och jag tog en kort skogstur häromdagen. För första gången såg jag hennes nerviga, Ladylika sida. Jag red så att ja skulle trava förbi Celinas skogshinder, men Nangijala bara glodde med stora ögon och tog sig stelbent förbi dem (nätt och jämnt). Till saken hör att jag red förbi alla (fast åt andra hållet) förra veckan och då var det inget konstigt....

 

Madicken har ju inga muskler alls utan är mest slapp och dallrig i kroppen. Hoppas kunna tömköra/longera/promenara henne varannan dag iallafall, men vi får väl se. Idag blev det ett lätt 25min tömkörningspass och hon orkade knappt trav i 10min. Men hon är en klippa att tömköra verkligen!

 

Lady och jag skulle rida Surkärringen ikväll. Nu har hon börjat ridas som vanligt igen, men i med att hon inte varit iväg på de längre rundorna på nån månad, så var det otroligt läskigt idag. Skulle skritta biskopsmålavägen bortåt och hon gick så sakta, så sakta... staket läskigt. Får läskigt. Får bräker läskigt. Häck läskigt. Fågel läskigt... ja ni fattar. Sen svängde vi åt höger och skulle skritta 100m tills vi skulle svännga vänster in på skogsstig. Efter 10min där var jag irriterad. Efter 50m vägrar ponnyn att gå och vi backar ner i diket och slingrar oss fram till slut. Sen bara släppte det när vi svängde av och så gick det bra tills vi var halvvägs uppför en backe. Då tvärvänder hon mitt i steget så att jag nästan far av och jag kan absolut inte få henne att gå utan får hoppa av och leda, suck... Sen nöjde hon sig med att hoppa och tvärnita för läskiga saker resten av rundan.

 

 

Lady ska ju få spruta med antibiotika i 7 dagar vilket ju innebär att någon måste sticka en typ 3cm nål i halsen på henne. På lördagen gjorde ju veterinären själv det själv men på söndagen stod jag där och mådde lite illa när jag stod där redo med nålen. Jag gillar inte nålar och absolut inte blotta tanken på att någon sticks med en. Att se någon annan sticka någon är inte så farligt om jag låter bli att tänka på nålen. Att höra någon prata om att sticka någon är rätt mycket värre, faktiskt värst. Att bli stucken själv är inte så kul heller så isåfall måste jag blunda. 

 

Så där stod jag med nålen i handen och kände hur det började susa i huvudet och magen (snurrar/vänder sig i magen och huvudet samtidigt som man får blodsmak i munnen) och undrade om jag verkligen skulle klara det. Då kom Celina:

"Åh, ska du spruta Lady? Får jag göra det? Jag vill ju bli veterinär!"

"varsågod!!" säger jag kvickt och räcker henne sprutan. Hon stack in den och jag sprutade in pencillinet.

Men så kom måndagen och Celina kunde inte hjälpa mig. Jag skynde mig att fixa nålen och stack in den innan jag hade tid att fundera på saken. In med medicinen, ut med nålen och... jag kunde inte riktigt bestämma mig hur dåligt jag mådde. Det var mest skönt att ha gjort det men sen skulle det ju göras om idag och det var inte lättare haha

Av årets 365 dagar är mamma bortrest 5 dagar från torsdag till måndag. Jag ska passa Lady och rida henne, men vad gör inte hästen om inte skaffar ett sticksår på insidan av frambenets övre del samma dag mamma åker? Så då blev det ingen motion utan sårtvättning. På fredagen mer sårtvättning men trots svullnad är hon ohalt och opåverkad. Så när jag kom tll stallet igår var det med tanken att nog kunna röra på henne lite. Iställets möts jag av en åldsamt linkande häst som har svullnat mer. Tvättar sår, försöker bandagera och rider sedan ut Dante med Maja. 1,5h senare får jag ringa veterinären för då har svullnaden ökat rejält och krupit ända ner till kotan. Veterinären kommer ut, tömmer en sårficka som tack och lov går uppåt så vätska kan rinna ut. Hon sprutas med smärtstillande och antibiotika men står gudasnäll hela tiden. Det värsta hon gjorde var att lyfta upp sitt onda ben och vifta lite på den när det gjorde ont. Så tack och lov lär jag inte riskera bli sparkad i ansiktet igen. Så nu ska hon gå på antibiotika i en vecka och smärtstillande i 10 dagar och enbart promeneras lite lätt.

 

Veterinären var nog mycket osäker på hur gammal jag var, för mitt i en beskrivning av all medicin Lady skulle få frågar hon plötsligt:

"Carolina, hur gammal är du?"

(Jag tyst i flera sekunder och fattar ingenting. Vad har det med Ladys medicin att göra, är det åldersgräns eller nåt?) "öh... 23..??"

"Vad bra, då har du körkort"

Hade det inte varit bättre att bara fråga om jag hade körkort?

 

 

 

I måndags var det årets första hopplektion utomhus för mig och Lady. Det gick... inte bra. Ridbanan är nämnlien stor och man hinner få upp mycket fart innan man kommer fram till nästa hinder. Och Lady ville lägga in högsta växel medan jag ville behålla en lugnare. Dessutom tog hon i från tårna vid framhoppningen, de där tigersprången där hon nog är ett par decimeter högre över än hon borde, Blev en del stopp i början av någon anledning. Vet inte riktigt varför för så har hon inte gjort på länge men jag fick rida och säga att nu ska vi hoppa och då gick det bra igen.

LC:1:

Bastuvarmt i båda ridhusen eftersom solen hade stått på hela dagen. Kändes sisådär när jag började rida fram men det blev allt bättre efterhand så när vi gick in på banan kändes det ganska hoppfullt. På framridningen red jag mycket serpentinbågar och tränade på övergångarna, de satt inte lika bra som i måndags. Gjorde jag rätt blev de rätt. Gjorde jag lite fel... blev det inte så bra haha. Övergångarna blev halvkassa på banan, halterna bara något bättre än vanligt. Vänstergaloppen var ovanligt bra (för hur det varit på sista tiden) och högergaloppen kändes riktigt bra, hon bara flöt ut lite första halvan. Red ut nöjd från banan och hoppades att jag skulle få de 62% jag hade önskat mig - och det fick vi! 62,2% och bara 6:or och 7:or. Högergaloppen fick en 7:a vilket vi aldrig lyckats med.

 

https://www.youtube.com/watch?v=xhXaC52D0d0

 

LB:1

När jag in på framridningen igen sa Lade tack, men nej tack. Det var till att lirka med damen och hoppas på det bästa. Fortfarande var hon pigg (ovanligt!) men retlig och krabbig så serpentinbågarna gick inget vidare. Det som faktiskt gick bäst var galoppen igen och jag fick faktiskt kommentaren att galoppen varit ovanligt bra idag. Fick enast 57% vilket jag gissade på, det var inte värt mer.

 

Tränade inför klubbdressyren idag och satte på Lady hennes vanliga träns med det raka bettet. Uuusch vad hon var motvillig. Kändes inte alls bra så jag avbröt framtravningen för att jobba igenom henne i skritten. Blev bättre men inte helt bra för hon kändes så stum i munnen, så jag hoppade av och bytte till PS-tränset med novabettet. Tog några minuter och sedan lättade allt. Vet inte om det var för att jag red mer eller för att hon gillade det andra tränset bättre? Hursomhelst så red jag igenom både LC:1 och LB:1 och det kändes överraskande bra. Övergångarna gick riktigt bra mellan skritt och trav. Höger galopp var jättebra och till och med haltrerna kändes riktigt okey! Vår svaghet vänstergaloppen var med helt okey så om det håller i sig till onsdag känns det ganska bra.

 

Dog lite när jag kollade på bilderna på Maja och Lukas, vilka miner hon gör haha! Och sen Dantes jättehopp första gången han hoppade över filthindret, underbart!

 

Hann aldrig byta bett på mitt ps-träns så därför fick Lady ha tränset med Nangjalas novabett. Provade att rida med bettet för några månader sedan och hon kändes inte så bra på det. Karoline tyckte hon gick fint men jag kände hur hon släppte och tog bettet hela tiden. Men i kombination med ps-tränset med remontgrimma kändes det superbra! Mjukt, fint stöd och kändes jättebra så jag ska definitivt rida med det flera gånger!