Av årets 365 dagar är mamma bortrest 5 dagar från torsdag till måndag. Jag ska passa Lady och rida henne, men vad gör inte hästen om inte skaffar ett sticksår på insidan av frambenets övre del samma dag mamma åker? Så då blev det ingen motion utan sårtvättning. På fredagen mer sårtvättning men trots svullnad är hon ohalt och opåverkad. Så när jag kom tll stallet igår var det med tanken att nog kunna röra på henne lite. Iställets möts jag av en åldsamt linkande häst som har svullnat mer. Tvättar sår, försöker bandagera och rider sedan ut Dante med Maja. 1,5h senare får jag ringa veterinären för då har svullnaden ökat rejält och krupit ända ner till kotan. Veterinären kommer ut, tömmer en sårficka som tack och lov går uppåt så vätska kan rinna ut. Hon sprutas med smärtstillande och antibiotika men står gudasnäll hela tiden. Det värsta hon gjorde var att lyfta upp sitt onda ben och vifta lite på den när det gjorde ont. Så tack och lov lär jag inte riskera bli sparkad i ansiktet igen. Så nu ska hon gå på antibiotika i en vecka och smärtstillande i 10 dagar och enbart promeneras lite lätt.

 

Veterinären var nog mycket osäker på hur gammal jag var, för mitt i en beskrivning av all medicin Lady skulle få frågar hon plötsligt:

"Carolina, hur gammal är du?"

(Jag tyst i flera sekunder och fattar ingenting. Vad har det med Ladys medicin att göra, är det åldersgräns eller nåt?) "öh... 23..??"

"Vad bra, då har du körkort"

Hade det inte varit bättre att bara fråga om jag hade körkort?