Igår hoppade jag LD och LC på klubbtävlingen och ärligt talat minns jag inte när jag gjorde det sist. Har länge bara gjort dressyren för att det kändes lite jobbigt att köra dubbla gånger på tävlingen om jag nu med skulle med. Då var det roligare att titta och hjälpa Maja och Celina. Egentligen skulle jag hoppat på pay and jumpen, men eftersom Lukas praktiskt taget inte gått de senaste två veckorna (samt mycket lite veckorna innan det) fick han inte tävla för mig. En orastad Lukas är inte rolig att ha att göra med... men antagligen skulle han snarare inte orkat hoppa för han har nog tappat kondition rejält på denna tiden. 

 

Lady var på sitt pigga humör och bara drog så sprången blev rätt konstiga och knyckiga. Tredje hindret var en blå oxer som hon faktiskt kändes sugen på att vägra på, men jag dängde till henne med skänklarna och vi kom över. 

Mitt enda mål var att ta mig runt banan, oavsett antal fel så jag höll faktiskt nervositeten i schack och kunde därför rida ordentligt. Dock tappade jag bort hjärnan någonstans för plötsligt visste jag inte vart jag skulle längre. Galopperade och kände att hm, inte sa jag väl hoppa åttan igen? Vilket nummer är jag på? Är jag i omhoppning? Stannar, tittar mig omkring och ropar förvirrat "Vart ska jag?". Visade sig att jag hade ridit förbi hindre haha.

 

I LC:n vägrade vi ut oss på tredje hindret som var en oxer. Jag gjorde allt jag förmådde, galopperade på och sket i att vara nervös och bara red men det hjälpte inte. Lady ville inte så vi avslutade på ett räcke och gick ut. Konditionen tryter nog lite.