Min värsta avtrillning är nog den som hände under en hopplektion för lite mer än två år sedan. Den kvällen var Amy inte alls sugen på att hoppa och hon stannade en massa och när hon väl hoppade blev det flera jämfota hopp. Det började med att hon tvärstannade framför en oxer och jag flög över hindret och landade på huvudet/nacken. Kände mig ganska okey men lite vimmelkantig, hoppar upp igen och rider vidare. En stund senare ligger jag på marken igen. Amy hade tagit något konstigt jämfotahopp över ett räcke och jag hade farit upp i luften och knockat kinden i hennes huvud när vi landade för att sedan halka på sned och glida av. Med ett ömt och bultande kindben hoppade jag upp igen och tänke att lektionen inte kunde bli så mycket värre. Men jodå, efter en stund inträffade ännu en konstigt jämfotahopp och jag hängde på sidan igen, men nu var jag så arg och trött på att trilla av att jag vägrade släppa taget utan kämpade för att komma upp, men tyvärr fick jag inse mig besegrad efter en stund. När jag kom hem den kvällen snurrade huvudet och kändes väldigt konstigt, axlarna och nacken värkte och kindbenet dunkade. Morgonen efter hade jag både uppkörning och teoriprov och jag klarade båda med nöd och näppe, sedan åkte jag hem och mådde dåligt i två dagar så jag antar att jag skaffade mig en lindrig hjärnskakning eller var nära att få en.

Hoppet då jag dunkade i kinden


Jag vägrade släppa taget och trilla av.