Tänk vad lite som ibland kan göra en människa så strålande glad!

Innan vi ställde tillbaka transporten plockade vi ut Maddan och Nangijala ur hagen och gick för att kika lite på transporten. Sist vi gjorde det efter Ladys vaccinering för ca 2 veckor sedan kunde jag inte leda Nangijala och knappt få på grimman (inte få på?) så jag kunde bara gå bredvid släpet med Madicken och så fick fölis nosa bäst hon ville. Men idag var det grimma och grimskaft och medan Madicken betade bredvid gick vi sakta uppför länden medan jag kliade och berömde varje steg hon tog. Efter knappt 5min var vi inne och hon nosade lite innan jag gick ut med henne och berömde. In igen och hon fick en grundligare inspektion. Hittade transportgrimsaften i gummie, började tugga och sedan dra. Pang sa det när hon släppte och hon hoppade ut (fast rätt lugnt). Men hon följde snällt med mig in igen och stod där tills jag ledde ut henne. Åh vad jag var stolt över henne!!