Träningsvärken efter gårdagens barbackahoppning kom snabbt smygande i eftermiddags. Toppen när det var hopplektion på kvällen, var trött efter framridningen. Lady kändes jättefin på framridningen, pigg och samarbetsvillig. Jag tror minsann jag har hittat hennes dressyrknappar! :D Blev lugn hoppning idag, caprillibana (hur stavas det?) med volter, avsaktningar, cavaletti och hinder. Lady drog mot hindret och flög en halvmeter över som alltid, men trots att jag inte hoppat sen början av juni kändes det rätt bra. Inte lika mycket dragande liksom. Beviset på att hon faktiskt lyssnar mycket bättre kom när vi ganska snabbt skulle bryta av till trav efter ett hinder. Jag tog i som jag brukar (och det är oftast inte tillräckligt) och till min häpnad blev det tvärstopp med hopp på stället praktiskt taget. Hoppsan. Detta var precis i början av banan. I slutet när jag skulle sakta av till trav efter en oxer tog hon ett rejält språng och satte fart. Satte mig ner och bromsade och... tvärstopp men ännu mer stuts och kast med huvudet. Då insåg jag att hon faktiskt börjat lyssna efter ett hopp. Vilken härlig överraskning! Visserligen har vi jobbat med tempot innan och efter hinder under sommaren, men det känns som om hon alltid dragit iväg med Celina ändå.