Lady, eller "Buttran" som jag har börjat kalla henne (och som mamma tycker är urgulligt) gjorde en jättegullig sak igår :D Hon har aldrig varit särskilt förtjust i mig och surar alltid när jag ska handskas med henne - sålänge jag är inom bitavstånd. Inte så att hon har bitit mig utan hon bara hotar, men hon är sur sålänge man är närheten av huvudet och halsen. Men igår när jag skulle hämta henne i hagen stannade jag några meter ifrån henne för jag fick syn på Celina som klampade runt i skogen utanför hagen och samlade stenar och grenar. Då gick Lady själv fram till mig med öronen bakåt och började leka med mitt hår!. Sedan gick hon på mössan för att tillsist blåsa mig i ansiktet och fnurra med läppen mot min kind. Allt detta med öronen bakåt, men bara det att hon gjorde det gör mig överlycklig! Hon har aldrig någonsin gjort något liknande, är det inte ett litet "kärleksbevis" så säg? :D