Tänkte berätta historian om shettisen Lukas som min lillasyster Celina rider; hur vi fann honom och hur han var innan han blev den duktiga hoppälskande shettisen som han är nu. Jag, Celina och Lukas är inne på vårt fjärde och sista år tillsammans, vilket inte bara krossar Celinas hjärta utan också mitt. Jag skulle kunna skriva en bok om åren med Lukas så därför har jag fått skriva i olika delar.

Allt började en blåsig höstdag för 3 1/2 år sen. Egentligen hade allt börjat med en dröm jag hade haft om en lite fuxfärgad shettis som hette Ludwig, men kallades Ludde och som vi skulle "få". Jag tyckte det var en rolig dröm, men tänkte inte på den på hela dagen förren mamma kom hem från jobbet.
  "Kan Celina rida en shettis tror du?", frågade hon mig plötsligt och jag hade förvånat tittat upp.
   "Jo, det kan hon väl tror jag, hurså?", svarade jag förbryllat. Jag var inte ens säker på om Celina kunde rida en shettis, vilket jag inser nu i efterhand var dumt tänkt för då var Celina 9år och inte stor.
     Mamma berättade då att hon och en mamma till ett barn på hennes dagis hade börjat prata (Camilla, stallägaren, är släkt med mammas kusin tror jag) och de hade kommit in på hästar. Camilla visste att mamma hade två döttrar som red, men visste inte mycket mer så hon frågade om oss. När hon fick höra om Celina frågade hon om hon kanske inte skulle vilja börja rida lite på deras tjocka shettis som bara gick hemma i hagen och skrotade. Jag och Celina blev genast eld och lågor och det bestämdes att vi redan nästa dag skulle komma och träffa shettisen (som vi inte visste namnet på) och samtidigt fick jag då höra att stallet låg jättenära oss. 
   Jag tror den onsdagen var en av de längsta dagarna i både mitt och Celinas liv och mamma skulle ju såklart jobba "jättelänge". Nu kanske någon tycker att det var konstigt att jag längtade så mycket efter att åka och titta på en shettis som Celina skulle ha, men jag var otroligt glad för hennes skull, hade alltid själv önskat att samma sak skulle hända mig när jag var liten.
   Camilla var inte hemma när vi kom så hennes sambo Uffe mötte oss och visade oss hästarna som stod långt borta i den största av hagarna. När han prasslade med en påse kom tre hästar farande: en brun travare, en "svart" d-ponny och så en jättetjock fuxfärgad shettis med ljus gulvit man och svans. Jättesöt var han med en stor vit stjärn under den yviga pannluggen och kaxig var han också, högg och sparkade efter travaren som snabbt vek undan. Jag frågade vad han hette och när Uffe sa "Lu..." hoppade hjärtat över en massa slag, jag var bombsäker på att han skulle säga Ludwig eller Ludde, precis som shettisen i drömmen, men det var ju Lukas han hette. Första mötet med Lukas slutade med en promenad som varade knappt 200m, sen grävde han ner hovarna i marken och vägrade gå mer om det inte var hemåt, men jag minns att det började regna så jag och Celina bestämde snabbt att vi skulle komma tillbaka dagen efter då hon skulle prova att rida honom.

Vill ni veta en lite läskig sak? Camilla och Uffes yngsta son, han som mamma hade på dagis hette faktiskt Ludwig och kallades Ludde fick jag höra några dagar senare...

Det här var den tjocka shettisen som mötte oss: en stor tunna till mage, inga muskler någonstans, bara fett och en extremt bred och kraftig hals som inte var särskilt böjlig...


Tillråga på allt med en grimma där det stod "lat" på