Nangijala

Jag undrar om Madicken är en lite mesig mamma? Nangijala springer runt och kommer fram titt som tätt och sparkar bakut på sin stackars mamma, men Madicken lägger inte ens öronen bakåt. Går sin väg ibland men inte mer. Vilket tålamod! Roligt att se på, men mindre roligt att själv utsättas för. Jag vet inte hur många gånger Nangijala vände rumpan åt mig igår och skulle sparka, men antingen knuffade jag väck henne eller simulerade ett hugg med fingertopparna. Hon blir allt lite butter när hon inte får göra som hon vill, men är snabbt framme och vill kela mer. Vi tog in henne och Madicken för att grimträna och tillslut slutade hon faktiskt att sparka efter mig, tror möjligtvis att jag fick en liten knuff med baken som mest sen.

Det bästa med Nangijala: jag ha äntligen fått min alldeles egna myshäst! Hon älskar att bli kliad och borstad över hela kroppen och ställer sig och kliar tillbaka. Inga problem någonsin att ta upp hovarna. Kan tänka mig hon blir en sån där kelig en som kan bli borstad och pysslad med i flera timmar.

Det jobbiga med Nangijala: Hon avskyr grimman även om vi tränar varje dag och gillar att sparka bakut mot alla (fast så är väl alla föl?). Hon springer iväg från sin mamma och då släpas vi människor efter Madicken som bara SKA till sit föl. Haha, nej, jag ska inte klaga, jag gillar utmaningar ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0