Lösspringande hund

Mamma mådde inte riktigt bra så jag red Lady åt henne och lät Madicken få en extra vilodag. Jag och Celina gav oss av vid 3-tiden och hade bestämt oss för att rida rundan Surkärringen (knäppt namn ja, men det finns en historia bakom namnet). Men istället för att rida vägen dit genom skogen så bestämde vi oss för att rida längs med biskopsmålavägen. Det var en osmart drag av oss, för 300m hinner vi innan Lady stannar. Jag hinner se en hund borta vid vägkanten men det nästa jag är medveten om är smattrandet av galopperande hovar mot asfalten. Lady och Lukas hade tvärvänt och halvskenat hemåt. Jag får stopp på Lady först och tur är väl det för Lukas fortsätter 50m mot 90-vägen som vi nyss hade gått över. Vi lugnar ner hästarna och försöker sedan lirka tillbaka dem. Hunden kommer plötsligt travade men stannar och tittar på oss innan den försvinner upp i skogen och försvinner. Sakta tar vi oss förbi med två stirriga hästar och vi kommer närmar oss ett hus där det finns en hund som brukar skälla på oss. Idag var hunden ovanligt nog lös så det kom springande och skällde på oss, men stannade vid tomtgränsen. Den var väldigt lik den som hade skrämt hästarna, men jag och Celina är ganska säkra på att den andra var mindre och hade ljus mage. Lukas lugnar sig ganska snabbt men förblir kolosalt pigg resten av rundan medan Ladys fullblodsnerver ger sig till känna och får henne att se faror precis överallt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0