Jag och Celina gjorde iordning hästarna i racerfart vid halv 4 och stack ut för att kolla om det gick att rida rådjursrundan, vilket jobb mamma hade haft igår. Träden var ju stora som rasat över stigen! Men vi fick två fina hinder iallafall. Red rundan bakklänges för ville inte riskera att komma nästan hela vägen runt och sedan fastna - smart tänk. En gran hade fallit som gick att rida över, men lite mer än halvvägs nerför rådjursbackarna fick vi syn på en fallen gran.
"Kolla vilket bra hinder!" utropade Celina glatt.
Sen kom vi närmare och insåg att det var lite större än vad vi trott.
"Jag skulle inte ens kunna hoppa det här med Lukas även om jag var liten" sa Celina dystert och tittade på det 80-90cm höga hindret. Tråkigt så vi fick vända och galoppera tillbaka men Madicken blev pigg och glad. Ska alltid maska men så tänder hon plötsligt till