Idag var det exakt fyra år sedan som Celina red Lukas för första gången och han blev "hennes". Vädret var precis som det var idag och vi red vilse vid fyra-halv 5 tiden på eftermiddagen när det mörknade i skogen. För fyra år sedan var Lukas en rund boll som inte kunde någonting, nätt och jämnt galoppskänkel och idag har han tränat och tävlat upp till LB-höjd. För fyra år sedan cyklade jag x antal  mil i veckan mellan Amy på ridskolan och Lukas i Nodelid, gick ner i vikt och slocknade vid 6-tiden på kvällarna på helgerna. 4-5 dagar i veckan var jag med Celina och Lukas och tränade dem i dressyr och gick skogspromenader. Ibland undrar jag hur jag orkade allt, men jag ångrar inte en sekund av det. Hade inte Ludde, som då var 1år, blivit sjuk vid mellanmålet hade mamma och Camilla aldrig börjat prata, då skulle Celina varit hästlös idag och jag hade inte ägt Amy innan hon dog - eller hade hon ens varit död isåfall?. Jag hade inte haft Nangijala eller ridit Madicken. Lady skulle vi aldrig fått träffa och mamma hade inte tagit upp sin ridning. Jag skulle fortfarande varit hyrare och antagligen varit nöjd med de tre dagar i stallet jag red. Det skulle jag aldrig stå ut med idag och inte Celina heller. Ingen av oss minns vad vi gjorde innan Lukas kom in i våra liv.

9 november 2007