Tråkig matte

Nangijala tyckte jag var dötrist idag som envisades med att leda henne på en tur ut i skogen, men eftersom lilla damen var kolosalt pigg och sprang omkring och halvt över mig fick det bli ledning. Fick både ett rätt ordentligt nyp i armen och senare en spark som strök förbi när hon försökte släpa iväg mig nerför en backe. Varje gång hon drog stannade vi - till hennes missnöje -men hon lugnade sig och gick ordentligt sista biten så då fick hon mycket beröm. Har faktiskt kommit på att det är väldigt duktigt av en fyra månaders fölunge att gå ut en bit ensam i skogen med bara en människa.

Idag svär jag på att Nangijala skiftade i brunt över kroppen men huvudet var svart. Blir inte klok på hennes färg alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0