Ett problem?

Nangijala är världens raraste, har inte haft en antydan till sparkning sedan andra veckan. Jag kan ligga på gräsmattan medan hon kommer fram och nosar och veta att hon är jätteförsiktig. Aldrig att hon försöker slita sig när man håller i grimskaftet, aldrig jaga henne när grimman ska på, faktiskt tvärtom, inga försök att trängas eller springa över oss människor, inget bitande, stegringar osv.

Dock finns det ett litet problem som jag måste få stopp på nu innan hon blir alltför stor  (på höjden alltså). Jo, det är ju det här med kliandet som hon älskar och rumpan, svansen och insidan av bakbenen är allra mysigast. Nu känner jag ju mig lite dum som "lärt" henne visa mig var hon vill bli kliad eftersom det nu har till följd att en hästrumpa plötsligt kommer knuffandes, sitter man då på huk och skrubbar päls på benen känns det så lagom kul med ett banben i knäet och en hästrumpa i ansiktshöjd. Nästan som om hon tänker sätta sig i mitt knä. Det är ju inga sparktendenser utan ett tydligt "jag vill bli kliad på rumpan", som jag har lärt henne. Men inte vill jag ha en fyrahundrakiloshäst som gör så när jag borstar ett ben, nej, hon måste be lite snällare om att bli kliad.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0