På ridskolan

Lastningen gick bra, Nangijala fick gå in först i transporten. När de skulle lastas av släppte Celina loss Nangijala och höll själv fast Maddis medan jag fixade luckan. Hon är så duktig, min trollunge, backade ut rakt och fint, minst lika duktigt som de stora vana hästarna. Dagens roligaste kommentar kom från Elin som stannar upp mitt i sadlandet, tittar på Nangijala och utbrister "Vad liten hon ser ut idag". Hm?, tänker jag, hon måste väl mena tvärtom att Nangijala vuxit? Då backar Madicken ut och Elin utbrister "Oj, var det Nangijala!". Jag och hennes mamma skrattade jättemycket åt att hon trott att Nangijala var Madicken.

Jag och fölis höll Madicken sällskap i ridhuset och båda hästarna var riktigt uppskruvade, Nangijala var förståerligt för runt omkring henne i ridhuset gick 5 främmande hästar. Men Madicken var bara fånig som ojade sig över henne när hon var i motsatta änden. Det blev väldigt gnäggigt när jag och Nangijala gick, men hon slutade snabbt. Vi skulle gå cykelvägen bort till paddocken men kom bara halvvägs till hagen där tre hästar gjorde oss sällskap och följde minsta ögonkast. Därifrån kom vi inte förrän Emmie och Felix gjorde oss sällskap, men Nangijala var väldigt ovillig att gå. Men matvrak som hon är glömde hon snart bort sin mamma och betade glatt utanför sandbanan tills det var dags att gå tillbaka.

Transporten är inga problem, men nu under våren ska hon definitivt med fler gånger så att hon blir tryggare i andra miljöer. Kanske att osäkerheten berodde på att Madicken var med, för tar jag henne själv ut i skogen är det ju aldrig några problem?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0