Bådar aldrig gott om Camilla ringer en tidig morgon så när jag vaknade igår morse av att mobilen visade att hon ringde fattade jag att något var på tok med hästarna. Sist hade Amy dött, gången innan hade de rymt längs en 90 väg flera kilometer mitt i natten.
"Hallå?"
"Hej, det är Camilla. Det har hänt en sak - fast inte en farlig - men en sak har hänt"
Visade sig att fölungen min hade rymt och sprungit omkring på gården, tydligen blivit rädd av något smällande så Camilla undrade om hon kanske borde släppa alla hästarna tillsammans vilket jag tyckte hon kunde.