Vi har en "vattenmatta" (utklippt från vår gamla pool) som jag bestämde för att miljöträna Nangijala med idag. Jag var beredd på en lång övertalning för att gå över den smalaste änden, men efter att ha tittat och nosat på den följer hon snällt med över och reagerar knappt på ljudet (Lukas blev dock rädd i hagen haha). Och N som varit helt förfärad över att behöva gå på en smal jordremsa mellan två djupa vattenpölar. Jaha, gick lite fram och tillbaka över innan vi gick och betade närmare vägen för att bilträna istället. Stallets granne kom körande efter en stund och vi går ut en bit i kanten och matar Nangijala med lite godis för att hålla henne lugn - hon rör inte en min. Var sååå stolt över henne. 

Klickertränade lite och fortsatte med bugträningen, hon är jätteduktig verkligen! Lyckades få min hand klämd mellan hennes knä och golvet några gånger till min stora överraskning, så djupt har hon aldrig bugat. Och hon verkar tycka att det är roligt när klickern kommer fram, det är ju positivt!