Nära på en ordentlig vurpa

Jag, Celina och Moa red Lommaklint tillsammans idag medan Nangijala fick stanna hemma. Jag och Lady var först vid galoppen och hon hade varit superfånig hela ridturen, sett monster överallt och tvärstannat. Samma sak skedde under galoppen, men då stelnade hon till en halv sekund innan hon fortsatte eller kastade sig lite åt sidan. Men så får hon syn på något extra läskigt monster som säkert bara var ett konstigt löv eller nåt (suck) och tvärbromsar. Jag stod upp i lätt sits och var inte alls beredd på något sånt så jag for framåt över Ladys hals och hängde ända framme vid öronen. Lady har huvudet sänkt och jag hinner tänka "Ny flyger jag av, jag kommer bli påsprungen" när jag se Lukas susa förbi vår vänster sida. Samtidigt har Madicken fått tvärbromsa och krockat lätt mot Ladys bakdel vilket gjorde att hon genast höjde huvudet och sätter av i galopp igen - med mig sittande på halsen framför sadeln utan vare sig tyglar eller stigbyglar. Jag inser att jag aldrig kommer få stopp på henne och att de andra inte planerar stanna heller så jag lyckas hoppa tillbaka från halsen ner i sadeln igen. De sista hundra meterna har jag en stigbygel, knappt några tyglar och sadelkåporna är vikta bakåt. Men jag satt kvar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0