Det finns minsann krut i Nangijala även om hon för det mesta är den snällaste och lugnaste fölungen jag kan tänka mig. Men ett matvrak är hon i samma mått som Amy var och det visade sig mycket tydligt idag när jag skulle fortsätta med "stanna" träningen. Åh, vad förbannad hon var på mig när hon inte fick morotsbitarna. Öronen bakåt och faktiskt rent av högg lite i luften, när jag motade bort henne för att visa att hennes beteende inte var okey vände hon surt rumpan till och ställde sig för att tjura. Men det var inte mer än max 10s för hon insåg ju själv att hon på det sättet inte får morotsbitar. Nej, hennes tålamod var inte det bästa idag.

Lät henne vara ensam i boxen i en kvart medan jag satt och oljade träns. Utan hö dessutom. Hon klarade det jättebra, gnäggade ett par gånger men var annars lugn. Blev dock jätteglad när jag kom sen.