Stel som en halv planka

Ryggen kändes helt okey idag, ena halvan av nacken tar emot lite i vissa lägen men det värsta är sträckningen i vänster sidan av ryggen. Det är väldigt jobbigt att böja sig ner så där rök mina planer på att såga träd i hagen idag. Jag och Nangijala tog istället en timmes promenad där vi utforskade nya stigar. I med att jag har ett visst antal begränsade stigar att hålla mig till på våra löspromenader så är jag osäker på hur det skulle gå på obekanta ställen. Skulle hon ändå följa mig som en hund eller tveka och springa hem? Förra året var hon väldigt ostabil på löspromenaderna. Ibland följde hon efter och ibland stack hon hem efter de första 200m så jag lade av med de promenaderna under sommaren. Nu har hon varit väldigt stabil i 3-4 månader utan minsta tendens att springa hem så nu utmanar vi det hela genom att skippa stigar och vandra rätt ut i skogen, eller utforska "stigar" som antagligen inte leder någonstans. Men det funkar det med, enda grejen var att hon bestämde sig för att rusa nerför en backe full med stenar kring stigen då jag gick först. Det var bara att kasta sig in i en gran åt höger haha!
 
Lady är för övrigt ohalt och obrydd över sin skada och gick gärna på en promenad med mamma.
 
De första bildern jag fått när Nangijala gäspat, har tagit 1,5 år att få!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0