Red Madicken med Nangijala som löshäst. Trollungen bara sprang och sprang, upp och ner över stock och sten bland all snö. Vilken koll hon har på sina fötter, det är ju halt ute!

 

Tömkörde Lukas och fortsatte med skänkelvikning, framdelsvändning och öppna. Han är ofattbart lydig att tömköra. Mamma provade för första gången och var förundrad över hur snäll han är jämför mot vad han är normalt. Troligtvis har han börjat stärka sin skänkelvikning och öppna för jag behövde inte knuffa han särskilt mycket med min höft längre utan bara hålla ett någorlunda lätt tryck.

 

Red dressyr på ängen med Madicken. Hon jobbades i stora volter i både trav och galopp där hon var pigg och samarbetsvillig. Men sidvärtsrörelserna var inte lika lätta, jag fick vara glad om hon gjorde svaga sådana. Längtar tills det antingen blir mer snö eller torr ridbana så att vi kan sätta igång henne ordentligt och inte vara beroende av markens hårdhet.

 

Drog ryktstenen över Nangijala som fäller som bara den över bringa, underhals, halva framben, rumpa, lår och bakben. Vår på gång? Njää... var ser hon den menar hon?