Nangijala är redo att spännas för vagn. Idag gick hon lungt och sansat i båda varven medan jag höll skaklarna där de ska sitta fastspända. Inte ens det svåra varvet gav några problem. Nästa steg är att Camilla hjälper oss och går på högersidan och jag på vänster samtidgt som vi håller en rem vi hänger vagnen i. Då får hon prova på att dra och känna tyngden men samtidigt kan vi lätt ta väck den om hon blir orolig. Går det bra gör gör vi samma sak fast men säkerhetsspännen så att det bara att att rycka loss om något händer. Jag tror inte det här kommer vara några problem. Nangijala fick ju dra mig på skidor ett par gånger i vintras och hon reagerade inte alls då, men man vet ju aldrig och jag vill ju inte att det ska hända något så att allt jobb går till spillo.

 

När vi skulle gå till hagen satte jag bara grimskaftet om hennes hals och försökte gå utan. Målet är att hon ska kunna både stå lös och stanna kvar samt följa med mig lös. Men i med att hon bara är bebis ännu är det inget mål som ska vara nått förrän om flera år, det är många saker som kan få en unghäst att tappa fokus (läs: ätbara saker och katter)