Superduktig trollunge

Idag hade jag beväpnat mig med ett kedjegrimskaft och tog för ovanlighetens skull skakelträningen i paddocken. Nangijala gjorde ett försök att takta iväg, upptäckte kedjegrimskaftets tryck och erkände sig snabbt besegrad. Hela träningen gick hon lugnt och fokuserad på mig. Jag gick i höjd med manken på den sidan skakeln var och blev jätteförtjust när jag upptäckte att jag kunde göra alla möjliga svängar bara genom att peka vägriktningen med armen! Detta trots att mamma och Celina travade omkring på ridbanan. Några gånger tappade Nangijala fokus i vårt svängande när någon av dem red förbi, men oftast var hon fullt koncentrerad på mig. Jag kunde även gå med en skakel på andra sidan henne. Dock så hann jag bara träna ena sidan eftersom hon fick något fnatt när jag skulle byta till andra. Hon hoppade iväg och skakeln hamnade konstigt och med kedjegrimskaftet som tog emot slog det över lite för henne. Hon stegrade och började hoppa runt innan jag fick loss skakeln. Sen nöjde jag mig med att gå några varv vanligt med den innan jag avslutade.
 
Ibörjan hade jag även plockat ut vagnen och jag gick och drog den med Nangijala som gick bredvid ena skakeln. Den nuddade henne men hon brydde sig inte alls vilket var roligt att se då hon hoppade till och for iväg så fort den nuddade henne sist vi tränade.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0