Kvällen var sval och ponnyerna pigga. Nangijala var först ut och verkade ha jättekul för hon gasade på och hoppade med liv och lust. När jag hittade ett bra avstånd mellan hindret och hjälphindret hoppade hon jättefint och var högt över. För första gången höjde jag till 1m och det tog hon lekande lätt. 

 

Egentligen borde vi förbereda oss till treårstestet men som det ser ut nu så bli det inget... hon är inte alls fin i kroppen och till och med Celina anmärkte idag på hur hon såg ut: kort hals, bakhög och ser framåtlutad ut (halsen fel tror jag). Celina sa att hon själv inte skulle anmält henne och nej, hur tråkigt jag än tycker att det är vill jag inte heller anmäla henne när hon ser ut sån. När jag tänker på saken har hon sett ful ut varje sommar för att sedan snygga till sig i september eller så och se okey ut till typ maj, så det är väl likadant i år.

 

1-åring: finns inga bra bilder som visar hur hon ser ut. Minns att jag slängde de flesta bara för att hon såg så hemskt ut på den haha! Här har hon iallafall en kort, tanig hals.

 2-åring: juli förra sommaren. Bakhög, kort hals och lite framåtlutad (fast här har hon höjt det eftersom hon ser på något). Huvudet såg dessutom gräsligt långsmalt ut.

Dante busade ordentligt med några lustiga bakutsparkar/bockningar och hade vansinigt roligt hela löshoppningen. Det var stor skillnad på hur han och Nangijala hoppar. Nangijala tog i och hade mycket luft mellan ben och bom, medan Dante absolut inte hoppade högre än han måste - vilket såklart gjorde att han rev de gånger han kom in lite konstigt. Hans sista språng låg på 1.10.