Häromdagen var jag och Oscar uppe i växthushagen för att sätta på Lady sitt flugtäcke. Klockan var efter 22 och det var rätt mörkt.

 

Ser inte hästarna och ropar "Nangijalaaaaa!"

Långt borta hörs en svarsgnäggning, men inga hästar kommer. Alltså är de högst upp vid Camillas antagligen.Vi börjar gå uppåt och Oscar går nära och håller mig i armen

"Du... gillar hästar att leka???" frågar han plötsligt

"...leka? Hur menar du?" undrar jag förbryllat

"Ja, springa omkring oss och sparka och bitas..."

Jag dog lite där av skratt.

 

Genar uppför en stenmur i en backe och där uppe står hästarna så jag kryper under staketet och går förbi Dante och Nangijala som står närmast. Oscar dröjer sig kvar och vill inte följa efter

"Det där är väl Fjante va?" säger han dröjande och pekar på Dante. "Och Nangijala...? Henne har jag väl klappat? Ksssskssksss"säger han (som man gör till katter) och sträcker fram handen. 

Mitt andra döende den kvällen kan jag tala om haha.