Nangijala red för någon vecka sedan och nu har hon lov fram till augusti. Inte så att hon ska vila för det hade hon aldrig pallat, men vi ska koncentrera oss på löshoppning, longering och tömkörning, särskilt det sista. För när hon började ridas igen ska vi varva skogen med ridbanan för nu har snart halva året gått ju!

 

Longeringen börjar sitta iallafall. Hon kan alla kommandon (även om vi inte tränat mycket på galoppen på sista tiden): halt (gör hon klockrent), skritta (kan bli halt ibland från trav), trava (lite småsegt igång bara) och galopp (halvsegt här med ibland). På sista tiden har jag satt på förlängningstygeln på henne för att få henne att söka sig neråt. Ja har inte spänt den särskilt hårt utan bara så att det blir behagligare att sänka huvudet något. Det har tagit ett tag men nu börjar hon förstå vad den betyder i skritt och trav (har inte galopperat med den, det har hon varken ork eller balans för utan skulle bara bli en kamp). Senast jag red var hon själv intresserad av att sänka huvudet stundtals i traven. Hittills har jag struntat i formen och bara sökt framåtbjudning och tänkt att den börjar vi ge oss på lite i höst.

 

Sen har vi Nangijalas man... vete tusan vad hon har gjort med den alltså. Börjar gå jämnt från manken och plötsligt blir det ett hack, "platå"-skillnad efter 1,5-2dm varpå det är fin till de 2dm närmast öronen där hon verkar ha skavt av 2dm av längden på något vis?! Fick klippa och försöka jämna till den idag även om det tar emot. Luggen börjar iallafall bli fin igen.

 

Ett år gammal bild