Eftersom ridturen igår inte blev något vidare lång gick jag upp till stallet ikväll igen och tänkte att jag skulle utmana ödet på egen hand. Ladys gamla syntetsadel ligger riktigt bra på henne tycker jag, bättre än Dantes sadel och säkert minst lika bra som Ladys.  Rundan blev ingen rodeo skönt nog, men den bjöd på diskussioner om hur stigen skulle vandras fram på. Och eftersom vi inte hade samma åsikter och båda är envisa blev vi stående på flera ställen. Jag vann alltid diskussionen och Nangijala hämnade för det mesta genom att böja bak huvudet och bita mig i foten innan hon gick igen. Första travsträckan gick utan problem men hon pinnade på snabbt. Jag försökte mig på lite galopp uppför en lätt backe men utan en häst som draghjälp blev det inte mycket fart, mest glädjeskutt och sedan trav. Sedan hoppade jag av och gick hem. 

 

Undrar om detta är något permanent som ingår i personlighetspaketet eller om det bara är orsakat av ren pigghet. För om hon ska fortsätta ha såhär kul kommer ridturerna bli livade... och jag som förhoppningsfullt trott att hon kanske nog blir rätt snäll att rida ändå haha