Har inte hunnit rida Nangjala i veckan, men igår tänkte jag slå följe en bit med mamma och Celina som skulle upp till skyesjön. Det börjar bra - när jag hoppat upp vänder hon baken till och sparkar efter Lady... sen kommer vi halvvägs bort till brevlådan innan hon sätter av i trav och sedan sparkar efter Dante när hon är förbi. Dante klarade sig oskadd men Celina fick en spark på foten. Sen gick hon snällt längst bak i ledet i 5min men tyckte uppenbarligen tempot var för söligt för hon gick och tryckte mot Ladys svans. Sen kom vi till en backe och då var hon nog uttråkad och trött på farten så hux flux reser hon sig på två ben. Uuuh.... hatar stegringar. Ovanför backen lossnar pannbandet så jag får hoppa av och kan inte sen komma upp då myggen attackerar och alla hästarna snurrar runt. Får leda en bit och börjar bli riktigt trött på Nangijala som roar sig med att försöka göra levader bredvid mig. Kravlar mig sedan upp och får direkt ta tag i min häst så hon passar på att låta rumpan stutsa iväg mot Lady för en spark. Vi är då framme vid en travsträcka och jag tänker att det nog får henne att tagga ner. Wihooo sa Nangijala och for glatt iväg i rodeo. Det är inte vidare svårt att sitta kvar men det var ta mig tusan, svårt att få kontroll på henne. Så fort jag fick upp huvudet lättade hon med frambenen, ruskade på huvudet eller drog ner det igen och stutsade vidare. Det var inte många meter hon travade normalt inte... När vi saktar av hoppar jag av och leder min häst hem, kände att vårt sällskap inte var vidare uppskattat längre så jag och hoppetossan vandra hemåt. De första minuterna gick hon och pep upphetsat men sen lugnade hon sig och gick sansat hem.