Nangijala har varit igång i drygt 3 veckor nu. Första veckan ägnades åt skritt och trav som sakta trappades upp. Nangijala var trött och slö efter all vila och lyfte knappt på fötterna. Efter en vecka var det dags för galopp och samtidigt hade hon piggnat till i ridningen. Två galoppsträckor i skogen gick bra medan hon gjorde rodeo i tredje. Rodeon varade i ca 15m och när jag fick upp huvudet var hon så trött att hon bara suckade tungt och saktade av till skritt. Som vanligt efter vila blir hon så exalterad över att få galoppera att det blir bockningar i varje fattning de första veckorna. Nu har hon galopperat i 1,5v och fortfarande så kör hon rodeo. Hade det här varit i våras hade jag nog dött av skräck och varit orolig för varje galopppfattning i skogen. Nu är jag så van att jag bara sitter på och tjuter lite när hon tar i lite extra. För det är inte de där snälla bocksprången som Maddan gjorde. Här är det huvudet rakt ner och rejäla bockningar, det är så att jag är lite osäker på om Celina skulle kunna rida henne och hålla sig kvar haha.