Min galenpanna

Shoppade loss på GHS häromveckan och nu ståtar Nangijala med ett cremefärgad pärlpannband, havsgrönblått schabrak och en förbygel med martingal. Just den senaste var nog mitt bästa köp för jag kan inte beskriva hur skönt och tryggt det är att rida sedan den kom på. Jag vet att, hur mycket N än skakar på huvudet, så håller sig tyglarna på plats. Det var ju aldrig så att det hände något när hon skakade en tygelände till ex mellan öronen, men osäkerheten vad som skulle ha hänt om hon då bestämt sig för att bocka, var ganska jobbig. Nu kan hon skaka och busa omkring hur mycket som helst och jag känner mig hur trygg som helst. Nu börjar kondisen att öka upp igen och även om hon inte orkar mycket galopp, så kommer hon ofta hem i samma takt vi gav oss av i. Dessutom har hon fått mer steg i takt med att orken ökat. Steget är inte så släpande mjukt längre utan lagom. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0