:( :( :( :(

Equterapeuten var ute i måndags och fixade till efter Nangijalas andra sträckning. Jovisst fick hon reda upp låsningar på precis samma ställe som sist (men extra i ländryggen) och så massa laser på det. Ponnyn var på sitt värsta humör och flög i luften när Marianne skulle peta på henne. Efter 4 tjut med sparkningar och arga rytningar från Marianne gav hon med sig och stod still - med bakåtstrukna ögonen och den suraste blicken jag nog har sett. I lasern somnade hon till och vaknade glad. Promenad dagen efter, tömkörning i skritt och trav på onsdagen. Vila med hovslagare på torsdagen och så var det dags för tömkörning igår igen. När jag tog första bort-tagen sa min magkänsla att något inte var som det skulle (dessutom gick hon in i stallet så sakta). N stod och såg så sur ut, ville inte bli borstad i flanken eller på bakbenen men det var inget speciellt under tömkörningen. Mer än att något kändes fel liksom. Tänkte att jag väl överreagerar och bestämde mig för att rida idag. Visst, hon var inte direkt sur men kändes väl inte direkt glad heller. Men på de 15min vi red i skogen stannade hon och ville vända bak huvudet... provade några varv med trav på ridbanan och hon gick knappt fram och så fort jag bröt av till skritt stannade hon och vände bak huvudet. 
 
Jag ska ringa och prata med Marianne på måndag men även om alla hästarna varit tokpigga och härjat i hagen denna veckan, känns sannolikheten för att hon ska ha sträckt upp sig ännu en gång, väldigt låg. Så det blir väl att boka tid till veterinären nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0