Den svarte vildingen är täckt av lera var dag och fäller som bara den samtidigt som hon avskyr att bli borstad eftersom hon vill ridas nu, nu nu. Varje dag bråkar vi om att hon ska stå still när jag borstar och inte vanka fram och tillbaka för att undkomma mig och borsten. Måste ha flyttat tillbaka henne hundra gånger minst sen jag började rida igen. Hoppas hon snart inser att matte är envisare än hon!

 

Ridningen går bra. Försöker rida max två dagar i rad och ta vartannat på banan och vartannat i skogen. Lustigt nog har inte bockningarna slutat. Ibland är det inga, ibland mycket beroende på dagens pigghet. Idag var en pigg dag och i galoppfattningen for hon iväg i bocksprång. Numera är jag så van att jag bara sitter kvar lika lätt som när hon galopperar (fast meningen är ju att få fort detta). På ridbanan går det bättre och bättre. Hon söker sig på tygel av och till (i väldigt fri form) och orkar galoppera mer och mer. Provade att hoppa några skutt på 45cm i fredags och det gick jättebra i både galopp och trav.