Det går framåt. För det mesta. Förra veckan gick det SKIT. Åkte till ridskolan pga blåsten för att jag tänkte hon skulle vara lugnast då. Tjo, det fick jag äta upp... först stimmade hon för att de högg ner träd bakom cykelbanan. Sen körde traktorn utanför ridhuset så ju längre jag red desto värre blev det. När vi galopperade fram på volt hoppade hon 2m in i volten eftersom hon var så rädd för ett hörn. När andra ryttaren gick ut var jag nära att avsluta jag med men blev sen tjurig själv och tänkte att ponnyskrället minsann får skärpa till sig. Dåligt beslut det där. 20min senare var jag så frusterad och ledsen att tårarna tryckte bakom ögonen. Då hade allt eskalerat till att det enda som gick att rida var en 10m volt nere vid kafeterian. Dagen efter i skogen blev inte mycket roligare det heller.

 

Men sen vände det åt rätt håll igen och i onsdags på lektionen kunde jag minsann galoppera fram längs hela fyrkantspåret! Gud så löjligt det låter, men jag var verkligen jättelycklig över att kunna galoppera på alla långsidor utan att hon stack! Sen gick det mest skit när vi skulle hoppa men men. Har ridit ut med Nova i två dagar och faktiskt så sköter sig svartingen och lyssnar. Har provat en snokrem så att hon inte kan komma undan bettet och det känns som om det underlättar lite.

 

Sen har hon VUXIT! Tjoho, det har hon minsann inte gjort på 1,5år eller mer. Så nu är hon hela 144cm hög i manken och ser riktigt snygg ut i kroppen.