Chockad

Ett par veckor efter att Dante kommit hem blev Nangijala fruktansvärt grinig. Det började med att hon två gånger inom loppet av en vecka sparkar Lady när vi rider i skogen. Sen var hon grinig när jag stod i stallgången vilket övergick till att hon sparkade efter mig två gånger. Det var längesen hon vågade visa sånt humör mot mig. Att ryta åt henne och dänga till henne med borsten för att markera brukar ofta få till följd att hon fortsätter hota har jag märkt. Det allra bästa är att ta ut henne i paddocken och flytta runt på henne för att markera att det är jag som flyttar henne (och är högst i rang) och inte hon. Går jag ska hon följa efter, stannar jag ska hon stanna. Pekar jag på vänster bakben ska hon flytta undan det. Håller jag pekfingret i hennes synfält och vickar på det ska hon rygga. Ett par flyttningar med varje sak räcker för att kväsa hennes upproriska sida. Oftast tuggar hon också lite för att visa undergivenhet då
 
Celina kom hem för snart en vecka sen. Första kvällen skulle hon bara gå förbi N som stod uppbunden i stallgången. Då hotar N henne genom att tjuta till och sparka i luften. Jag blev helt paff. Att hon kan sura när man borstar henne är inte ovanligt men hon har aldrig gjort så mot någon som bara passerat. Några dagar senare ska Celina gå förbi igen men då gör Nangijala allvar av sitt hot och ger henne en spark på låret. Jag tar in henne i boxen men så fort Celina kommer ett par meter ifrån henne blir hon helt vild och hugger i luften efter henne. Jag tog då ut henne på ridbanan och lät henne göra övningarna jag brukar göra och sedan var hon lugn igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0