Hade anmält mig till LE hemma på klubben idag. 70 cm klarar vi även från trav om hon skulle bli lite spänd tänkte jag. Hade jag vetat hur dagen skulle bli skulle jag aldrig anmält mig och hade jag varit lite mer snabbtänkt hade jag tackat för oss redan innan vi klev in på banan. De första varven inne på framridningen är hon spänd och het, men det släpper när hon fick trava runt lite. Dressyrstaketen inne i mitten var hon dock inte van vid så det blev en del kråkhopp när vi hoppade fram. Oxern var läskig så efter några vägringar bad jag en plocka ner bakre bommen så att vi kom över. Precis när jag hade hoppat den ropade ringmastern att jag skulle stå mellan ridhusen så jag skrittade dit. När vi står där inser jag plötsligt att ryttaren som hoppar är Elise, och att jag ska starta precis efter henne! Jag tänker "vafasen, Nangijala måste ju få tid att skritta runt?!" och så är Elise klar och dörren öppnas, jag står mellan ridhusen och DÅ FÅR JAG STARTSIGNAL???!!! Under tiden har Nangijala fått syn på plastblommorna som står en bit in och vill helst av allt gå därifrån. Camilla får dra in henne och väl därinne tvingas jag sätta igång henne i trav trots att min ponny verkligen hade behövt stå still en stund och bara ta in allt. Nu hann jag inte gå runt överhuvudtaget. Halvvägs genom ridhuset vägrar N att gå mer och samtidigt får jag en till startsignal???!!!!

 

Hade Nangijala bara fått den där stunden på sig att titta på allt och trava omkring och kika på hindrena hade hon lugnat sig. Istället fick jag försöka sätta fart på en ponny som var spänd som en fiolsträng och när hon är det går det inte galoppera. Jag fick trava runt banan med ett stopp på hinder två och fem. På hinder 6 sa Nangijala att hon hade fått nog och jag förstod henne fullständigt. Jag är imponerad att hon överhuvudtaget hoppade några hinder alls under dessa urusla förhållanden. Jag hade inte gjort det om jag varit hon. 

 

Så jag är arg och upprörd över hur det blev. Hade jag dröjt mig kvar på framridningen hade jag fått skylla mig själv för att jag inte hade tid att skritta runt, men nu gick jag ut så fort de ropade på mig. Sen förstår jag att domarna måste trott att jag slöade, men hur man kan ge startsignal till någon som inte ens är inne i ridhuset är helt obegripligt. Att sedan ge startsignal nummer 2 utan att berätta att den första är återtagen är ännu mer märkligt. 

 

Hur som så bli det fel ibland bland banpersonalen, jag är inte arg på någon utan arg för hur allt blev. Jag önskar att jag hade tänkt snabbare när jag insåg att det var Elise som hoppade och sagt att jag inte tänker ställa upp på sådana här förhållande eftersom min ponny inte fixar det.