I måndags hjälpte jag Sara när hon red honom eftersom hon tyckt han varit "dum" vilket sällan Jojje tyckt. Var ett bra tag sedan jag såg henne rida honom sist nu och det såg så fint ut. Han travade runt så beskedligt och gjorde det hon bad om. Visst flöt han ut i vänster varv på stora volten, men det ör han ju med mig med. Sara fick träna på att då inte bara dra i innertygeln utan att planera svängen i god tid, förbereda Chip inför den och sedan svänga med ytterskänkeln. Tanken är att jag ska skippa rida han på måndagar hädanefter och istället hjälpa Sara rida honom. Hon ska ju ta över mestadelen av ridningen i höst så de behöver tränas ihop. Det är stor skillnad på Freddie och Chip.

 

Fick se oss hoppa för första gången idag! Känns vinligt och fult men det såg hur mycket bättre än vad det känns haha.

http://www.youtube.com/watch?v=ctVPZrbEWxg

 

 

Hopplektionen i måndags gick väldigt bra. Hon har varit väldigt seg nu i samband med pälsbytet och brunst men hon piggnade till och blev precis lagom i måndags! Pigg och glad men kontrollerbar så vi fick inte särskilt mycket kritik och det kändes bra också. 

 

I onsdags red jag dressyr på vår ridbana. Skulle öva inför klubbdressyren på LC:1 och LB:1 men det slutade med att jag ägnade en halvtimme åt övergånger och serpentinbågar. Tiden bara flög iväg men det kändes riktigt bra i slutet, var jag bara med och drev på när hon bröt av till skritt behöll hon formen och skrittade på. Nu är det bara halter och vänstergaloppen vi måste jobba mycket på. Vänstergaloppen är värst.

 

I måndags blev det en stunds ongering med gummiebandet Hon har haft på det väldigt löst innan och idag fick hon ha det lite mer instpänt en stund. Konstigt påfund tyckte hon.

 

I onsdags såg hon så jämn i kroppen att jag mätte henne igen och konstaterade att hon var 142 i mankhöjden. Ana och Channi red dressyr på vår ridbana så jag bestämde mig hastigt för att slå följe med dem hem. Nangijala var jätteintresserad av Channi men gick duktigt. När vi skulle gå tillbaka ledde jag henne tills vi kom till stalllets granne, då satt jag upp igen och skrittade sista biten hem.

 

Lukas fick jobba idag. Det var hoppning på serpentinbågar och stora volter för deras del och när det blir mycket galopp länge märks det att galoppkondisen inte är en bästa. Sen att han ska envisas med att maska gör ju inte saken bättre. Det var svårt att landa i rätt galopp så det här är en övning vi får ta om fler gånger helt enkelt.

Debuterade i 50cm - LD- idag och till skillnad från förra helgen så skötte han sig och lämnade skenfärderna hemma. På framridningen fick jag hjälpa till att väcka han lite och då blev han väldigt fin. Inne på banan dog han dog lite och blev inte så pigg som han brukar. Inte för att han blev seg och inte ville gå, men normalgalopp. Blev två stopp då det blev lite tokigt med svängandet men för övrigt såg det lugnt och tryggt ut. De börjar rida ihop sig nu och är inte längre två separata delar som råkar försöka hoppa en bana. Maja har verkligen utvecklats på ett år och blivit mycket säkrare i sadeln. 50cm var lätt för dem så trots missarna var ag väldigt nöjd över dem!

 

Dante var inte alls sitt pigga jag utan både såg och kändes lite trött vilket han även varit igår tydligen. Han hoppade snällt och såg glad ut men rev ett hinder vardera i båda klasserna. Förenkladhöjden är dock för enkel för honom nästan så det är sista gången han tävlar i den nu. Antingen får hon bara tävla LD nästa gång eller så är han mogen för LD och LC men det återstår att se.

Dantes tredje tävling i livet och den första utanför Olofström. Celina var orolig att han skulle bli så het och jobbig som han blev förra klubbtävlingen, men han hade för mycket nytt att kika på för att orka busa. Han tog det så coolt som jag trodde han skulle göra. Var pigg och glad och kikade nyfiket på allt utan att vara orolig. På framridningen såg han trevlig ut och Celina hojtade glatt att han kändes helt normal. Banan var enkel och inga läskiga färger på bommarna men det fanns många olika infångare som Dante nog aldrig hade sett. Banan var på 7 hinder och man fick välja om man ville hoppa hinder 8 som var en vattenmatta. Förutom att de kom lite tokigt på första hindret i en linje såg det vldigt bra ut. Dante tittade inte på något, inte ens på vattenmattan. I 80cm var han lite piggare så tempot var lite högre, men annars gick det bra. Så Dante fick en guldstjärna för dagens arbete. Jag tror verkligen inte att han kommer reagera särskilt ofta när de börjar tävla lokalt i vår. Celina hittade verkligen den perfekta ponnyn för henne.

 

Ja.... alltså vad ska man säga? Lukas var så lycklig när han lastades av och han fattade att det var tävling. Han riktigt lyste av glädje. Senast var i Råby för 1,5 år sedan med Moa och han älskade ju verkligen att tävla när Celina red honom, så att han ballade ur lite är väl typ... förståerligt. Han var pigg på framridningen och var nära att sticka ett par gånger men var annars duktig - vilket var illavarslande. Annars är han typ alltid seg innan han kommer in på banan. Någa, in på banan kom de, fick startignal och Lukas travar snabbt mot första hindret, något han bara gör när han är väldigt pigg. Hoppar första, gasar, hoppar andra och sedan sticker han. Och inte lite utan okontrollerad skenfart i ett varv. Sedan lugnar han sig, Maja styr på trean på nytt och han sticker igen. Tredje försöket sticker han med på varpå han springer runt och sedan svänger runt "staketet" (av bommar och hinderstöd) som separerar den anda ridhushalvan där framridningen är. Den är inte stängd så han svänger runt, Maja far på sned och trillar av inne på framridningen. Hon slår i huvudet lite, men är annars okey, fast såklart ledsen. 

 

Ibland vet jag inte vad jag ska göra av det lilla skrället. Han är så himla duktig och kan så mycket och så förstör han det såhär... i med att han inte fick mycket uträttad red jag och Maja ut i skogen när vi kom hem. Det blev en bra ridtur där Maja kunde behålla hyfsad kontroll och hon var själv jätteglad då hon kunde få upp hans huvud så att han inte stack. Det gjorde henne glad över dagen åtminstone.

 

 

Mamma har varit sjuk förra veckan ungefär samtidigt som jag och Celina, det har nog inte hänt innan... så mamma har fått ta Celinas mockning och sedan inte orkat göra mer. Dante stod måndag, tisdag och onsdag innan Celina orkade rida på sin hopplektion. Lady red jag på min hopplektion på måndagen och sedan stod hon tills lördag då jag red henne i skogen. När den ponnyn vilar för länge blir hon inte en explosiv bomb först, utan all energi läggs på att se monster bakom allt. Efter så många dagars vila var hon nästan seg och stannade konstant och vägrade gå. På söndagen red jag henne igen men då kastade hon sig runt för minsta lilla. Idag när jag red henne var hon bara extremt pigg och var svår att stanna i galoppen.

 

Det har varit roligt att rida Lady i helgen iallafall. Red ut med Maja både lördag och söndag på långa turer vilket gick jättebra. Lukas fick ha sitt pessoabett (en del har ramlat av på kimblewicket) och gummieband på. Visst springer han fortfarande lite, men Maja har ändå ett mått kontroll över honom. Det som jag fortfarande inte fattar är hur annorlunda Lukas är när Maja rider med mamma/Celina/båda. De vill ju knappt ha med honom då han sticker bara de ska trava. Det fattar jag inte alls för det har han aldrig gjort när jag ridit med Maja! Tydligen ska han vara värst med Dante, men jag har ridit honom någon gång med Maja och då var det inga problem... galoppen ska visst inte vara rolig heller eftersom Lukas sticker, något han inte gör lika illa när han är med mig konstigt nog. En gång har jag sett den sidan de beskriver och det var när vi red Skyesjön runt och vi fick sätta upp Celina tillslut på honom. Maja brukar föredra att rida med mig eller åtminstone ha mig med på ridbanan/i skogen eftersom han är mycket snällare då säger hon. Men jag tycker det är förbaskat konstigt om det skulle räcka med att jag är med för att få han snällare alltså!

 

Trodde att jag hade fått ur lite av Ladys glädje och pigghet inför gårdagens hopplektion i lördags när jag tog några språng. Men jag misstog mig ganska grovt så lektionen kändes som hej och hå. Vi kom lite tokigt och lite för fort men roligt hade vi iallafall! Sedan var det jobbigt att vi skulle komma in i trav på två serier/linjer typ och jag HATAR komma i trav för jag har ingen aning när hästen hoppar av. Så jag är i obalans och finns det då ett hinder till 5 galoppsprång efter har jag lagom tills dess hittat balansen och fått tag i tyglarna igen, suck. 

 

Moa red Lukas i lilla rdhuset samtidigt som jag red. Var skönt för då gick han ordentligt för det behöver grabben. Lite svårt för mig att motionera han för tllfället.

 

Chip och jag red ut när jag kom till ridskolan efter jobbet. Insåg ju att jag inte längre behöver stressa till han efter jobbet (eftersom ridhuset bli upptaget 17.00) utan kan ta det lungt eftersom vi hinner rida ut innan det blir halvmörkt vid 17.30. Chip var pigg och glad och gjorde någon blanding mellan bock och bakutspark med en vridning i sista galoppen. 

 

Maja har varit sjuk hela veckan så Lukas har endast blivit longerad en gång i torsdags. Så igår plockade jag med honom och Lady och körde till ridskolan. Moa och Alva har länge vart sugna på att rida honom, så de fick rida halva tiden var. Haha, vet inte vem som var tröttast, Lukas eller tjejerna för alla fick jobba hårt. De hoppade också några språng. Jag och Lady red dressyr men när Lukas fick hoppa blev hon väldigt taggad. Så jag tog några språng och de var full fart som gällde, men så har hon inte fått hoppa på en månad nästan. 

 

Idag var det Dante som fick hänga med till ridskolan. Celina däckade ihop sjuk igår vid lunch så han fick vila både fredag och lördag. Mamma hjälpte mig att lasta i stallet men jag åkte själv till ridskolan. Vi har aldrig lastat ur honom själv, men liksom med de andra, så har jag alltid ryckt lätt i svansen och sagt "varsågod" när Celina lastat ur honom. Nu hade han ingen som ledde ut han, men Dante backade snällt ut vid kommandot som om han aldrig gjort annat. Det var några månader sedan jag red honom sist (tror november) och det märktes att Celina jobbat med honom. Sist jag red var det svårt att fatta vänster galopp men idag tog han rätt varje gång. Han var mjuk och verkligen lättriden, jag rörde nästan inte tyglarna utan bara höll i dem och styrde med vikt och skänklar. Sedan var han lite krabbig och ville stundtals gå rätt ordentligt bakom lodplanet, men det släppte i slutet. En sak jag tänkte på och det är hur liten han faktiskt är! Faktiskt inte mycket större än Lady och Nangijala. Han mättes ju för några veckor sedan till 145, men han är ju inte jättegrov så jag känner mig mycket större än på Madicken som skulle vara 146-147.

 

Lukas har testperiod med Maja sen december och han är riktigt jobbig. Just nu ska han göra allt tvärtemot vad Maja vill bara för att jävlas med henne.  Vill hon trava så ska han skritta. Vill.hon ut i skogen ska han upp på ridbanan. Jättejobbig är han och han tycker nog han är närapå kung för när jag longerar ska han dumma sig och försöka sticka iväg. Så igår hjälpte jag Maja. Hon fick en dressyrpisk i ytterhanden  och tillsägelsen att be han göra nåt en gång snällt, sen en gång bestämt och sedan var det spö. Jag hade med en och rappade till han samtidigt som maja i mef han knappt känner när hon använder det. Efter 10min travade han på friskt framåt och lyssnade på Majas hjälper.  Jag satte upp ett hinder och han seglade över allt nu närhan var väl framme. Sista språnget låg på 70 och de flög över lekande lätt!

Halv åtta var jag, Celina och Maja uppe i Nogelid för att ha vår sedvanliga julaftonsmorgon i stallet. Eller ja, det var ju Majas första gång och min och Celinas... 5:e? Vad blir det egentligen? Jag hade en med Amy och henne köpte jag februari 08 så 2009 var väl första gången. Jo, då blir det femte gången i år!

 

Som vanligt hade jag gjort havregrynsgröt och vi bjöd på den tillsammans med pepparkaka, apelsin, mjukt bröd och morötter. Inatt hade alla hästarna sovit inne i med att stallet har byggt om lite. Lukas har halva stallgången som sin, gulligt! Hästarna smaskade glatt i sig godsakerna och såg ut att tycka att det alltid borde vara såhär på morgonen. Som alltid tycker ju inte alla om allt vi bjuder på. Lukas och Madicken var galen i gröten. Lady åt några skedar men ville inte ha mer sen och Nangijala tog tveksamma tuggor. Pepparkakan spottade Nangijala ut tillsammans med det mjuka brödet. Lukas tycker pepparkaka är konstigt och äter nog mest bara för att det bjuds. De andra tre gillar pepparkakor, särskilt Dante. Apelsinen är den de gillar minst. Lukas, Nangijala och Dante bara smakade och åt en, eller spottade ut sin.

 

Efter de ätit frukosthöet och vi ätit vår medhavda frukost sadlade vi hästarna och gav oss ut i skogen. Detta är första året det var så här bra ridunderlag, hittills har vi haft is och snö, blasksnö med regn (2ggr), kramsnö och en pudersnö (var iskall det året). Lukas fick ha gummiebandet på för att hindra honom från att sticka och Maja sa att det hjälpte skönt nog!

 

När hästarna var i hagen igen mockade vi och fixade stallet inför kvällen. I år hade dessutom tomten varit i stallet under natten. Satt en lapp på sadelkammardörren där det stod att det fanns paket gömda på logen. De var från Maja som tack för i år tror jag :)

 

Trollungens första jul när hon knappt nådde över boxdörren.

 

Idag skulle jag rida Lady och jag fick med mig Maja och Celina på långtur runt Skyesjön med hästarna. Lukas har gått dåligt denna veckan så jag tänkte att en långtur på lite mer ön 2h skulle trötta ut grabben. Det jag inte räknat med var att han hade energi till två skyesjö-turer. Första timmen är mest skritt men Lukas stack med Maja om vart annat och taktade vägen fram när vi skrittade. Många gånger stack han helt oprovocerat och vi såg ekipaget försvinna ur sikte flera gånger innan Lukas saktade ner och väntade in oss. Sista gången när vi närmade oss den flera kilometerlånga galoppsträckan vid sjön, tittade jag på det försvinnande ekipaget:

"Vi borde kanske låta dig sitta upp en stund och galoppera lite så att han blir trött", skojade jag. Sedan tänkte jag lite. "Jag tycker faktiskt vi borde göra det, vi kommer aldrig kunna galoppera".

Celina tittade på mig och sa "Jag är för tung och stor".

"Inte för ett par hundra meter. Om du hoppar upp och galopperar 200m kommer han vara trött för han får ju bära nästan den dubbla vikten. Och även om du är typ 5kg tyngre nu än när du slutade rida honom, så märktes aldrig din vikt på honom innan. En sådan liten stund orkar han med."

 

Vi hade då kommit fram till Maja och jag förklarade vad vi hade pratat om. Hon gillade det och efter 5min kom vi fram till galoppsträckan. Vi satt av, sänkte Lukas läder och sedan slängde Celina över benet istället för att sitta upp med stigbygeln. Det som verkligen opropotionelligt ut med Lukas tuffade iväg i sakta mak precis som vi trodde. Tillbaka kom han dock i full karriär med Celina på ryggen. Toppad och inte ett dugg tröttare. Så vi slängde upp Maja på Dante som är snällare än Lady och travade iväg. Tanken var att rida några hundra meter till, trötta ut shettisgrabben och byta hästar igen. Men till min häpnad och förfäran stack Lukas med Celina på ryggen och efter i galopp stack Dante. Inte så att Dante egentligen stack för det såg alldeles för lugnt ut, men han tyckte nog inte Maja bromsade så bra. Själv stutsade jag på stället med Lady och såg de andra försvinna längre och längre bort. Eftersom Dante såg så lugn ut började jag tvivla på om de fortsatte med vilje eller fortfarande inte kunde stanna. "Ni stannar väl?! Hallå????" skrek jag efter dem utan att få ett svar. När de tillslut stannade berättade Celina att hon inte kunnat få stopp på Lukas - tänk det, en snart 16-årig stark tjej kan inte stanna en shettis på 103cm! - eftersom han stack så fort Dante kom nära. Lukas var fortfarande totalt toppad så jag sa att vi rider galoppsträckan i trav och hoppas det hjälper (då hade de redan galopperat drygt 500m). Det gick jättebra att trava. Dante var en ängel och Lukas pinnade på som en tok samtidigt som Lady skulle tjuvöka. Sista 200m säger jag åt Celina att hon kan galoppera framför oss, men än en gång far Dante efter men nu nådde de tack och lov backen där vi alltid stannar så de saktade ner självmant. En sista lång galoppbacke hade vi framför oss och vi bestämde att jag och Maja skulle trava i förväg och att Celina och Lukas skulle komma galopperande efter. Lukas stack kan jag tala m och flåsade sedan som en blåsbälg när vi skulle byta ryttare. Han var dygnsur men en del berodde ju på dagens tidigare regn.

"Nu är han nog trött och lugn" sa jag glatt till Maja.

 

De orden fick jag äta upp. Shettisen taktade iväg och stack ett par gånger på hemvägen. Tack och lov var det hans vanliga ivägskeningar så Maja kunde stanna lättare. Hem kom vi efter 2,5h tur och ändå orkade Lukas rymma från Maja och springa in och runt på ridbanan. Herregud hur orkade han?! Jag hade förstått det om det varit på den tiden då han var i full kondis med Celina, men nu... han har väl knappt hälften av det han hade då.

 

Det är synd Celina inte väger lite mindre så att hon hade kunnat rida till Lukas ibland, han skulle sannerligen behöva det när han ger henne en så tuff match. Men nu är Celina för tung och sånt här kan som mest ske vid akuta behov, som idag. Jag tror inte en enstaka ridtur skadar Lukas rygg och han är ju onekligen inte påverkad av att fara runt med en tyngre ryttare. Men det är inget som bör göras regelbundet.

Ändå ganska kul att Celina efter 2år få hoppa upp och rida som gamla bästis och att han körde på precis som han gjorde då. Celina tyckte det var kul att rida han och att han inte var riktigt så illa som hon mindes, men hon var glad när hon hoppade upp på Dante igen.

 

Samma runda, maj 2011. Intressant nog kunde Celina ha sina gamla läder (dock var det ju ny sadel) så hon har mest vuxit i överkroppen på 2år haha!

 

Regnet och därmed leran har inte gjort gott med hästarnas hovar. Madicken har ofta under åren dragit med fåror i hovarna som behövts kratsas ur med en spik. Hittills har de andra klarat sig men nu har alla utom Lady såna fåror (eftersom hon är helskodd). Vår hovslagare försöker ta väck dem så bra hon kan men det går ju inte helt så det är bara för oss att kratsa på. Lukas har alltid haft superhovar som han nästan aldrig ömmat på. Nu är det en vecka sedan hovslagaren snyggade till hans tassar och han ömmar fortfarande en del. Stackarn, det har aldrig hänt innan att det varat mer än ett par dagar.

 

Maja & Lukas - förenklad:

Bad till gudarna om att Lukas skulle uppföra sig idag (haha) eftersom Maja trillade av Lizzy på tävlingen i tisdags och sedan i skogen igår. Man vet ju aldrig vilket humör Lukas är på och vi minns ju hur Lukas kunde pendla mellan att hoppa allt i dunderfart till att fjanta och låtsas vara rädd för hinder när Celina började tävla. Men idag skötte han sig och var ovanligt seg men hoppade felfritt. Blev en långsam tid men Maja var nöjd och det var trots allt deras andra tävling tillsammans.

 

Jag & Lady - LD:

Hon såg glad ut hela eftermiddagen och gick med spetsade öron, kändes jättebra på framridningen och jag tänkte att det här nog skulle gå bra. Var själv väldigt nervös och undrade varför jag nu ville tävla igen så jag satt och sjöng en sång när jag red för att tänka på annat. In på banan, få startsignal och över de två första hindrena. Det här går ju bra, tänkte jag när jag svängde upp mot tredje. Men i svängen upp mot trean känner jag hur Ladys fokus försvinner all världens väg. Lady har aldrig reagerat för banpersonal i och kring hinder under de år vi haft henne, men idag fick hon syn på Celina som stod mitt i hindret som stod bredvid trean. Det kändes ungefär som att ögonen höll på att poppa ur skallen vid anblicken av Celina så när hindret då uppenbarade sig stannade hon överraskat. Vi andra anridningen glodde hon lite åt Celinas håll men hoppade när jag tryckte på och resten av rundan gick bra. Haha, känslan när Lady upptäckte Celina alltså... jag skrattade åt det ett bra tag efteråt. Vi funderade på saken och kom fram till att Celina nog bara stått nere i hörnet/kortsidan innan. Får väl ställa Celina någon annanstans nästa gång haha ;)

När skolan skulle börja pratade jag och Maja. Vi pratade om vilket ansvar man har om man har en egen häst, att den måste motioneras och skötas om. Maja har haft Lukas i 8månader nu och hela vårterminen var det som vanligt jag som hade ansvaret för att han fick tillräckligt med motion. Det känns som om det var igår jag fick "ta över han" när Celina slutade, men det har ta mig tusan redan gått närmare 2år! Men iallafall, eftersom Majas intresse inte har svalnat trots att hon ridit 5-6dagar/veckan i sommar, har det blivit dags för henne att ansvara mer för Lukas. Jag skulle jobba 90% (gick dock nyligen upp till heltid), har Chip, Nangijala, ska snart flytta hemifrån, en tredjedels hund och så är det mockning och hjälp med Lady och kanske Dante också. Något måste plockas bort innan hösten kom hit på allvar och Maja ville också gärna ansvara helt för Lukas motionerande. Som hon sa så är det roligare att rida, träna och tävla en häst som man själv fått i kondition, nu hade ju jag gjort mycket hela våren.

 

Men dessa veckor har varit svåra för mig. När jag och Maja bestämde detta sa jag att jag självklart kommer hjälpa henne om hon inte kan rida tillräckligt vissa veckor, mitt krav är att han motioneras minst 4dagar/vecka. 4 dagar i veckan är i mitt tyckte för lite, eftersom han hittills gått 5-6 gånger. Men jag måste vara realistisk och sätta rimliga krav på vår duktiga 10-åring. Celina red också i genomsnitt 4 gånger per vecka det första året och det ökades sedan när hon blev äldre. Det är oundvikligt att Lukas inte kommer gå alla dagar jag vill och att säga att det stör mig när han inte går mer än 4 gånger/vecka är att underdriva. MEN, jag måste lära mig att släppa honom, 4 dagars ridning med ryttare ger mer träning än longering, joggingturer, små körturer i halvmörker eller tömkörningspass. Visst kommer han bli rundare men jag måste lära mig att inte bry mig liksom jag insåg att jag inte skulle känns dåligt samvete för att Madicken inte gör något. Det kommer bli bra, det är jag säker på.

 

 

Madicken

Madickens ben blir allt bättre, slutade stoppa in fingarna i såret i onsdags men fortsätter tvätta och bandagera. Camilla skulle byta bandage själv på torsdagen och när jag kom till stallet igår fick jag mig ett skratt. Det skyddade inte såret alls utan satt snyggt och prydligt nere över kotan så det är nog tur att jag kan fixa det nästan alla dagar haha ;)

 

Lady

Fick rida Lady igårkväll med Maja, vi red Lommaklint på kvällen och fick en mysig tur trots att vi hamnade i en regnskur. När vi skulle ta en galopp uppför rådjursbackarna vek Lukas av åt höger medan jag fortsatte uppåt. Tack och lov satt Maja kvar även om det nog var nära att hon flög av.

 

Dante

Celina blev sjuk i torsdags men eftersom Dante fick en vilodag igår red jag honom inte förrän idag. Har inte ridit på honom sedan första provridningen så det var roligt! Red ett dressyrpass på banan och försökte känna in mig på honom. Han är trevlig men behöver mer dressyrträning för att bli stadigare. Han är ganska pigg och springig och till skillnad från Lady bör man inte bromsa särskilt mycket med handen. Ju hårdare man blir där desto mer springer han, men han lyssnar samtidigt inte endast på sätet. Det är en balansgång mellan allt och vissa stunder funkade det bra medan han i andra stunder bara sprang på. Just nu har han svårt att fatta vänster galopp så jag tränade lite extra på galoppfattningar från alla gångarter. När jag ska fatta vänster galopp måste jag först göra honom rak och sedan ställa honom i halsen, när det är fixat flyttar man för att ge galoppskänkel men då trillar baken ut från spåret. Det var klurigt att försöka hålla allting på plats men jag tog det lugnt, var tålmodig och väntade till allt stämde och belöningen var att det mest blev rätt galopp.

 

Hopplektion idag

Mamma och Maja hoppade "snurran" idag. Fyra räcken stod mitt i ridbanan i en cirkel så att två hoppades när man svängde upp från långsidan/två från kortsidan. Rolig övning som är enkel att bygga upp och som kan göras svår eller lätt. Mamma och Maja fick jobba på, särskilt Maja som hade en ganska seg Lukas, men de lyckades rätt bra.

 

Nu är allt som vanligt igen, har cyklat 45-50min per dag mellan ridskolan och stallet, ridit Chip 45min båda dagarna och motionerat Lukas och Nangijala. Nangijala har en svullnad under hasen som är en bula. Hon är inte varm, svullen eller halt och yttersåret läker fint så jag hoppas svullnaden lägger sig också.

 

Ludde red Lukas idag och grabben minns mycket trots det var längesen. En liten bana efter framridningen och avslutar med galopp och lite voltige så var han ganska mör i benen.

 

Maja red konditionsträning med jockeyläder igår och gjorde sin femtondeavtrillning och landade med armbågen bland nässlor. En stund senare höll hon på att flyga in i hela nässelsnåret och dessförinnan hade Lukas även krupit under nedersta linan i grinden och sprungit ner till stallet med Maja på ryggen.

 

Chip sköter sig och ska få börja galoppera nästa vecka om allt går bra. Jojje ska dock ringa till veterinären imorgon eftersom Chip linkar till ibland i traven. Jag har känt det sedan han började travas direkt efter förra vet-besöket, men det är så oregelbundet och få steg att jag inte vetat om jag inbillar mig eller om han bara klivit på en sten. Veterinären hade sagt att det kan hända han haltar lite, men att det inte ska bli värre. Idag skulle vi longera han för att se att galoppen var okey så att vi skulle kunna börja galoppen imorgon. Jodå, det var okey och han for iväg och började bocka lite i ren glädje. Men det där linkandet fanns i traven i vänster varv... fortfarande bara något steg då och då, men det syntes så innan vi rider vidare ska vi prata med Björn för säkerhets skull.

 

Idag släppte vi in Maddan till Dante i stallhagen och stod sedan beväpnade med piskor inuti för att jaga iväg Maddan om hon blev vrålarg. Döm av vår förvåning när Maddan bara tittar på han, stryker öronen bakåt och sedan går in och ställer sig i vindskyddet. Kvar stod vi och undrade vad som hände?

Samma dag vi hämtade hem Dante tvättades Lukas vilket var välbehövligt, åh vad ljus och fin allt tagel blev!

 

Denna sommaren är lukas jättesmal för att vara han och i bra kondition.  Konstigt för jag tyckte han hölls igång ganska bra förra sommaren.

Vaknade igår morse av en värkande arm. Har på något vis lyckas sträcka den i sömnen och haft stora bekymmer med att göra saker under dagen. Därför blev det ingen promenad med Trollis som jag planerat, kändes inte så bra när hela armen hugger till av smärta när som helst. Det blev dock en kvällstur i stallet ändå för Maja red både förmiddag och på kvällen. Jag skrattade lite när hon ringde på sen-eftermiddagen och undrade om Lukas inte skulle orka en ridtur till för hon var bara sååå sugen på att rida. Han orkade två pass och var så snäll att hantera på kvällen haha.

 

Jag och mamma var borta nästan 2h med hästarna. Jag körde Lukas och vi stack till Kärrabolslid där hon tydligen aldrig följt med! Fick tänka på det en stund och insåg att ja, det är mest jag som har ridit där, någon gång med Celina med och en gång med Moa förra sommaren. Vi är sällan där för det är en så himla lång och tråkig asfaltsträcka bort, som dessutom blir ännu längre om man åker häst och vagn. Båda hästarna var tveksamma och hariga på vägen dit och pigga och ganska galna på hemvägen.

 

I eftermiddags var Nangijala för gullig. Hon stod och halvsov i vindskyddet när jag kom och satte på henne flughuvan. Sedan gick jag längre ut i hagen där jag pratade länge med mamma som använde liade. Efter det bestämde jag mig för att själv göra lite nytta och räfsa bort alla ormbunkar jag liat ner i sommarhagen och går ut ur stallhagen. Halvvägs över gårdsplanen hör jag hur mitt troll gnäggar högljutt så jag vänder mig om. Hon har gått ut ur vindskyddet och står och stirrar på mig, ungefär som "Hallå, jag då?! Du glömde ju mig!"

 

Regnet valde att strila ner den mesta delen av hopplektionen vi hade i eftermiddags. Maja har snabbt lärt sig att ta tag i manen vid hoppet och därför fick hon hoppa lite högre idag som hon hade längtat efter. Det märks att Lukas kondis har börjat ta sig igen för han orkar hela passet och är inte helt slut när vi är klara som i början. För några månader sedan var Lukas och Maja två bitar som inte var särskilt länkade, men nu börjar de äntligen se lite samspelta ut. Maja har lärt sig att sitta ner i både trav och galopp och hon är ruskigt duktig på att få fart på vår shettis. På ett sätt är det skönt att han är pigg med henne, men jag saknar då verkligen Moas lugnande inverkan vid skogsturerna!

 

Banan bestod av 5 hinder och kunde hoppas på flera olika sätt. Först hoppade de två banor vilket gick bra med tanke på att Maja inte såg särskilt mycket pga regnet, hon kisade som en kines haha! Sedan fick hon prova hoppa två hinder som stod på varsin diagonal innan vi avslutade med att hoppa två hinder högre som stod på ena långsidan. Första hindret kom de in på för dålig fart, kom över lite småtokigt så de avbröt och kom sen igen. Då flög de lätt över hindret som låg på 66cm.

 

Det ska verkligen bli spännande att se hur långt Maja kan ta sig med Lukas innan hon växer ur han. Vi har en del att fila på angående hennes sits över hindret, men hon är orädd, hoppgalen och älskar att tävla.  Är det någon som kommer kunna träna och tävla LB höjd i hoppning så är det Maja. Men nu är målet att de ska tävla div III till våren, gå på hoppspeciallektioner i höst och tävla klubbtävlingar. Om det blir några lokala eller inte får vi se, det beror lite på hur väl de rider ihop sig och om Celina själv kommer tävla i höst.

 

Igår i värmen på kvällen tog Maja sin första barbackatur på Lukas medan jag gick med. När vi kom hem ville hon prova att galoppera i paddocken vilket Lukas inte var särskilt sugen på. Så Maja drattar av lugnt i en sväng och skrattar och ramlar sedan av ännu en gång några minuter senare. Så nu har hon trillat av 9 gånger!

 

Den sista bilden är från när hon ramlade av.