Igår hade jag bokat löshoppning med Nangijala på ridskolan för Karoline. Jag vill ju fortfarande visa henne på treårstestet och det är ju vanligt. Det var lite läskigt att gå in mellan ridhuset för alla saker, men in kom vi och där inne var hon lite orolig och misstänksam först. Bommarna var hon iallafall inte rädd för men hon var lite förvirrad över de två barn som hjälpte till att driva henne framåt. Gick de mot henne vände hon så det blev lite snurrande imellanåt. Det gick lite trögt in men hon hoppade duktigt och tog sig väl över 70-75 innan vi avslutade. 

 

Halv åtta var jag, Celina och Maja uppe i Nogelid för att ha vår sedvanliga julaftonsmorgon i stallet. Eller ja, det var ju Majas första gång och min och Celinas... 5:e? Vad blir det egentligen? Jag hade en med Amy och henne köpte jag februari 08 så 2009 var väl första gången. Jo, då blir det femte gången i år!

 

Som vanligt hade jag gjort havregrynsgröt och vi bjöd på den tillsammans med pepparkaka, apelsin, mjukt bröd och morötter. Inatt hade alla hästarna sovit inne i med att stallet har byggt om lite. Lukas har halva stallgången som sin, gulligt! Hästarna smaskade glatt i sig godsakerna och såg ut att tycka att det alltid borde vara såhär på morgonen. Som alltid tycker ju inte alla om allt vi bjuder på. Lukas och Madicken var galen i gröten. Lady åt några skedar men ville inte ha mer sen och Nangijala tog tveksamma tuggor. Pepparkakan spottade Nangijala ut tillsammans med det mjuka brödet. Lukas tycker pepparkaka är konstigt och äter nog mest bara för att det bjuds. De andra tre gillar pepparkakor, särskilt Dante. Apelsinen är den de gillar minst. Lukas, Nangijala och Dante bara smakade och åt en, eller spottade ut sin.

 

Efter de ätit frukosthöet och vi ätit vår medhavda frukost sadlade vi hästarna och gav oss ut i skogen. Detta är första året det var så här bra ridunderlag, hittills har vi haft is och snö, blasksnö med regn (2ggr), kramsnö och en pudersnö (var iskall det året). Lukas fick ha gummiebandet på för att hindra honom från att sticka och Maja sa att det hjälpte skönt nog!

 

När hästarna var i hagen igen mockade vi och fixade stallet inför kvällen. I år hade dessutom tomten varit i stallet under natten. Satt en lapp på sadelkammardörren där det stod att det fanns paket gömda på logen. De var från Maja som tack för i år tror jag :)

 

Trollungens första jul när hon knappt nådde över boxdörren.

 

Celina blev sjuk ibörjan av veckan så i onsdags red jag Dante åt henne. Kan inte rida i dagsljus numera på vardagarna så det måste bli i mörker. Tydligen tycker Dante det år otäckt att ridas själv i skogen i mörker men tycker det är helt okey med sällskap. Så jag tog Nangijala med oss ut. Borde kanske tänkt lite längre där. Nangijala och Dante träffas sällan, Nangijala har blivit väldigt stoig av sig och skriker gärna och hon har heller aldrig varit med på tur ute i mörka skogen. Fick släpa med Dante ut i skogen (ledde honom och trollungen först som vanligt) och fic hejda Nangijala som skulle gå snabbt. Hoppar upp och rider sedan rådjursrundan med Nangjala i hälarna. Det var för mörkt för att hon skulle sprnga runt oss och busa, men vi fick en härlig galopp uppför rådjursbackarna. Visste du att man kan bli åksjuk av att rida? Det lärde jag mig i onsdags. Kisade mig igenom hela rundan och tänkte att min syn verkligen var bedrövlig, jag såg ju knappt nåt trots den starka lampan! Det jag såg var ju suddigt dessutom så det var tur man känner till rundan väl. Har väl aldrig önskat rida med glasögonen innan men då gjorde jag det. Det var inte förrän jag nästan var hemma (lätt åksjuk dessutom) som jag kom på att batteriet på lampan kanske började bli dåligt. Det var jättedåligt haha! Inte undra på att jag inte kunde se...

Stel högernacka, ännu stelare högerarm och ett snyggt blåmärke på högerbenets insida blev resultatet efter gårdagens avtrillning.

 

Chip och jag hade bara drygt en halvtimme på oss i ridhuset så vi travade fram snabbt och gick sedan över till galopp. Han fick jobba hårt och galoppera på 20m volter i båda varven. Nu SKA galoppstyrkan och konditionen upp. Efter en kort paus övade vi galoppfattningar från skrittt och avsaktningar från galopp till skritt. I högervarvet är han något kvickare att ta galoppskänkeln, men han är duktig i vänster varv också.

 

Nangijala fick tömköras idag då ridbanan var torr och fin. Vi höll på i drygt 10min, mest i skritt och hon var jätteduktig! Det här med att svänga tycker hon är onödigt hittills, men idag hade det nästan släppt helt så vi gjorde både volter och serpentinbågar.

 

Lady och jag hade dressyrlektion och först kändes hon väldigt krabbig så jag tänkte att denna lektionen kommer inte gå bra. Men överraskande nog släppte hon efter och kändes jättefin - så länge jag red ordentligt. Vi red upp på medellinjen, lade en volt åt motsatt varv vi red på fyrkantspåret och red sedan öppna fram till nästa kortsida. Öppnan har verkligen lossnat för oss och istället för att köra upp nosen, pinna på för fulla muggar och tvära ytterst lite behåller hon formen och takten utan att öka. Även om hon kanske spårar lite dåligt är det ändå en klar förbättring. När vi kunde öppnan lade vi till att vi bara red öppnan ca halva medellingen innan vi skulle rida diagonal sluta tillbaka till spåret. Det var desto krångligare men det är nog mest pilotens fel det. Vänstervarvet var smått omöjligt men jag kände att jag tappade kollen på både mig själv och Lady. I högervarvet fick vi faktiskt till något som var svagt som det vi skulle göra.

Celina hjälpte mig att hänga på Nangijala idag igen och vi knatade omkring på ridbanan. Nangijala var jättepigg så det blev mycket gungande där jag hängde. Högt tänkte jag efter några varv att, när vågar jag prova sitta på henne? Celina sa då att det borde jag väl kunna göra nu, även om vi inte gjort detta mycket är hon ju lugn. Sagt och gjort. Jag gled av, parkerade henne vid staketet och satte sedan försiktigt över benet samtidigt som jag böjde mig långt ner mot mankammen - och så gick vi! Nangijala brydde sig inte alls och när jag skulle hoppa av efter 10m vågade jag räta på mig sakta innan jag satt av med ett leende på läpparna. Nyss var trollungen en liten sprallig fölunge med långa, spretiga ben och nu så sitter jag på henne. Den känslan alltså. Att ha varit med från allra första andetaget tills nu när inridningen börjar, jag har hittills aldrig ångrat mig det minsta!

 

Min raggboll har roat sig med att låta huvudet växa igen. De fina strasspannbanden i stl cob jag köpte i april passar nätt och jämnt, men ser mest ut som om de ska strypa pannan på henne. Suck. Luggen ser ut att ha blivit kortare men det beror nog påa tt huvudet blivit längre. Manen är fin, men någon av de andra kliar henne och snor in den jämt så jag funderar på att göra sådana där mirakelflätor.

 

Igår var vi tidiga till Nogelid så jag bad Celina hjälpa mig att hänga på Nangijala. Vi gjorde det ju lite innan min olycka men det är ju 1,5 månad sedan nu. I med att jag ändå tänkte vänta med inridningen lite var det ingen brådska heller. Var inget konstigt nu heller tyckte Nangijala och hon fick gå runt lite med mig hängandes på ryggen. Även om jag inte planerar börja rida henne om 1,5 månad så skulle jag fortfarande vilja sitta in henne innan året är slut, men vi får väl se. Tänk att det är 1,5 månad tills hon officiellt blir 3 år! Nangijala, 3 år liksom???

 

Nangijala och jag tog en löspromenad i eftermiddags, den första sen jakten började. Insåg att jag inte varit i nogelidskogen sen innan stormen Simone, det låg träd där det inte legat träd innan. Nangijala sprang runt och busade men var lite misstänksam mot de träd vi var tvugna att kliva över eller gå runt.

 

Jag och Chip red metall med Carro och Zigge. Jojje longerade Chip igår och han hade nog träningsvärk av det för jag saknade hans vanliga pigghet.

 

Min tokstolle har inte fått göra mycket den senaste veckan och det märks. När vi gick nerför backen till stallet for hon iväg som skjuten ur en kanon och jag fick raskt korrigera hennes beteende. Camilla berättade att hon stutsar omkring och kastar med huvudet när hon ska leda henne och det är ännu en säkert tecken på överskottsenergi. I med att hon går på lösdrift med Lukas och Madicken som typ inte ska äta någonting måste hon få komma in och äta hö och kraftfoder varje dag. Det tar sin lilla tid. Idag passade jag och Maja på att putsa inför morgondagens tävling och sedan fick Nangijala sadel, träns och reflexer på sig så gick vi en mörkerpromenad tillsammans med Maja. Nangijala tar mörkret lika bra som hon tar dagen skönt nog för det nu går det bara att vara i dagsljus på helgerna i stort sett.

 

Tycker min häst har vuxit men när jag testade mäta idag visade det ingen skillnad? Men ändå känns hon större och när sadeln ligger på känns hon nästan lika stor som Lady. Ska försöka hänga på henne i helgen igen. Min plan var att sitta upp på henne några gånger nu i november men vi får se hur det blir. Inridningen kommer inte starta ibörjan av nästa år som tanken var, hon har fortfarande inte vuxit in i sin kropp utan är alldeles för ojämn bak och fram.

 

Denna veckan var det 6 år sedan vi kom till Nogelid. Celina en liten oerfaren 9-åring och jag 17år. Jösses vad tiden går....

 

Har varit en full vecka eftersom mamma blev sjuk i tisdags. I måndags fyllde jag år och det blev en bra dag förutom att bilen bestämde sig för att vägra starta när Lady var lastad i släpet och redo att åka till ridlektionen. Den stod på gårdsplanen i  tre dagar innan snälla Jojje kom och lyckades få igång den. Efter en vända på verkstaden är den nu hemma igen och ska förhoppningsvis hålla sig frisk ett tag till.

 

Lady och jag red en dressyrpass på onsdagskvällen och hon var ganska fin. Vi tränade mycket på galoppfattningar på volt då hon alltid bryter ut, gör sig rak, kör upp huvudet och sedan fattar galopp. I högervarvet börjar vi komma tillrätta med problemet, men i vänster får jag kämpa ordentligt för det är svårt att hålla henne vänsterställd.

 

På torsdagen var Jojje gullig och körde Celina och Dante till sin lektion. Medan hon red passade vi på att ta en skogstur med Chip som äntligen blivit frisk från sin hosta.

 

Igår hade jag ont om tid och skulle både mocka och motionera Lady och Nangijala. Därför blev det löshoppning och Nangijala fick börja. Hon fick ha benskydd för första gången och hoppade bra. Lady brunstar och sprang runt som värsta showarbaben med krökt, höjd nacke och visade upp sig. Hon hoppade bra och jag önskade att det hade varit mitt på dagen och soligt för jag hade velat fota henne.

 

Idag började jag dagen hos Chip. Vi tog ett markarbetspass på stora sandbanan med cavaletti och ett "hinder" på 2dm. I galoppen stod jag i lätt sits och lät han galoppera på i ett lungt tempo runt så att vi hoppade över minihindret. Vi började i höger varv som är hans stärka och där gick det bra. Sedan gick vi över till vänster varv och där var det inte lika lätt. Han lyckades riva det lilla hindret 3 gånger så att jag fick hoppa av och sätta upp det men sedan lärde han sig att lyfta på fötterna. Nästa grej var att han landade i höger galopp vilket gjorde att jag fick bryta av och fatta vänster. Det var jättejobbigt tyckte Chip och gjorde sina kråkhopp när jag bad om galopp. Men han fick ge sig och vi galopperade över hindret några gånger till innan vi travade av och skrittade tillbaka.

 

Lady och Nangijala var ute på skogstur och sedan red jag ett dressyrpass på Dante eftersom Celina skulle iväg.

Longerade Nangijala en kort stund med sadeln på. Mamma kom då och undrade om jag ville ha hjälp så jag tänkte, att varför inte. Vi kör lite hängträning på henne! Så jag parkerar Nangijala vid staketet som jag brukar och lutar mig över henne några gånger. Sen får mamma leda henne och jag hänger mig på riktigt. Trollet får godis och beröm och vi går några steg innan vi stannar. Vi gjorde det några gånger till innan vi slutade och hon skötte sig strålande, bara 3 månader till och sedan börjar det på riktigt!

 

Nytagna foton

 

Celina var iväg i Malmö hela dagen så jag fick äran att motionera Dante. Mamma red på förmiddagen och Maja red ett dressyrpass med Lukas efter det, så jag bestämde mig för att försöka ta med Nangijala som löshäst. Har testat att gå löspromenader med trollungen i veckan och det fungerar igen, gräset är inte lika lockande längre. Stackars Dante var väldigt förvirrad, en häst går lös bakom han som sedan kommer farande i full galopp förbi. Han visste inte om han skulle stanna eller gå. Vi tog en galopp uppför rådjursbackarna och Nangijala for iväg i en hejdundrande fart - och stannade aldrig haha. Hon galopperade hela vägen hem och lilla Dante var rätt orolig över detta och ville gärna efter haha.

 

I fredags red jag, Celina och Maja ut tillsammans på kvällen. Vi stack så sent att jag och Celina fick ha pannlampor på oss och tända efter halva rundan men eftersom Maja glömt sin hemma fick hon vara utan. När vi närmade oss rådjursbacken var Lukas så taggat att han stutsade på stället, övergick till att stegra och sedan snurra runt i buskarna nere i ett dike. Mitt i snurrande säger Maja plötsligt "jag ser inget!". Jag försöker rikta mitt lyse mot dem och då säger hon plötsligt förvånat "oj, jag blundade visst!". Haha! septembers bästa kommentar alltså!

 

Nangijala för 9 månader sen. Jösses vad hon växt till sig, här var hon bara bebis ju!

Den svarta virvelvinden har dykt upp igen. Känns som att hon blir allt piggare för varje dag vilket visar sig i att Nangijala inte kan stå still, pillar på allt, tuggar på grimskaft, försöker krypa genom grinden, springer och kastar med huvudet och är väldigt "på". 99% av gångerna hon ser mig komma till stallet gnäggar hon och går och väntar vid grinden på mig. Jaa... det är ju snart höst och då försvinner alla goda grästuvor, så om en månad är det väl dags för löspromenader....

 

Tränade vidare på longeringen idag. Hon är verkligen förbaskat duktig på att göra halt från alla gångarter. Har börjat träna in galoppen nu, men hon roar sig mest med att kasta runt med huvudet och hoppa runt med baken haha.

 

Min vackra flicka fick både träns och sadel på sig idag. Mamma och Celina var ute och red så jag fick helt enkelt ta Ladys gamla syntetsadel på henne. Det var lite var stor och bred men funkade annars ganska bra. Vi började med att longera lite i båda varven och träna på att hålla en jämnt voltstorlek. Halterna sitter bra från både skritt och trav och övergångarna går för det mesta bra också. I högervarvet vill hon gärna gena inåt i volten, men det blir bättre. Vi tog också lite galopp men hon var fick och började hoppa omkring och kasta med huvudet så jag släppte henne lös så att hon fick busa av sig. Blev en hel del bockningar, race och galopp och jag önskade att jag ahde haft kameran med för hon var så söt! När hon busat av sig energin fångade jag in henne och ställde henne jämsides med staketet. Jag klättrade sedan upp på staketet och hängde lite över henne med min vikt, berömde och gav henne lite godis.

Har legat och myst på gräsmattan medan N betat i helgen. Hon hostar fortfarande med snoret är iallafall borta.

 

Chip reds för första gången sedan april på ridbanan. Vi värmde upp med en lite skogstur innan vi gick in på stora sandbanan en stund. Han var okoncentrerad och glodde på allt omkring eftersom han aldrig ridits där, ännu bättre blev det ju då när kapellhästarna och massa människor gick förbi till kapellhagen. Att sedan boxgrannen Sebring reds i andra paddocken var också ett orosmoment så det enda som krävdes av Chip var volter. Det är först nu som har får börja med att gå på böjt spår så idag longerades han i 10min. Han var duktig och väldigt pigg trots att det spelades borta från metalldagen.

 

Benen var totalt döda igår när jag vaknade på morgonen. De hade inte blivit ett dugg piggare under nattens sömn och jag var trött på att stå redan efter 10min på jobbet. Var därför väldigt lycklig när jag fick spela spel på fritids på eftermiddagen! Därför cyklade jag bara väldigt sakta till ridskolan, red Chip (åkte med snarare) och sedan hem. Idag cyklade jag först till nogelid med tanken att motionera fröken troll. Men vi fastnade på grämattan och medan hon betade lös låg jag och halvsov i mer än en timme. Cyklade sedan vidare till ridskolan för en Chiptur. Vi ökar galoppen lite mer för var dag och kondisen i den är verkligen usel. Han galopperar gärna men hänger fram nåt så in i samtidigt som det bara går i snabbt tempo. Traven börjar dock bli riktigt fin och han söker sig fram och neråt allt mer i skogen.

 

Nu är allt som vanligt igen, har cyklat 45-50min per dag mellan ridskolan och stallet, ridit Chip 45min båda dagarna och motionerat Lukas och Nangijala. Nangijala har en svullnad under hasen som är en bula. Hon är inte varm, svullen eller halt och yttersåret läker fint så jag hoppas svullnaden lägger sig också.

 

Ludde red Lukas idag och grabben minns mycket trots det var längesen. En liten bana efter framridningen och avslutar med galopp och lite voltige så var han ganska mör i benen.

 

Maja red konditionsträning med jockeyläder igår och gjorde sin femtondeavtrillning och landade med armbågen bland nässlor. En stund senare höll hon på att flyga in i hela nässelsnåret och dessförinnan hade Lukas även krupit under nedersta linan i grinden och sprungit ner till stallet med Maja på ryggen.

 

Chip sköter sig och ska få börja galoppera nästa vecka om allt går bra. Jojje ska dock ringa till veterinären imorgon eftersom Chip linkar till ibland i traven. Jag har känt det sedan han började travas direkt efter förra vet-besöket, men det är så oregelbundet och få steg att jag inte vetat om jag inbillar mig eller om han bara klivit på en sten. Veterinären hade sagt att det kan hända han haltar lite, men att det inte ska bli värre. Idag skulle vi longera han för att se att galoppen var okey så att vi skulle kunna börja galoppen imorgon. Jodå, det var okey och han for iväg och började bocka lite i ren glädje. Men det där linkandet fanns i traven i vänster varv... fortfarande bara något steg då och då, men det syntes så innan vi rider vidare ska vi prata med Björn för säkerhets skull.

 

Idag släppte vi in Maddan till Dante i stallhagen och stod sedan beväpnade med piskor inuti för att jaga iväg Maddan om hon blev vrålarg. Döm av vår förvåning när Maddan bara tittar på han, stryker öronen bakåt och sedan går in och ställer sig i vindskyddet. Kvar stod vi och undrade vad som hände?

Tränade longering med fröken N igår. Hon var så duktig! Går på en nästan normalsto volt runt i en cirkel, gör halt när man ber henne, gör avsaktningar men latar sig lite vid skritt-trav. Har bara tendensen att i vänster varv göra en snurr och glatt gå vidare i höger varv.

 

Efter ett uppehåll på ca en vecka tog vi tag i longeringen igen. Minsann om inte poletten trillat ner i huvudet på henne. Hittills har hon velat gå på en 5m volt kring mig men idag dubblade hon storleken nästan av sig själv. Innan var det svårt att få henne att trava, men idag satte hon fart av sig själv istället. Men det jag blev allra mest glad över var när hon travade runt och jag sa "gööör haaalt" så stannade hon!