Nova hjälpte mig att ta lite nya bilder på trollungen idag med sitt nya fina pannband! (som dessutom sa knak när jag böjde den, limmet bröts på ett ställe). Iskall vind och snöfall gjorde det svårt att fokusera med kameran så vissa bilder blev suddiga. Typiskt nog helkroppsbilderna för de fick mig att se hur hon vuxit i kroppen. Ser inte alls så bakhög ut och tack och lov inte så tjock ut heller (vilket hon är).

 

 

När vi kom till veterinären igår fick vi (som vanligt) börja med en halvtimmes väntan. Sedan fick jag longera Nangijala i alla gångarter och det gjordes böjprov på alla benen högt och lågt. Björn konstaterade att det fanns en rörelsestörning i höger bakben men ingen hälta. Så vi gick ner för att prova att bedöva benet på ett område. Ponnyn var dessvärre inte samarbetsvillig så hon fick lugnande men kämpade trots det emot rejält så det blev brems på det. Bedövningen gjorde dock ingen större verkan så ner på nytt, ny bedövning på annat område, väntan och koll ännu en gång. Fortfarande ingen förbättring så nu fick hon ordentligt med lugnande och benet rakades för ett ultraljud. Då hittades äntligen felet: en ligamentskada i höger has, orsakat av en spark eller trauma som gör ont när hon går på böjda spår (förklarar varför ridbanan inte gått att rida på). Björn trodde att hon kunde ha gått omkull och när hon försökt att låta bli att belasta benet har hon skaffat sig låsningar. 

 

Jaha, tänkte jag då. Undrar hur snabbt detta läker (jag menar, hon har ju ändå haft den sedan juni). Det är en snabb läketid säger Björn (jag hurrar inombords, 2-3månader då?). Det är en snäll ligamentskada så läkningstiden är "bara" ca 6mån. Oookey... tänkte jag. Helvila i ett halvår då...? Nej det skulle hon tydligen inte. Halvåret räknades in i igångsättningen visst också. Men kontroller var 8:e vecka och fram tills nästa efter jul ska hon helvila. Inga böjda spår, inga vilda galopper eller härjande, slät mark osv. Jovisst, det blir ju en smått omöjlig uppgift! Hon kommer ju härja och springa lite vad jag än gör. Men just nu provar vi att ha henne i stallhagen med Lukas, han går ju alltid till allt, inte som de andra två. Om hon håller sig lugn dessa månader kanske jag kan skritta igång henne i januari.

 

När jag körde hem tänkte jag "äh, ett halvår, det är ju inte så mycket". Sedan började jag fundera på vilken månad det var om ett halvår, jag räknade efter och konstaterar.... APRIL! Herregud, då är det ju nästan sommar igen ju! Då kommer det ha gått 10mån sedan hon skadade sig första gången.

 

Equterapeuten var ute i måndags och fixade till efter Nangijalas andra sträckning. Jovisst fick hon reda upp låsningar på precis samma ställe som sist (men extra i ländryggen) och så massa laser på det. Ponnyn var på sitt värsta humör och flög i luften när Marianne skulle peta på henne. Efter 4 tjut med sparkningar och arga rytningar från Marianne gav hon med sig och stod still - med bakåtstrukna ögonen och den suraste blicken jag nog har sett. I lasern somnade hon till och vaknade glad. Promenad dagen efter, tömkörning i skritt och trav på onsdagen. Vila med hovslagare på torsdagen och så var det dags för tömkörning igår igen. När jag tog första bort-tagen sa min magkänsla att något inte var som det skulle (dessutom gick hon in i stallet så sakta). N stod och såg så sur ut, ville inte bli borstad i flanken eller på bakbenen men det var inget speciellt under tömkörningen. Mer än att något kändes fel liksom. Tänkte att jag väl överreagerar och bestämde mig för att rida idag. Visst, hon var inte direkt sur men kändes väl inte direkt glad heller. Men på de 15min vi red i skogen stannade hon och ville vända bak huvudet... provade några varv med trav på ridbanan och hon gick knappt fram och så fort jag bröt av till skritt stannade hon och vände bak huvudet. 

 

Jag ska ringa och prata med Marianne på måndag men även om alla hästarna varit tokpigga och härjat i hagen denna veckan, känns sannolikheten för att hon ska ha sträckt upp sig ännu en gång, väldigt låg. Så det blir väl att boka tid till veterinären nu...

Räknade häromdagen efter hur mycket Nangijala egentligen har stått i år. Kom fram till att av årets 9 gångna månader har hon vilat 5 av dem. Vintervila i januari och februari. Sträckningen i juni och juli och så den månad hon har stått nu sedan hon sträckte upp ryggen (låter helt sjukt att hon kommer ha stått en månad på måndag när eq. kommer!). Nåja, jag kan rida Lady på vardagarna med Nova och på ett sätt har det varit ganska skönt att bara ha en häst att rida nu när sjukdomarna härjat på jobbet och man själv känt sig småkrasslig.

 

Nangijala har fått komma in och borstas några dagar i veckan och ofta har Nova hjälpt mig med henne. De senaste gångerna har hon under min övervakning fått borsta hela Nangijala (förutom området vid flanken) och kratsa alla fyra hovarna och ponnyn är snäll! Har bara tagit sisådär ett års bekantskap för att komma hit.

 

Dante är inne i en konstig period där han är tittig på allt möjligt inklusive hinder. På deras första dressyrtävling i helgen blev han istället extremt seg så Celina var förbannad och ledsen på honom. I första klassen fick de 65,66% så det får ändå räknas som okey, i andra klassen fick de 61,4%.

 

Idag är det dessutom exakt två år sedan jag blev sparkad i ansiktet av Madicken och fick åka och sy, helt otroligt att det gått så lång tid! Känns bara som om det hände förra året! Ärren är inget som stör mig idag, det är sällan jag tänker på dem faktiskt. Visst är underläppen större på ena sidan och visst ser man en bula i underläppen när jag ler men om jag inte berättar om ärren för någon verkar ingen se dem. En både fördel och nackdel med vänstra halvan av underläppen är att jag inte har någon vidare känsel kvar i den (och den lär nog inte bli bättre heller). Jag känner inte om mat fastnar där, men å andra sidan gör det inte heller ont när jag biter ett hack i läppen. 

 

Tre år sedan det här fotot togs!

4 veckor efter andra EQ behandlingen lyckades hon skaffa sig ett sår 1dm ovanför hasen. Hasen svullnade upp och svullnadan spreds ner till kotan så det tog 4 dagar innan den började lägga sig. En vecka efter skadan tömkörde jag i skritt och trav. Dagen efter red jag ett kort pass i skritt och trav och på fredagen blev det en lätt skogstur. Sedan var det en dags vila och när jag sedan tog in henne på söndagen var hon dögrinig. Jag fick inte borsta, inte kratsa hovar och hon bara surade fram och bak tills jag rutit åt henne några gånger. Hinner rida 20min dressyr innan hon börjar stanna och vända nosen mot min vänsterfot. Inom några minuter kan jag inte knappt skritta henne så jag hoppar av. Testar dagen efter igen men då är hon sur när jag hoppar upp. Kunde rida en kort tur i skogen, men inne på banan ville hon inte ens skritta. I med symptomen är samma har hon väl sträckt upp ryggen igen, kanske i samband med att hon skadade benet. 

 

Josse kom när jag stod och funderade om den kunde vara skadan på benet hon reagerade på. Så Josse ska känna och jag ser hur min hästs ögon ploppar ut - "ska HON känna på MIG?!". Så hon tjöt och sparkade som hon tenderar göra när nya personer petar på henne. "hon har ont" , säger Josse då. "Njäää..." säger jag och provar själv. Jag fick peta och klämma hur mycket jag ville och hon såg bara glad ut. Så nu får hon vila någon vecka och så ser vi vad vi kan göra fram tills eq kommer 5 oktober.

I söndags körde jag och Celina upp till ridhuset med våra hästar. Celina skulle rida dressyr och jag och Nangijala skulle trava över bommar (förra lektionen på stora sandbanan vilel hon inte alls ju) samt bara träna på att vara iväg. Hon går ju på helspänn så fort vi åker någonvart... 

 

Som vanligt var Nangijala spänd och mer intresserad av allt runt omkring än att bara lyssna på matte. Det blir helt klart mycket bättre inomhus men det är inte förrän i slutet som hon slappnar av och söker sig i form. I galoppen siktar hon på att gasa och gena så att hon kommer ikapp hästen framför. Travbommarna var inga problem, hon tvekade något i anridningen men jag tryckte på så gick hon över. Jag hade även byggt upp en litet kryss på 30cm som vi hoppade i både trav och galopp. De sista sprången var piggare än de första för då började hon tycka att det var kul. 

 

Åka transport har hon blivit väldigt duktig på. De senaste gångerna har hon nöjt sig med att nos på lämmen och sedan kliva på utan att jag pekade med spöet vid magen. På hemvägen i söndag hamnade jag på efterkälken så hon gick in i transporten själv så att jag kunde stänga där bak direkt.

Nangijala har varit igång i drygt 3 veckor nu. Första veckan ägnades åt skritt och trav som sakta trappades upp. Nangijala var trött och slö efter all vila och lyfte knappt på fötterna. Efter en vecka var det dags för galopp och samtidigt hade hon piggnat till i ridningen. Två galoppsträckor i skogen gick bra medan hon gjorde rodeo i tredje. Rodeon varade i ca 15m och när jag fick upp huvudet var hon så trött att hon bara suckade tungt och saktade av till skritt. Som vanligt efter vila blir hon så exalterad över att få galoppera att det blir bockningar i varje fattning de första veckorna. Nu har hon galopperat i 1,5v och fortfarande så kör hon rodeo. Hade det här varit i våras hade jag nog dött av skräck och varit orolig för varje galopppfattning i skogen. Nu är jag så van att jag bara sitter på och tjuter lite när hon tar i lite extra. För det är inte de där snälla bocksprången som Maddan gjorde. Här är det huvudet rakt ner och rejäla bockningar, det är så att jag är lite osäker på om Celina skulle kunna rida henne och hålla sig kvar haha. 

Äntligen var eq. semester slut. Hon klämde och kände på Nangijala och sa sen att hon hade fruktansvärt mycket låsningar på båda sidor men främst höger ländrygg. Vänstersidan lossnade efter en stunds arbete men hur hon än knådade högersidan ville det inte lossna. Så där fick hon ta lasern en stund och sedan knåda lite till innan allt var borta. Under tiden ägnade Nangijala nästan en timme åt att slicka på lickit-stenen. 

 

Innan behandlingen började longerade jag en till synes trött och stel häst. Det var dessutom en svag hälta i höger bak. Efter att alla låsningar lossats longerade jag henne igen och då blev hon plötsligt sig vanliga, pigga och busiga jag som skuttade runt och ville gå över i galopp. Eq. sa att låsningarna inte orsakats av en illasittande sadel utan av att hon antagligen gått omkull i hagen och sträckt sig rejält eller att det eventuellt bottnade i en ledskada. Hon ordinerade två dagar promenad á 30min, om hennes tillstånd inte försämrades skulle jag börja rida henne igen den tredje dagen. 

 

Dagen efter eq:s besök var hon pigg och glad när vi tog vår promenad. Dag 2 var hon sitt vanliga, stoiga jag som skulle hota Nova och som viftade runt med hovarna när något inte passade. Min ponny är helt klart smått knäpp, hennes beteende som skadad är snällare än hennes vanliga haha.

Mamma och Nova hoppade idag, samma bana som sist men förra gången gick det bättre, iallafall för mamma. Lukas var pigg och glad och Nova var som alltid duktig på att ha honom i ett bra tempo.

 

Två av hindrena stod kvar efter att de andra två hade hoppat och jag tänkte ta några språng och sedan rida dressyr då hon i torsdags bara sprang rakt fram i fri form. Innan när jag ridit dressyr har hon börjat söka sig neråt ju mer volter/bågar jag ridit, men inte idag. Hon kändes ganska stum. När jag sedan fattade galopp drog hon iväg i full fart utan att bry sig om mina bromsande tygeltag. Dessutom drog hon huvudet framåt så jag drogs med och sedan hängde hon där. Detta är inte alls likt henne och jag hade stora svårigheter att bromsa. Jag som annars bara behövt ta lite lite grann och så har hon lyssnat direkt.Jag funderade på om det kanske är så att hon vuxit ur sitt novabett, det börjar se lite litet ut tycker jag. Eller så kanske hon håller på att tappa tänder? Eller så spökar vargtänderna plötsligt? Det skulle ju kunna vara sadeln med egentligen, den är ju inte kollad sedan november, men det känns inte som om hon borde bli stum i munnen då...

Igår hoppade jag med Nangijala för första gången! Oturligt nog var det ridning på stora sandbanan och jag kände hur min ponny var som en tickande bomb, redo att explodera. Det hann bli lite miniexplosioner när de andra började trava och jag kände att kontrollen var i stort sett lika med noll. Trodde inte det kunde bli värre men när Geisha och Lisa kom skrittande slog det totalt slint i huvudet på N och det enda hon verkade kunna se var hur en fläckig "ko" närmade sig henne alltmer. Så hon fick panik och for runt och iväg så jag fick hoppa av två gånger innan hon coolade ner sig och kände igen Lisa. Lagom tills koskräcken dämpat sig skulle vi trava över bommar men överraskande nog var bommarna och hindrena inte ett dugg läskiga så det gick bra. Sedan fick jag börja hoppa. 30cm, 50 och sedan 60cm i trav. Visst var väl N lite smått förbryllad över att hon skulle över med mig på men hon hoppade snällt och utan att vara rädd. Sammanlagt under lektionen blev det nog runt 8 språng på en oxer och ett räcke och jag var sååå nöjd med henne. Hon lugnade sig efter halva lektionen och blev kontaktbar igen tack och lov.

 

Målet innan 1 månads sommarvila är att komma iväg på en pay and jump i Mörrum i slutet av juni. Lägsta höjden var 20cm och det bör vi ju klara. Nova och Lukas ska hänga med som stöd och sällskap dessutom.

Red dressyr med fina fröken idag (kan knappt kalla henne Trollet/Trollungen längre, det passar inte riktigt längre) och hon var så fin! Vill jag bromsa eller göra halt behövs bara en liten lätt halvhalt och att jag spänner till för att hon ska göra det jag ber om. Har även börjar med skänkelvikning i skritt och med ytterst lite skänkel tvärar hon  i en riktigt skänkelvikning. Formen kommer mer och mer även om högervarvet är svagare än vänster. I högervarvet blir galoppen fortfarande på en äggformad oval sak medan hon numera är ute i hörnorna i vänstervarvet. I högervarvet går hon dessutom gärna utåtställt och genar i någon slags sluta genom hörnen om jag inte passar henne, men även det har börjat lossna.

 

Ju mer jag rider min prinsessa, desto mer älskar jag att sitta på hennes rygg. Det är helt otroligt men det verkar som om jag fick allt som jag önskade mig i henne för hon passar mig som handen i handsken. 

 

Shoppade loss på GHS häromveckan och nu ståtar Nangijala med ett cremefärgad pärlpannband, havsgrönblått schabrak och en förbygel med martingal. Just den senaste var nog mitt bästa köp för jag kan inte beskriva hur skönt och tryggt det är att rida sedan den kom på. Jag vet att, hur mycket N än skakar på huvudet, så håller sig tyglarna på plats. Det var ju aldrig så att det hände något när hon skakade en tygelände till ex mellan öronen, men osäkerheten vad som skulle ha hänt om hon då bestämt sig för att bocka, var ganska jobbig. Nu kan hon skaka och busa omkring hur mycket som helst och jag känner mig hur trygg som helst. Nu börjar kondisen att öka upp igen och även om hon inte orkar mycket galopp, så kommer hon ofta hem i samma takt vi gav oss av i. Dessutom har hon fått mer steg i takt med att orken ökat. Steget är inte så släpande mjukt längre utan lagom. 

Nangijala har ridits en vecka och varit precis som hon brukar vara. Efter att ha ridit 10min på ridbanan i onsdags bestämde jag mig för att Nova kunde få testa rida henne. Att ledas runt på ridbanan med en sjuåring på ryggen och matte som leder skulle vara en lagom lätt, tråkig sak för N. Jag menar, Celina har ridit 3ggr utan problem. Maja kunde både skritta och trava i somras utan problem. Så jag lovade Josse att Nangijala var jättesäker... och fick verkligen äta upp mina ord.

 

Red henne 30min i skogen. Eftersom jag varit sjuk har hon stått 2 dagar men förutom att hon var lite extra harig imellanåt var hon jätteduktig. Pigg men fullt nöjd med att lyssna på mig. Hade snurrat ihop tiden med Nova så kom tillbaka för tidigt så vi fick vänta en stund och gå en promenad på 10min till (utan mig på ryggen). 

 

Så kom Nova och när hon ställer sig bredvid Nangijala ställer sig ponnyn och sniffar förvånat på henne. Sen lyfter Josse upp henne och vi börjar gå. Efter en långsida börjar hon stressa runt mig i en cirkel och ju mer jag ptroar, desto mer snurrar hon. Efter att ha lättat fram drar jag ner henne och får snabbt ner Nova. Jag känner mig väldigt förvirrad eftersom jag aldrig har sett henne bete sig så och funderar på om hon kan ha reagerat på Novas jacka. När N var yngre var hon rädd för reflexjackor kom jag på, och Novas jacka är ljust neongrön och knallrosa. Eftersom Nangijala lugnar sig så fort hon hoppat av provar vi att ta väck hennes jacka och lyfta upp henne igen. Nangijala börjar genast snurra runt och Nova får hoppa av direkt. Ännu mer förvirrad sadlar jag av och leder henne till hagen. Nova går på andra sidan och Nangijala är så snäll att hon går och hotar henne med bakåtstrukna öron och ruskande huvud (?!)

 

Jag förstår inte alls vad som hände och önskar att jag tänkt på att prova att hoppa upp själv direkt efter. Som jag kan se det finns det tre förklaringar till vad som hänt eftersom min häst bevisligen har klarat andra ryttare innan, men uppförde sig som om hon aldrig haft ryttare på ryggen idag.

1. Nangijala hade en dålig dag  (fast bra dag med mig i skogen?) och det var ren otur att det blev såhär.

2. Nangijala blev faktiskt rädd för jackan/något annat och kopplade sedan det till Nova.

3. Nangijala gjorde samma sak som med sadelutprovaren: hon ville bara inte och dummade sig. Låter väldigt långsökt, men inte osannolikt med tanke på hur hon var efteråt mot hagen.

 

För att utersluta gissning 3 får jag ta och slänge upp Celina på henne i veckan... fast, egentligen borde jag nog slänge upp någon som inte känner henne så väl eller ridit henne innan. Mamma, är du kanske frivillig?

Igår tog Nangijalas vila slut, lagom tills ridbanan nästan är helt torr. Skrittade ut 15min men på den korta stunden hanns det med både några bocksprång och massa ruskande på huvudet. Ena tygeländen hamnade mellan öronen vid en ruskning, hoppas jag klrar mig i två veckor till gtb horse shows mässa!

 

Nu sedan det bev jullov har jag hjälpt Nova mycket med Lukas. Hon har ridit de flesta dagar och jag har hängt på och sprungit bredvid när hon travat eller galopperat. Efter 3 dagars 1,5h ridturer vet jag intevem som var mörast, jag eller Nova. Mina ben vägde dock dubbelt mot vad de brukade :) 

Ungen är dock fylld med energi och älskar av någon anledning att packa höpåsar?! Så efter ridning har hon mockat Lukas box och sedan packat Lukas och Nangijalas natthö (hon ska absolut ha Nangijala med) och sedan vill hon packa massa påsar för höet i hagen. Nova är rätt förtjust i Nangijala och tycker faktiskt att hon är sötare än Lukas. Jag lovade att hon skulle få prova att rida på henne på ridbanan någon gång. Några varv med mig som ledare i skritt och trav fungerar Nangijala bra till. Ridbanan är ju så tråkig!

Igår åkte jag ensam till ridhuset med fröken N. Gick ganska lätt att lasta henne förutom att hon såklart drar till bakåt så att mammas lädergrimma går sönder (hennes egen passade knappt längre såg jag) och att framdörren i släpet hade frusit fast. Men dit kom vi och fick gå in i stora ridhuset för första gången eftersom en andra treåring behövde lilla ridhuset. Storögt tittade Nangijala sig omkring, skyltar, fler speglar, granris på läktaren... det enda hon faktiskt inte tittade på var bommarna och hinderstöden i mitten av ridhuset. Tillslut, efter många varv i skritt, kunde vi trava runt och efter 15min trav kunde vi nästan trava förbi spegeln på långsidan (hon stannade bara upp lite grann) och trava rakt på spåret i vänster varv längs med granriset. I högervarv sprang hon dock med på tvären haha. Lastningen var dock inte rolig. Hon stället sig tjurskalligt halvvägs upp på lämmen och gav mig sin tjurigablick och ville inte alls samarbeta. Med en hyrares hjälp kom hon tillslut in iallafall.

 Första dagen på jullovet dag och jag använde den till att vara 8h i stallet. Kom dit vid halv åtta och cyklade hem vid halv fyra. Var dock väldigt trött när jag kom dit så efter att ha släppt ut hästarna lade jag tre lager med filtar på golvet, tog ett fleecetäcke som huvudkudde och sov sedan en timme på golvet. Vid 10 kom Nova och vi var ute i skogen i 1,5h innan det var dags för lunchhö. Jösses vilken energi ungen har, ville helst trava, galopper eller hoppa hela tiden :) men det gick bra fastän Nova fick ta en dust med Lukas eftersom han var oense om vägvalet. Men hon vann rätt snabbt.

 

Nangijala och jag red Surkrringen själva, allra första ridturen där runt och vi överlevde några skogshuggare med maskiner som högg träd vid stigen. Damen var taggad och viftade ofta på huvudet och travade i rask takt. Idag drog hon hela tiden ner huvudet dessutom, måste kommit underfunt med att jag skulle få svårare att protestera mot glädjefnatten...