Har varit så mycket med all luciaförberedelse (legat och sjungit jullåtar i sömnen) att Nangijala fått vila en vecka. Planen är att åka till ridhuset ett par tre gånger i jul och sedan låta henne vila när jullovet slutar. Minst 6v vila ska hon ha i alla fall, antagligen sätter jag inte igång henne igen förrän v.10, efter Gtb horse show.

 

Sadeln ligger i alla fall bra och den glider inte när hon bockar. Bockar gör hon faktiskt mycket mindre numera, istället satsar hon på farten mer :)

I lördags red jag och mamma ut. Vi tog Lommaklint men pga jakten vände vi när den var slut och red tillbaka. Första galoppen gick bra och Nangijala orkar den bra nu (innan var hon rätt död efter den galoppsträckan). På toppen av backen bröt vi av till trav och travade tills vi nådde nerförbacken. Där vände vi och skulle galoppera den sträckan vi nyss travat. Det som både mamma och Celina brukar glömma att tänka på är att jag sitter på en 3-åring som inte är mycket riden och som dessutom är väldigt pigg av sig. När en häst går från skritt till galopp blir Nangijala väldigt exalterad och börjar gärna bocka vilket inte är så bra när tidigare erfarenheter visar att sadeln glider fram. Denna gången valde hon dock grej 2 som är att snabbt hänga på. Så med några snabba galoppsprång var hon ikapp Lady och jag kände att nu, nu drar hon förbi. Till min enorma förskräckelse avviker hon plötsligt på vägen och ska in på en väg som inom några meter slutar i en lång nerförsbacke. Otroligt nog lyckas jag hejda henne och vi kommer på rätt väg igen. Efter en skritt nerför en annan backa ska vi galoppera igen, men Ladys zick-zackande i sökande efter faror, faller inte Nangijala i smaken så efter en bit bestämmer hon sig för att dra om. Jätteroligt att vara först tycker hon och exalterad som hon är drar hon ner huvudet och bockar glatt. Efte ett par-tre språng får jag upp huvudet och vi kan rida vidare för SADELN GLED INTE FRAM!! Hurra!!!

Nangijala bantas sakta men säkert och konditionen blir bättre för varje vecka. Magen börjar minska så nu kan jag äntligen känna revbenen lite grann. Dantes sadel sitter bra så även om det blir omständigt tror jag att jag väntar minst en månad till innan jag bokar tid med sadelinprovare. Nangijala har en ganska bred, rund rygg. En del är fett, men just nu känns hon grövre än Dante, vilket är skönt med tanke på att hon ska växa mer. Blir nog lagom storlek till mig tillslut!

 

 

 

Idag fick Maja prova att skritta och trava några varv med Nangijala. Hon och jag hade ridit rådjursrundan precis innan och solen stekte (t-shirt väder i mitten av oktober!) så Nangijala var varm och svettig och inte alls sugen på att vandra runt ipå ridbanan. Där är hon minsann trygg att hiva upp folk, annat är det i skogen :)

 

Herregud vad längesedan jag skrev. Men så har det väl itne hänt mycket intressant sedan sist. Nangijala har ju stått 6,5v pga att hon troligtvis blivit sparkad strax under hasen. Det blev ett fint överben med en svullnad som tog tid på sig att lägga sig. Förra veckan kunde jag äntligen börja rida henne och hon har både växt till 143 och grovnat under dessa veckor!

 

Idag red jag ut i skogen med Ladys sadel. Har varierat och tagit Dantes sadel ibland som numera ligger väldigt bra på Nangijala, nästan bättre än Ladys tycker jag. Idag travade jag och Nangijala längs emd hindersträckan i skogen men för ovanlighetens skull vände jag och skulle trava tillbaka istället för att rida rundan runt. Det började i en pigg glad häst som travade på i rask takt och det slutade med att jag for ner med en duns i backen. Därimellan hade hon hunnit ta ett hopp över ett av de minsta hindrena (att hon faktiskt hoppade och inte sprang bredvid förvånar mig än) och det var så roligt att hon drog ner huvudet för att bocka lite... och då var det kört för sadeln gled fram över halsen rejält. Tack och lov stutsade hon bara några meter tillbaka innan hon stannade och såg lite olyckligt undrande ut med sadeln halvvägs över halsen, Även om jag var utrustad med säkerhetsväst så trillade jag ju såklart och slog i där den slutade, strax ovanför vänster höft. Gjorde ont några minuter och känns nu mest obehagligt så blir väl lite stel imorgon. Sadlade om, hoppade upp och red tillbaka. Försökte galoppera på ridbanan men antingen inbillade jag mig eller så kasade sadeln fram när jag red där.

 

 

Nangijalas svullnad har gått ner mycket så att det enda som fortfarande är svullet, är området där det lilla såret sitter. Damen har nog tröttnat på att jag ska klämma och känna hela tiden så hon viftar glatt med båda bakbenen när jag ska röra vid dem. Igår slog det mig att denna skada är nästan identisk med förra årets både på plats och svullnad! Man kan fortfarande ana en svag bula på vänsterbakdel som  nästan har försvunnit. Det var en skada i mjukdelarna sa veterinären. Och är den nya det med så är det ingen mening att vänta på att svulllnaden ska lägga sig för då får jag vänta i många månader.... så jag sätter igång henne igen lite sakta.

 

Sen upptäckte jag något som både kände och såg ut som en rätt stort överben på utsidan av höger framben, precis under knäet. Helt otroligt, vad har hon gjort därr nu? Jag borstade henne i... tisdags? och då såg jag inget. Jag som skrapat bort flugägg de senaste månaderna borde ju märkt om ett överben började växa fram..

Efter Laxacupen skulle jag rida Nangijala men upptäckte att hon var svullen på höger bakben.Ingen hälta men öm och så svullen att skenbenen inte syntes. Denna veckan har jag haft fullt upp i med att min etta börjat skolan så då har vila passat bra. Igår var svullnaden mycket bättre men hon ömmade fortfarande lite så hon har nog fått en rejäl spark. Men sålänge hon inte haltar är det knappast någon fara.

I söndags... eller nej vänta, det måste varit igår? I söndags kollade jag ju på hoppning på tv och sedan red jag hem Skalman från betet. Så, okey, igår red jag och Maja en tur i skogen på våra hästar. Vi tog lommaklint även om jag bara red en halvtimme innan jag hoppade av och gick sista biten. Galoppen gick väldigt bra, inga bokningar och hon orkar mer nu än när jag red där sist. Sen kom dock busbacken efter Lommaklint där vi släpper hästarna en bit. Lukas taggade ju och visste att snart får han sträcka ut medan jag kände att ja, hon kommer bocka men det går nog bra! (någorlunda ialalfall). När Nangijala bli uppspelt börjar hon ju bocka och till skillnad från i våras orkar hon bocka så det är inte lika lätt att sitta kvar. Jag tror vi hann ta tre galoppsprång innan rodeohästen brakade loss och sedan försvann huvudet ner mot backen. Det är inga småhopp hon gör längre så först och främst får man fokusera på att sitta kvar och sedan ta upp huvudet, men det kommer fixa sig med tiden tror jag.

 

 

Red ett dressyrpass på 15 min på ridbanan kväll. Skrittade fram, travade en stund och galopperade sedan i båda varven. I höger varv var hon seg att galoppera så när vi kom till vänster petade jag på med spöet och då vaknade hon och kunde minsann fatta galopp när jag sa ordet och lade till galoppskänkeln. Dock hamnade vi i gräsdiket i flera varv med en tvärnit haha.

 

 

Minsann om Nangijala inte vuxit till sig lite på de veckor som gått sen vi löshoppade sist? Igår såg det nästan ut som att manken blivit högre också!

 

Lukas

Tömkörd i 45min och bestämde mig för första gången för att lägga upp 4 stuts i rad på ena långsidan. Började galoppera över dem som galoppbommar innan jag lade upp två till hinder. Jag var helt säker på att Lukas skulle försöka smita förbi så jag var superkoncentrerad på honom ch inte på vägen jag tog. Det är när jag börjar snubbla över bommarna som jag inser att jag måste hoppa över stutsen och det blev nog en rolig syn det haha. 

 

Nangijala

Skrittade en vända med backar i skogen, travade lite och red sedan in på ridbanan när jag  kom hem för att trava en stund. Var ett tag sedn nu men kändes att tömkörningen har gett resultat för det var lättare att styra. Så himla roligt att rida henne igen!

 

Lady

Red dressyr och övade halter och galopp. Fast när vi började med galoppen så var det antingen full fart eller tvärtnit och spark med bakbenet under magen och ryckande med huvud, så jag hoppar av och tar väk sadel. Då blev det bättre och jag red vidare. Var förvånad att det nte kändes stutsigare och halare än det gjorde, så längesen som jag red barbacka sist. Lady var nog irriterad på lite myggbett och ganska kissenödig för hon stannat  backen för att kissa :)

Nangijala har vilat sen veckan innan midsommar och egentligen har jag tänkt sätta igång henne för någon vecka sen men på grund av värmen har jag inte orkat. Igårkväll var det dock lite svalare så lite oplanerat sådär så hoppade jag upp i shorts, ingen väst och ridstrumpor upp till knäna och skrittade ut en sväng. Nangjala har inte växt något på höjden sedan i våras, men hon har tydligen ägnat de senaste veckorna åt att bredda och länga sig för ponnyn har minsann fått en riktigt normallång hästhals! Och bogen/bringan slutade inte vid manken längre, innan kändes det ju som om man sadlat för långt fram för att bogen var så liten... Dessutom kändes ryggen också bredare och det var lite mer i storlek Lady att sitta på henne vilken ju kändes bra.

 

Tänk att de här bilderna redan är 2år gamla...

Kvällen var sval och ponnyerna pigga. Nangijala var först ut och verkade ha jättekul för hon gasade på och hoppade med liv och lust. När jag hittade ett bra avstånd mellan hindret och hjälphindret hoppade hon jättefint och var högt över. För första gången höjde jag till 1m och det tog hon lekande lätt. 

 

Egentligen borde vi förbereda oss till treårstestet men som det ser ut nu så bli det inget... hon är inte alls fin i kroppen och till och med Celina anmärkte idag på hur hon såg ut: kort hals, bakhög och ser framåtlutad ut (halsen fel tror jag). Celina sa att hon själv inte skulle anmält henne och nej, hur tråkigt jag än tycker att det är vill jag inte heller anmäla henne när hon ser ut sån. När jag tänker på saken har hon sett ful ut varje sommar för att sedan snygga till sig i september eller så och se okey ut till typ maj, så det är väl likadant i år.

 

1-åring: finns inga bra bilder som visar hur hon ser ut. Minns att jag slängde de flesta bara för att hon såg så hemskt ut på den haha! Här har hon iallafall en kort, tanig hals.

 2-åring: juli förra sommaren. Bakhög, kort hals och lite framåtlutad (fast här har hon höjt det eftersom hon ser på något). Huvudet såg dessutom gräsligt långsmalt ut.

Dante busade ordentligt med några lustiga bakutsparkar/bockningar och hade vansinigt roligt hela löshoppningen. Det var stor skillnad på hur han och Nangijala hoppar. Nangijala tog i och hade mycket luft mellan ben och bom, medan Dante absolut inte hoppade högre än han måste - vilket såklart gjorde att han rev de gånger han kom in lite konstigt. Hans sista språng låg på 1.10.

Hittade Trollis med värsta tovan i manen idag vilke väl tog ungefär tio minuter och en massa pälsglans att försiktigt reda ut. Så jag borstade igenom manen och flätade upp det så för att förhindra fler flätor. Tömkörde 10-15min, mycket i trav och hon kändes bra. Försökte få lite foton innan, men det gick ju som vanligt dåligt haha.

 

Ungefär vid den här tiden (02.20) för 3 år sedan föddes en liten gråbrun fölunge efter att jag och Celina vakat 12 nätter i stallet. Jag minns hur jag hett önskade att jag skulle få ett svart sto med vita strumpor och vitt i ansiktet men var övertygad om att jag skulle få en "vanlig" tråkig brun hingst utan tecken. Jag hade bara ett säkert hingstnamn och det var Ninja, fast då räknade jag ju med att den var svart haha. Om det blev ett svart sto skulle hon få heta Nangijala (trots Celinas tjat om Nova) och om det var ett brunt Miramis. Om jag hade vetat hur Nangijala skulle bli hade jag bestämt att hon fick heta Vildvittra istället, men det får jag väl spara till hennes kommande föl ;)

 

Jag minns hur jag jämt satt och tittade på Nangijala som liten och hade svårt att tro att hon verkligen var min. "Om 3år ska jag rida in henne, det är ju jäääättelänge till. Tänk, då ska jag ju fylla 24 år!!". Men de där 3åren försvann i en blinkning och jag ångrade aldrig att jag inte skaffade en häst som gick att rida istället.

 

Så finaste, sötaste trollunge. Grattis på treårsdagen!

 

Nangijala red för någon vecka sedan och nu har hon lov fram till augusti. Inte så att hon ska vila för det hade hon aldrig pallat, men vi ska koncentrera oss på löshoppning, longering och tömkörning, särskilt det sista. För när hon började ridas igen ska vi varva skogen med ridbanan för nu har snart halva året gått ju!

 

Longeringen börjar sitta iallafall. Hon kan alla kommandon (även om vi inte tränat mycket på galoppen på sista tiden): halt (gör hon klockrent), skritta (kan bli halt ibland från trav), trava (lite småsegt igång bara) och galopp (halvsegt här med ibland). På sista tiden har jag satt på förlängningstygeln på henne för att få henne att söka sig neråt. Ja har inte spänt den särskilt hårt utan bara så att det blir behagligare att sänka huvudet något. Det har tagit ett tag men nu börjar hon förstå vad den betyder i skritt och trav (har inte galopperat med den, det har hon varken ork eller balans för utan skulle bara bli en kamp). Senast jag red var hon själv intresserad av att sänka huvudet stundtals i traven. Hittills har jag struntat i formen och bara sökt framåtbjudning och tänkt att den börjar vi ge oss på lite i höst.

 

Sen har vi Nangijalas man... vete tusan vad hon har gjort med den alltså. Börjar gå jämnt från manken och plötsligt blir det ett hack, "platå"-skillnad efter 1,5-2dm varpå det är fin till de 2dm närmast öronen där hon verkar ha skavt av 2dm av längden på något vis?! Fick klippa och försöka jämna till den idag även om det tar emot. Luggen börjar iallafall bli fin igen.

 

Ett år gammal bild

Jag har haft Lady sedan i söndags och förutom en dressyr (som gick jättebra) så har vi ridit en 2h tur runt Skyesjön då vi lustigt nog stötte på hennes bästis (sannolikheten för det är inte stor tror jag). När vi galopperar sista backen är Maja först och plötsligt blir Lukas rädd för något och gör en tvärnit med en 180 grader vändning. Maja dimper i backen, tappar andan och Lukas småtravar vidare. Kollar Maja, börjar gå efter Lukas som fortsätter travar, vänder för tänker att jag får hiva upp henne på Lady och gå så efter Lukas. Lady dör lite av förskräckelse när hon får syn på Maja i vägkanten och vägrar gå. Tycker mig höra Lukas grymtgnäggningar när jag hjälper Maja upp och när vi börjar gå hör vi hur han gnäggar (låter helt övergivit). 100m bort har han tack och lov stannat så jag får snabbt tag i honom.

 

Idag red jag och Maja ihop för första gången med Nangijala och Lukas. Maja hade inte sett mig rida sen typ i mars då jag hoppade upp från staketet och bara skrittade runt lite på ridbanan och stallplanen. Så hon var mycket berömmande när jag hoppar upp från en sten i skogen (var lat och tvingades leda Nangijala en bit pga hög musik i gamla huset) för att Nangijala stod så snällt haha! Vi tog rådjursrundan och galopperade uppför halva. Nangijala tog snabbt galoppskänkel och bockade sina härliga, mjuka språng en bit innan jag fick upp huvudet och bad henne att galoppera. Hon är så vansinnigt rolig att rida! Men nu blir det bara en ridtur till och sedan vila till augusti.

 

Chip red till betet i torsdags (tja, han fick förstås åka sista biten) och verkade mycket glad när han släpptes i en hage full med gott gräs. Nu får han det lugnt under sommaren, han ska nog få vila några hela perioderoch sen ridas lite i skogen med Sara ibland också. Så nu har jag en häst mindre i några månader så då tänkte jag att Madicken ska få motioneras istället!

 

Min skriknisse till häst och jag tog en kort skogstur häromdagen. För första gången såg jag hennes nerviga, Ladylika sida. Jag red så att ja skulle trava förbi Celinas skogshinder, men Nangijala bara glodde med stora ögon och tog sig stelbent förbi dem (nätt och jämnt). Till saken hör att jag red förbi alla (fast åt andra hållet) förra veckan och då var det inget konstigt....

 

Madicken har ju inga muskler alls utan är mest slapp och dallrig i kroppen. Hoppas kunna tömköra/longera/promenara henne varannan dag iallafall, men vi får väl se. Idag blev det ett lätt 25min tömkörningspass och hon orkade knappt trav i 10min. Men hon är en klippa att tömköra verkligen!

 

Lady och jag skulle rida Surkärringen ikväll. Nu har hon börjat ridas som vanligt igen, men i med att hon inte varit iväg på de längre rundorna på nån månad, så var det otroligt läskigt idag. Skulle skritta biskopsmålavägen bortåt och hon gick så sakta, så sakta... staket läskigt. Får läskigt. Får bräker läskigt. Häck läskigt. Fågel läskigt... ja ni fattar. Sen svängde vi åt höger och skulle skritta 100m tills vi skulle svännga vänster in på skogsstig. Efter 10min där var jag irriterad. Efter 50m vägrar ponnyn att gå och vi backar ner i diket och slingrar oss fram till slut. Sen bara släppte det när vi svängde av och så gick det bra tills vi var halvvägs uppför en backe. Då tvärvänder hon mitt i steget så att jag nästan far av och jag kan absolut inte få henne att gå utan får hoppa av och leda, suck... Sen nöjde hon sig med att hoppa och tvärnita för läskiga saker resten av rundan.