När jag kikade på broddhållen och endast såg ren is tänkte jag att jag aldrig skulle få på dem. En massa blåsningar och kratsningar senare satt det två par broddar på varje sko. Minsann. Mot sen skrapade snön hjälpte de knappt, men i skogen kunde jag både trava och galoppera lite försiktigt. Är tråkigt nog begränsat till den lilla skogen så nu har jag och mamma skaffat ridhuskort till 31 mars! Mamma är inte särksilt intresserad av att rida i ridhus vilket betyder att jag kommer få rida Lady mest. Blir nog att vi kör dit henne på helgerna och sen min lektion på måndagar, sen får hon väl gå samma vända i skogen resten eller något.

Vi har en "vattenmatta" (utklippt från vår gamla pool) som jag bestämde för att miljöträna Nangijala med idag. Jag var beredd på en lång övertalning för att gå över den smalaste änden, men efter att ha tittat och nosat på den följer hon snällt med över och reagerar knappt på ljudet (Lukas blev dock rädd i hagen haha). Och N som varit helt förfärad över att behöva gå på en smal jordremsa mellan två djupa vattenpölar. Jaha, gick lite fram och tillbaka över innan vi gick och betade närmare vägen för att bilträna istället. Stallets granne kom körande efter en stund och vi går ut en bit i kanten och matar Nangijala med lite godis för att hålla henne lugn - hon rör inte en min. Var sååå stolt över henne. 

Klickertränade lite och fortsatte med bugträningen, hon är jätteduktig verkligen! Lyckades få min hand klämd mellan hennes knä och golvet några gånger till min stora överraskning, så djupt har hon aldrig bugat. Och hon verkar tycka att det är roligt när klickern kommer fram, det är ju positivt!

 

Madicken var pigg - väldigt pigg - och skulle rusa nerför alla hala backar och skulle gå fort. Visste ju att hon skulle bocka, men togs på sängen fullständigt när hon satte igång med några konstiga skruvbockningar där hon vred kroppen på nåt konstigt vis. Kan ju säga att jag satt lite löst ett tag. Nej föresten, jag flög ett tag, för de första två skruvarna fick mig att flyga upp i luften några decimeter och sedan landa i stigbyglarna igen. Mycket rolig ridtur iallafall!

Lektionen idag gick väldigt bra, upptäckte att jag faktiskt kan hålla in Lady så pass att hon tar 4 korta galoppsprång mellan hinder än de 3 stora hon vill ta. Funderade på vad skillnaden var och kom på att det är höjden som är problemet. Tycker jag det är högt släpper jag henne hellre på 3 så att hon hoppar än att försöka hålla in och riskera få stopp. Nervositetet och höjdrädslan ligger alltså i vägen. Men idag... jag insåg efter lektionen att jag inte varit ett dugg nervös, rädd för höjden eller för att hon skulle stanna och hindren låg ändå på 80. Jösses, det var inte längesen jag tyckte lagomgränsen på hinder låg på 70 och då var oxrarna rätt obehagliga, 80cm var illmåendeframkallande. Idag tycker jag att det var lågt och hade lätt kunnat hoppa 90 utan att vara mer än lite nervös. Skulle nog till och med våga ge mig på 1m hinder, fast kanske inte oxrar. En riktigt häftig känsla! Jag litar verkligen på Lady i hoppningen numera.

Är man nyfiken och söker på hur man på bäst sätt kan beräkna en ungefärlig vuxenhöjd på sin unghäst finns det många olika förslag.
- Det vanligaste  verkar vara att en häst uppnått 90% av sin vuxenhöjd när den fyller 1år.
- Finns de som påstår att ett halvårsgammal föl vuxit 80% av sin höjd.
- Tattarmåttet: Mäta kotan upp till armbågen och sedan mäta ned till marken. Summan läggs ihop. (någon påstår att det ska mätas vid 2månaders ålder, en annan vid minst 2 års ålder)

Och jag är ju enormt nyfiken på om Nangijala går över till häst eller tänker stanna på ponny. Jag vill ju ha henne över 148cm, men båda föräldrarna är ju 148cm så chansen för det är väl inte jättestor. Kollade henne idag och mankhöjden är ca 127 och korset är ca 132 vid knappt 7 månaders ålder
Men om jag testar att beräkna att hon nu nått 80% av sin vuxenhöjd blir förväntad höjd: 127/8x10= 158,75cm - inte troligt

Om jag gissar att hon blir 148 som sina föräldrar bör hon alltså vid ett år vara ca: 148/10= 14,8x0,9= 133,2cm - tja, den höjden lär hon passera redan i vår. Skulle gissa på att hon kommer vara ca 136cm vid ett år och enligt måttet borde hon då sluta på ca 151cm vilket jag finner rätt osannolikt. Madicken växte fram tills hon var fyra år, sedan hade hon växt 1,5cm till 6 år och antagligen max en halv centimeter till. 

Ridningen kolliderade en aning idag eftersom jag skulle rida Madicken och mamma och Celina skulle rida de andra två tillsammans. Nangijala kan inte vara själv så därför behövde jag rida innan dem, men så kom jag på att jag kunde ta med Nangijala ut! Det var längesen nu. Satte på henne den rosa reflexgrimman och tog med grimskaftet för säkerhetsskull. Och vad lycklig hon var. For runt i bocksprång, bakutspark och stegringar, full galopp, tvärstopp, hopp över stenar, zick-zackade mellan trädstammar... Madicken var seg som gammal kola så det blev en timmes skrittrunda med lite trav för hennes del och en ny runda för Nangijala. På ett ställe var vi bara några meter ifrån stora vägen så en bit innan stannade jag Madicken och lockade till mig Nangijala och kopplade henne. Att ha henne som handhäst var ganska okey. Hon gick snällt utan att försöka äta eller något, men ville helst gå bakom Madicken vilket blev jobbigt för mig. Men hon blev bättre på hemvägen när jag fick koppla henne igen då vi mötte hundar och människor.

I höstas till klubbens öppet husdag rimmande jag ihop rim till drygt hälften av ridskolehästarna. Nu denna veckan har jag rimmat resten så nu har alla 34 hästar varsitt rim. På 8 A4 papper skrev jag ner rimmen och målade en färgglad rubrik och allt satte jag upp utanför teorirummet idag när jag ändå var i stallet för att kolla påhoppkursen. Ett facit finns också bredvid med en flik man kan lyfta på när man läst och gissat. Är riktigt nöjd med rimmen och har haft mycket kul med dem.

Exempel

En bråkstake som finns i vissa länder
som de styrande vill ska gå i svartvita ränder
namnet passar en busunge som jag
som gillar att bråka nästan varje dag

Mitt namn har jag nu delat i två
när man bör vara tyst man ett särskilt ljud få
det andra är att vara nåt emot
kan du nu lösa detta utan alltför stort knot?

I ett land för mycket tusen år
folket en vacker drottning får
varmt, pyramider och torrt väder
ja folket här behöver inte mycket kläder
bara första delen av hennes namn jag har
annars skulle folk tro att det är ett sto jag var

Lady var på riktigt gott humör och var inte så tjabbig i början som hon brukar utan behövde bara några varvs trav innan hon gick i form - och det händer inte ofta. Men samtidigt var hon pigg och i galoppen försökte hon rejsa men gick ändå hyfsat fint vissa stunder. I traven var hon för det mesta fin men bröt sig ut ovanligt ofta och jag korrigerade henne hårdare än vad jag brukar med tanke på vad jag lärde mig efter klubbtävlingarna - med risk att få en sur och grinig ponny. Men hon blev inte sur alls förvånande nog! Kanske att jag faktiskt är lite för snäll mot henne?

Pratade lite med Martina efter lektionen som berömde Lady och sa att hon blivit jättefin, men att hon som jag, undrar vad som far i henne på dressyrtävlingar, för som hon sa så kan hon gå jättefint korta stunder och sen uppför hon sig gräsligt rent ut sagt. Och jag har ju mjuka händer tyckte Martina, så det verkade ju inte bero på det. Det var roligt att få beröm över vårt egensinniga lilla fuxsto och samtidigt veta att det är JAG som har gjort det. Men det har varit kämpigt och tufft och jag kan erkänna att jag förra våren oftast mycket hellre hade velat ha Madicken på lektioner. Lady sprang och tittade upp i taket i ökad trav och tvärstannade för 40cm hinder för att sedan hoppa ett 90 hinder och sedan vägra konstant på det igen trots att det tillslut var ett ynkligt litet kryss. Ja, det har verkligen hänt mycket på ett år. Ska bli spännande att se var vi är om ytterligare ett år.

Har faktiskt några mål jag vill uppnå med Lady iår:
- Komma felfri i LD och LC på klubbtävling (halva redan fixat)
- Få 163p i LC:1 på dressyrtävling eller mer (kan bli svårt, men nog inte omöjligt)
- Hoppa90 banor -hoppar 80-85 nu så känns rätt rimligt, dock är det jag som kommer få kämpa med att övervinna min hoppskräck och våga lite på Lady, för hon har inga problem att hoppa den höjden.

För ett år sedan

Red dressyr med Madicken och den som fick jobba var jag för Madicken gjorde ju inte nåt frivilligt. Jobbade mycket på volterna för att försöka få henne mjukare då hon gärna biter sig tag i bettet och inte vill ställa sig åt höger. Red bara 40min då jag inte ville ge henne så mycket träningsverk, hon ska ju börja följa med på Celinas lektioner denna veckan!

Tog ett dressyrspö och tanken var att börja vänja henne vid att man ska kunna röra henne överallt med den. Men jag hann knappt börja nudda innan hon började rysa. Drog jag med änden på henne skakade hon på hela kroppen för att det kliade så. Hm, vet inte riktigt vad jag ska göra med det, men fördelen är att pekar jag på rumpan så flyttar hon rumpan!

Celina misslyckades med att knoppa så det blev mitt jobb idag. 20 knoppar blev det banne mig, helt klart dags att tunna manen för den var extremt tjock. Väl framme på ridskolan satte Madicken i att banka med framhoven, kändes som ett år tillbaka i tiden för det var något konstig vana hon skapade sig förra året. Sen var hon allmänt otålig innan hon fick lastas ur och vid det laget öste regnet ner och har fortsatt göra det sedan dess. Seg på framridningen, men inne på banan piggnade hon till och gjorde några bocksprång/småstegringar i båda klasserna. Hon fick hoppa 50 och 60 och tog både långa och höga språng över och verkade tycka att det var väldigt roligt! Sen att Celina i 60 styrde på fel hinder får man ta, men annars hoppade hon över allt. En ridlärare trodde det var en unghäst vilket fick mig att skratta för Maddis fyller 12 år i mitten av maj.

Till både min och Celinas stora överraskning hade minsann Madicken lagt på sig lite sedan igår. Revbenen kändes inte lika tydligt och hon var inte lika kantig som hon brukar. Skönt att det går åt rätt håll! Pigg har hon också varit i två dagar nu så maten används äntligen rätt. Vi tog en tur till ängen och jag var nyfiken på hur det skulle gå, det var ju ett bra tag sen vi var där. Lukas var lite trött och precis lagom pigg vilket var tur det för Madicken var det fart i! I slutet av ängen är det en backe uppåt och hon varje gång det började luta uppåt bockade hon så det stod härliga till. Celina skrattade och sa att hon var så söt och jag skrattade med för bocksprången var så glada och mjuka. Hon försökte bocka när vi skritta tillbaka nerför men där satte jag gränsen.

Stod och tittade på Lady och Nangijala i hagen och så slapp det ur Celina att Nangijala egentligen liknade Lady mer än Maddis. Ja, får nog allt hålla med om det. Båda har konkav nosrygg och liknande kroppsform och hade Nangijala varit fux, brun eller nåt annat som inte liknat Madickens färg hade jag själv säkert gissat fel på mamman om jag aldrig hade sett dem.

Hästarna hade alla fått gå tillsammans igen från 18-21 igårkväll innan de fick komma in och få halva sitt hö. Eftersom jag var borta på kvällen var mamma snäll och åkte upp och kollade hur Nangijala tog smällandet vid halv 12 samt gav hästarna resten av höet. Glatt överraskad fick jag höra att den enda oroliga varit Lady och att de andra varit väldigt avslappnade. Lukas hade bara ställt sig och försökte sova medan Nangijala och Madicken bara brydde sig om höet. Skönt det.